Per Stjernquist (Nilsson-)

1 (Nilsson-)Stjernquist, Per, f 14 maj 1912 i Lund, d 27 dec 2005 där, Allhelgona. Föräldrar: professorn Nils Martin Persson Nilsson (bd 26) o Hanna Stjernquist. Studentex vid H a l i Lund 26 maj 30, inskr vid LU 4 sept 30, e o amanuens vid univ:s kansli o räntekammare 7 april 34, amanuens där 1 febr 36–31 dec 39, JK 15 dec 34, allt vid LU, tingstjänstgöring vid Oxie o Skytts häradsrätt, Malm, 2 sept 35–1 sept 38, extra fiskal i Göta hovrätt 16 mars 39, tingssekr i Tveta, Vista o Mo domsaga, Jönk, 1 juli 45–1 sept 46, e o fiskal i Göta hovrätt 1 sept 46, JL vid LU 15 sept 45, disp 16 mars 46, JD 31 maj 46, doc i processrätt 26 april 46, tf prof i civilrätt 1 sept 46–30 nov 50, ord 24 nov (tilltr 1 dec) 50–30 juni 72, prorektor 1 juni 64, rektor 1 juli 68–30 juni 70, prof i rättssociologi 1 juli 72–30 juni 78, allt vid LU, led av styr för Sv juristförb 48, andre v ordf där 52–65, led av Folkuniv:s riksstyr 58–70, expert i länsdemokratiutredn april 66–68, i 1968 års utbildn:utredn april 68–april 74, verkst led av styr för Sydvirke ekon fören 75–90. – LHVL 54, LVSL 63, ekon hedersdr vid LU 31 maj 67.

G 23 juni 1939 i Visseltofta, Krist, m professor Berta Ingeborg Svensson, f 26 april 1918 där, dtr till lantbrukaren Albert Ivar S o Ingrid Persson.

Efter studentexamen var det S:s avsikt att bli antropolog men han blev avrådd med hänvisning till de begränsade arbetsmöjligheterna. Han valde då att studera juridik och avlade jur kand-examen 1934. Sin juridiska karriär fortsatte han med tingstjänstgöring och arbete vid LU:s förvaltning, men den avbröts av krigsårens inkallelser. Återkommen till LU blev S jur lic och disputerade 1946 på avhandlingen Om handräckningsutslag. Han utnämndes till docent i processrätt men uppehöll en av professurerna i civilrätt och blev ordinarie professor i detta ämne 1950.

Det stod tidigt klart att S inte skulle bli en vanlig juridisk forskare. Enligt Carl Martin Roos, S:s elev och efterträdare som professor i civilrätt, kan hans författarskap sammanfattas i rekommendationer som att aldrig beskriva ett regelkomplex utan att, såvitt möjligt, orientera om den ekonomiska och sociala bakgrunden och att aldrig ta för givet att en rättsregel tillämpas på avsett vis i praktiken. Rättsregler är tillkomna för att tillgodose praktiska behov. Svarar inte reglerna mot dessa behov skall de kritiseras.

S drev konsekvent en realistisk infallsvinkel i sin forskning, vilket också präglade hans läroböcker i juridik. En genomgång av de juridiska arbeten han utgav under denna tid ger en aning om hans senare insatser som rättssociolog. På så sätt förebådade hans kompendium Ekonomiska föreningar (1948) kommande forskning om organisationernas juridik. S:s arbete Den rättsliga kontrollen över mark och vatten (1–2, 1961–62, tills m S Ljungman) har som utgångspunkt att lagreglerna bör ses som medel för att uppnå vissa politiska syften. Inte heller var det självklart för jurister att det finns en skillnad mellan rättsliga normer och faktiskt beteende och att praxis kan variera mellan olika delar av landet. Men det var just denna oortodoxa förståelse av lagens sätt att fungera i samhället som var drivkraften för S:s juridiska forskning och som visade sig tidigt i hans forskarkarriär.

S var inspirerad av Eugen Ehrlichs arbete om ”levande lag” men han tog fasta på insikten om skillnaden mellan å ena sidan en regel, uppbyggd efter lärosatser och begrepp, och å andra sidan hur den transformeras i den kulturella omgivning där den används. På så sätt öppnade S dörren för en kritiskt inriktad juridisk forskning, där rättsforskarens uppgift inte bara blir att legitimera de regler som gäller på ett traditionellt rättsdogmatiskt sätt utan också att utveckla en vetenskap om rättsreglernas praktiska effekter.

