Friedrich Conrad Albrekt Broman

3. Friedrich Conrad Albrekt Broman, den föregåendes brorson, f. 17 apr. 1758 på Svartsjö i Sånga församling, Stockholms län, d 2 maj 1800 i Stockholm. Föräldrar: landshövdingen Karl Broman och Antoinetta Maria Stierncrona af Söderby. Student i Uppsala 3 dec. 1772. E. o. kanslist i riksarkivet 10 maj 1775; erhöll transport till antikvitetsarkivet 20 sept. 1779; amanuens därstädes 18 febr. 1782; erhöll amanuenslön 6 maj 1783 och protokollssekreterares titel s. d.; rikshistoriograf 4 juli 1792. — Ogift.

Sedan B. efter ett och ett halvt års akademiska studier och en kortare tjänstgöring i riksarkivet övergått till antikvitetsarkivet, sattes han att realisera det gamla önskemålet att samla och till trycket befordra källorna till Sveriges medeltidshistoria. Han verkställde sålunda avskrifter av permebrev och diplomer, vilka emellertid lika litet som tidigare försök ledde till någon publikation utan vid fördelningen av antikvitetsarkivets samlingar år 1780 tillföllo K. biblioteket. B:s författarskap var icke omfattande men vittnade om grundlig beläsenhet och förtrogenhet med källorna. I ett par avhandlingar, av vilka den ena (Om de fordna adeliga värdigheter i Sverige) var svar på prisämne i Vitterhetsakademien och vann dess stora pris, behandlade han den svenska medeltidens historia. Han påbörjade vidare forskningar rörande Johan III:s historia, vilka troddes komma att ge värdefulla resultat. Det var dessa arbeten, som huvudsakligen åberopades som motiv, då B. utnämndes till rikshistoriograf (1792). Ämbetet var dock egentligen endast en titel och medförde inga särskilda löneförmåner. Möjligen bidrog till utnämningen, att B. ägde försänkningar hos regeringens ledande män; vid ett tillfälle kort efter Gustav III:s död rapporterade han rykten om ett planlagt attentat mot hertig Karl, vilket föranledde vissa försiktighetsmått. Mot slutet av sitt liv framlade B. i en liten skrift sin uppfattning rörande de »skyldigheter, som böra vid eh historias författande uppfyllas» (1797). Han framställer här krav på sträng kritik, exakthet och opartiskhet, pragmatism, mångsidighet och »en jämn, allvarsam och berättande stil», utan tillsats av grovheter eller vardagligheter. B. visar sig här tydligt vara fostrad i S. LagerBrings strängt metodiska och kritiska skola.