Richard M E Sterner

Sterner, Richard Mauritz Edvard, f 9 april 1901 i Sthlm, Ad Fredr, d 16 jan 1978 där, Kungsh. Föräldrar: bankdirektören Edvard Henrik August S o Maria Warholm. Studentex vid H a l i Karlskrona 8 juni 20, inskr vid StH 20 sept 20, FK 28 maj 25, FL 28 maj 41, disp 19 maj 44, FD 44 (ej prom), allt vid StH, amanuens i Socialstyr 26-29, förste amanuens 29-34, aktuarieförordnanden där o i Statistiska centralbyrån 34-37, sekr hos bostadspro-dukdonssakk dec 32-nov 35, led av sakk ang levnadsstandarden i sv familjer maj-dec 36, medverkade i Gunnar Myrdals (bd 26) undersökn av negerproblemet i USA 38-42, led av komm för partiellt arbetsföra okt 43-nov 45, huvudsekr vid utarbetandet av Arbetarrörelsens efterkrigsprogram 43-44, chef för LO:s ekon utredmavd 43-45, expert i komm för ekon efterkrigsplanering febr 44-dec 45, statssekr o exp:chef i Handelsdep 31 juli 45-30 juni 52, ordf i 1945 års gruvutredn nov 45-aug 49, i nyetableringssakk maj 47-sept 51, ombud i FN:s ekon o sociala råd 50-53, ordf i 1947 års byggnadsmaterialutredn jan 52-jan 57, generaldir o chef för Försäkninspektionen 9 maj (tilltr 1 juli) 52-30 juni 67, ordf i komm för översyn av hälso- o sjukvården jan 55-dec 62, led av läkarprognosutredn aug 59-dec 60, ordf i Statens krigsförsäknnämnd okt 60-sept 67, led av utredn om medicinal-väsendets centraladministration sept 62-juni 65, ordf i sv nationalkomm av The international council of social welfare 63-73, i handikapporganisationernas centralkomm (HCK) 63-74, v ordf i Riksförb för utveckl:störda barn (FUB) 64, ordf 66-72, verkställande led där från 72, ordf i Statens handikappråd mars 65^juni 71, led av styr där 71-73, expert i utredn rör enhetlig lönesättn vid de skyddade verkstäderna mars 68-juli 69, led av styr för Handikappinst 68-73, av Arbetsgruppen för studier av de äldres problem från 72. - Iqml 74.

G 1) 5 okt 1931 (-38) i Sthlm, Sofia, o 2) 29 aug 1938 där, Maria, m Margareta Anna Damerau, f 9 jan 1906 i Moskva, d 30 sept 1995 i Sthlm, S:t Göran, dtr till kommissionären Louis Johan D o Anna Barbara Klein.

Efter fil kand-examen vid StH 1925 arbetade Richard S som socialstatistiker vid Socialstyrelsen och Statistiska centralbyrån. Det innebar att han var verksam i den dynamiska socialpolitiska och socialvetenskapliga miljö som utvecklades i Sthlm under 1920- och 30-talen, en miljö präglad av såväl geografisk som kulturell närhet mellan administrativa, politiska och vetenskapliga verksamheter. S hade fortsatta kontakter med högskolan där socialvetenskapen blomstrade med Socialvetenskapliga institutet, där bl a stockholmsskolans ekonomer verkade, Socialinstitutets utbildningar och Socialvetenskapliga biblioteket. Han var en av många politiska och ekonomiska experter som under mellankrigstiden rekryterades från StH:s socialvetenskapliga institutioner och som "i hög grad satte sin prägel på de följande årens ekonomiska och socialpolitiska utveckling i Sverige" (Andreen o Boalt, s 68).

I denna miljö fanns också S:s socialdemokratiske partikamrat och vän Gunnar Myrdal. När Myrdal begav sig till USA 1938 för att utföra den stora studie av den amerikanska rasproblematiken som Carnegiestiftelsen initierat och finansierade, följde S med som medarbetare. Att sv forskare anlitades till detta projekt hade sin grund i en önskan från Carnegiestiftelsen om någon "från ett icke-imperialistiskt land där ingen ras dominerar en annan", någon som därmed antogs kunna "nalkas situationen helt utan förutfattade meningar" (Myrdal 1987, s 15). Under Myrdals ledning engagerade projektet över 70 forskare och särskilt stora insatser gjorde S och amerikanen Arnold Rose; de anfördes därför som medförfattare till Myrdal när arbetet publicerades i två omfattande volymer under titeln An American dilemma (1944).

Myrdal och S inledde undersökningen med en resa i sydstaterna för att lära känna situationen och knyta kontakter, en resa som berörde dem djupt. Efter att Tyskland invaderat Danmark och Norge 1940 reste Alva och Gunnar Myrdal hem till Sverige för en tid, men S och hans hustru Margareta, som hade judiskt påbrå, stannade i USA fram till 1942. Inom ramen för projektet publicerade S också en monografi under eget namn, The negro's share: A study of income, consumption, housing and public assistance (1943) där han avrapporterade den undersökning han lett om levnadsförhållanden och deltagande i sociala välfärdsprogram bland svarta amerikaner. Dessa arbeten renderade S en licentiatexamen 1941 och doktorsgrad 1944.