Under 1950-talet presenterade S ett nytt sätt att se på rättsvetenskaplig forskning. Sin installationsföreläsning ägnade han ämnet Samhällsutvecklingen och rättsvetenskapens arbetsfält (tr i StvT 1952). S framhöll där att ett rättsvetenskapligt systematiseringsarbete, som var av stor betydelse under 1500och 1600-talen när lagmaterialet var ”synnerligen oöverskådligt och otillräckligt”, hade förlorat sin roll med den moderna lagstiftningen. Han menade att de problem som nu upptog rättsvetenskapen hade karaktär av tekniska detaljspörsmål och fann det inte underligt, ”att det kan vara svårt att rekrytera en vetenskap med så blygsam målsättning, med så låg himmel över sitt arbete”.

Under 1800-talet hade man i lagstiftningen huvudsakligen sett ett medel att upprätthålla en fast rättsordning och rättssäkerhet. Under 1900-talet ändrade lagstiftningen karaktär. S påpekade att lagregler blivit instrument för att genomföra statsmaktens politiska mål. Den utvecklingen, menade han, innebar att ”rättsvetenskapens betydelse mer och mer avtager. Så småningom blir det ett slags juristseminarier”. Men så behövde det inte bli. Istället förespråkade S en förnyelse av rättsvetenskapen genom att den uppgav sin traditionella särställning för att istället ”inrangera sig som en bland övriga samhällsvetenskaper”. Vad som saknades var undersökningar av rättsreglernas samspel med övriga sociala och ekonomiska faktorer i samhällslivet.

S drog upp linjerna för hur rättsvetenskapen borde förändras för att möta det behov av forskning som den nya, politiskt betonade lagstiftningen påkallade. Han ifrågasatte hur lagen fungerade som modell för faktiska institutioner och organisationer liksom om man lyckats reglera det sociala livet med hjälp av en rättslig modell. Han efterlyste rättsvetenskaplig forskning på detta område men fann bara två konkreta undersökningar i Sverige, utförda av Nils Herlitz och Folke Schmidt  (bd 31), och med få undantag var läget nästan det samma i utlandet.

Med tålamod och envishet fortsatte S att plädera för en förnyelse av rättsvetenskapen och han började själv att utveckla en teori om hur rättsliga faktorer påverkar ekonomiska, politiska och sociala faktorer, eller de rättsliga faktorernas verkningar och funktioner i samhällslivet. S insåg snabbt att rättsregler fungerar tillsammans med andra beteendefaktorer som också måste undersökas. Sin teoretiska modell kompletterade han inte bara med ekonomiska, politiska och sociala faktorer utan också med motivbyggande på individnivå.

I en artikel publicerad 1963 presenterade S en vetenskaplig modell för hur rätten påverkar förändringar i socialt beteende (How are changes in social behavior developed by means of legislation?, i festskr till F Castberg, 1963). Modellen hade växt fram gradvis sedan hans första forskningsansatser under 1940-talet och kan betecknas som banbrytande både för rättssociologin och regleringsforskningen. Den publicerades ånyo tio år senare, nu som ett kapitel i boken Laws in the forests (1973). S framhöll då att hans artikel från 1963, ”did not arouse interest in learned circles and no discussion followed”. Men den var grunden för hans forskning.

S blev 1961 examinator i examensämnet rättssociologi inom den samhällsvetenskapliga fakulteten och 1972 utsågs han till Sveriges första professor i det ämne han själv introducerat. 1997 publicerade han artikeln Rättssociologiens introduktion i Sverige (tr i Rättssociologi – då och nu). Han anknöt där till ett större utländskt arbete som beskrev rättssociologins utveckling i ett globalt perspektiv. S menade att det som hänt rättssociologin i Sverige i allt väsentligt följde det internationella mönstret. Det är en utveckling kantad av ämnets svårigheter att bli accepterat och av värnlöshet mot angrepp från etablerade discipliner.

I en serie läroböcker presenterade S sin modell och sitt tänkande och utvecklade hur lagen fungerar i samhället. Under 1980-talet publicerade han sig också flitigt i Tidskrift för rättssociologi. Här började han komplettera sin teoretiska modell med rättssociologiska analyser av den reglerade folkgruppens eller verksamhetens problemsituation istället för av lagen, d v s han ville se skeendet nedifrån och inte uppifrån.

S var en av de stora internationella pionjärerna i ämnet rättssociologi. I sin forskning låg han långt före sin tid och han har påverkat flera generationer av rättssociologiska forskare.