Vid återkomsten till Sverige 1942 anställdes S som chef för LO:s ekonomiska utredningsavdelning. I den positionen tog han initiativ till och fungerade som huvudsekreterare i utarbetandet av Arbetarrörelsens efterkrigsprogram (1944), det socialdemokratiska partiets och fackföreningsrörelsens gemensamma handlingsprogram för den ekonomiska politiken efter kriget. Arbetet leddes av Ernst Wig-forss men som sekreterare låg S bakom många av de konkreta formuleringarna. I programmet fokuserades full sysselsättning, rättvis fördelning och höjd levnadsstandard samt större effektivitet och mer demokrati inom näringslivet. Kraven på ökad industriell demokrati och statligt inflytande mötte starkt motstånd från näringslivet. Samlingsregeringen tillsatte en samarbetskommission med både politiker och näringslivsföreträdare under ledning av Myrdal, och S tillkallades som expert. Motsättningarna ökade emellertid och näringslivet samlade sig under benämningen planhushållningsmotståndet.

Debatten under de första efterkrigsåren var hetsig och medförde bl a att Myrdal avgick som handelsminister 1947. Under planhushållningsdebatten var S statssekreterare och expeditionschef i Handels- departementet; denna befattning som handelsministerns närmaste tjänsteman hade han tillträtt när Myrdal utnämndes till statsråd 1945. S:s tid vid Handelsdepartementet kom dock att sträcka sig fram till 1952, och han verkade under tre handelsministrar; efter Myrdal följde Axel Gjöres och därefter John Ericsson i Kinna. S innehade således mycket centrala positioner vid såväl den ekonomiska efterkrigsplane-ringen under krigets slutskede som under den politiskt dramatiska perioden direkt efter kriget då de starka spänningarna mellan socialdemokratin och näringslivets företrädare kom till uttryck i planhushållningsdebatten. Men han verkade också under den näringspolitiskt sett lugnare perioden efter valet 1948.

Som nyutnämnd generaldirektör och chef för Försäkringsinspektionen 1952 möttes S av ett visst motstånd. Till skillnad från föregående chefer för ämbetsverket, som rekryterats från försäkringsbranschen, hade S:s meriter främst politisk karaktär. Dessutom var objekten för inspektionen i många fall försäkringsbolag i enskild ägo, och S hade vid tillkomsten av Arbetarrörelsens efterkrigsprogram tillhört de politiskt radikala krafter som förespråkat ett långtgående förstatligande av banker och försäkringsbolag. Den inledande kritiken var emellertid inte starkare än att S kunde kvarstanna som Försäkringsinspektionens generaldirektör i 15 år fram till sin pensionering 1967.

Redan före sin forskningsresa till USA hade S engagerats i det statliga kommittéväsendet och senare deltog han i en rad offentliga utredningar. Han verkade också internationellt, bl a som ombud i FN:s ekonomiska och sociala råd och som ordförande i sv nationalkommittén av The international council of social welfare. En samlad bild av hans uppdrag visar att sociala, ekonomiska och näringspolitiska frågor stod i centrum för S:s intresse under den förra delen av hans karriär men att betoningen från mitten av 1950-talet kom att ligga på sjukvårds- och handikappfrågor.

Som förälder till en handikappad son kom S också att engagera sig djupt i handikapprörelsen, bl a som ordförande för HCK och FUB. Detta ideella engagemang medförde även uppdrag i Statens handikappråd och Handikappinstitutet. Under sin aktiva tid på detta fält medverkade S till att de gamla vårdhemmen avskaffades, att det infördes arbetsmöjligheter för handikappade i skyddade verkstäder och att 1967 års omsorgslag tillkom. Den senare innebar en betydande förändring och att samhällets lagstadgade ansvar för handikappade blev betydligt mer vidsträckt än tidigare. S bidrog också dll att handikapprörelsen formerades och stärktes som en samlad intresseorganisation.

S:s engagemang för mentalt handikappade inföll under en period av stora förändringar i synen på och behandlingen av utvecklingsstörda. På 1950-talet, då hans engagemang inleddes, rekommenderades föräldrar som fick ett utvecklingsstört barn vanligen att lämna bort barnet till en institution där det kunde tas om hand under uppväxten och ofta för resten av livet. Samtidigt spreds nya psykiatriska och psykologiska idéer och rön om handikappade barns behov. Allt fler föräldrar valde nu att behålla sina barn hemma, vilket krävde en annan typ av stöd från samhället. Som en följd av förändrade synsätt byggdes särskolan ut och anstaltsvården förbättrades med minskade avdelningsstorlekar, högre materiell standard på lokalerna och ökad social och pedagogisk stimulering av barnen. Stor betydelse fick "normaliseringsprincipen". Den innebar att utvecklingsstörda, liksom andra personer med handikapp, borde få leva så "normalt" som möjligt i sitt vardagliga liv. En grundtanke var att psykiskt handikappade hade samma behov av närhet, kontinuitet och kärlek som andra barn men därtill vissa särskilda behov av specialpedagogik, sjukgymnastik och läkarvård. Tidigare hade de speciella behoven ansetts som de primära men normaliseringsprincipen innebar en upp-värdering av utvecklingsstördas allmänna behov. Omsvängningen manifesterades i att mänskliga rättigheter för utvecklingsstörda formulerades, bakom vilket S var en drivande kraft. Han arbetade internationellt, bl a med formulerandet av The declaration of general and special rights of the mentally retarded, en deklaration som antogs av FN:s generalförsamling 1971.

S var yrkesverksam på såväl politiska som ekonomiska och sociala fält i 1900-talets samhällsliv i Sverige men även internationellt. Som vetenskapsman, politiker och ämbetsman var han engagerad i och akdvt påverkande i uppbyggnaden och utvecklingen av det sv välfärdssamhället och som sådan en av folkhemsddens centrala aktörer.