Gustaf Adlerfelt

1. Gustaf Adlerfelt, f. 1671, † 28 juni 1709. Föräldrar: hovkamreraren Karl Johansson, adlad Adlerfelt, och Rebecka Hager. Student i Uppsala 28 febr. 1684; höll där år 1693 en latinsk oration med anledning av dv. kronprinsens födelsedag; disp. i juni 1696 (Equites sive de ordinibus equestribus disquisitio, pres. P. Lagerlöf); företog åren 1696—1700 utländska resor, under vilka han besökte Danmark, Tyskland, Holland, England och Frankrike och tillbragte ett år vid universitetet i Halle samt skall hava gjort åtskilliga berömda vetenskapsmäns och författares bekantskap. Hovjunkare 1700; följde såsom sådan Karl XII alltifrån år 1701.

Gift 1704 med Anna Kristina Steb, f. i apr. 1682, † 1722, dotter till regeringsrådet i Bremen Johan Steb och omgift med kamreraren David Kahl.

Då den unge prins Maximilian Emanuel av Württemberg år 1703 anlänt till det svenska högkvarteret, trädde A. honom nära och hade en viss omvårdnad om honom. Under alla krigsåren följde han det kungliga högkvarteret; han utsattes härunder för åtskilliga faror och var bl. a. vid Thorns belägring nära att bliva dödad av en kanonkula, som strök genom hans tält. I slaget vidPoltava 28 juni 1709 blev han dödsskjuten, såsom det uppgivits
bredvid den hästbår, på vilken konungen bars.

Redan från början av sin anställning som hovjunkare hade A. fattat beslut att föra en noggrann dagbok över krigshändelserna, och då Karl XII fått kännedom härom, gav han befalling om att
hans arbete skulle på allt sätt underlättas genom meddelade av underrättelser från fältkansliet m. m. Härigenom sattes A. i tillfälle att åstadkomma en källskrift av största vikt. Hans journal
har ej varit någon dagbok i vanlig mening utan är en bearbetning, gjord successivt, efter konceptanteckningar, officiella rapporter, relationer och andra autentiska upplysningar; avfattandet har först skett på svenska, men översättningen till franska är påbörjad. Journalen går till 26 juni 1709, alltså två dagar före författarens död. A:s manuskript har år 1907 åter påträffats och deponerats i K. biblioteket.
Det är i sin ursprungliga form först nu 1917 under utgivning, men i nära anslutning till detsamma och med jämförelsevis ringa överarbetning hava tidigare två arbeten publicerats. Det första trycktes 1707, sannolikt i Hamburg, icke, som vanligen uppgives, i Wismar, under titeln »Warhaffter entwurff der krieges-thaten Carls XII». Enligt uppgift har detta verk tillkommit på det sätt, att A:s hustru under sin vistelse hos sin man i Sachsen 1706—07 gjort ett utdrag ur hans journal, överflyttat dettas text till tyska och låtit trycka arbetet. Efter A:s död i slaget vid Poltava hade hans manuskript jämte prins Maximilian Emanuels bagage kommit i ryssarnas händer, men då prinsen av tsaren lösgavs, kom det jämte hans kvarlåtenskap efter hans död till Stuttgart och därefter 1722 till A:s son, kammarherren och justitieassessorn i holsteinsk-gottorpsk tjänst Karl
Maximilian Johan Adlerfelt (se nedan 3), och denne utgav 1740, med en jämförelsevis lätt bearbetning av journalen och med tillsats av ett parti rörande händelserna under tiden närmast efter Poltavaslaget, »Histoire militaire de Charles XII». Detta arbete har alltsedan dess begagnats såsom en av de viktigaste källskrifterna till Karl XII:s historia, och A:s journal måste utan tvivel med rätta anses som en sådan. Den anmärkning, som framställts mot densamma, nämligen att den avfattats så att säga med officiellt uppdrag och därför ej skulle hava fullt objektiv och opartisk karaktär, mister sin kraft därigenom, att den Adlerfeltska journalen ej har sin förnämsta betydelse genom några resonerande utläggningar utan äger sitt egentliga värde genom det noggranna meddelanden av fakta i fråga om armérörelser och strider; med avseende härå står den, då dess upphovsman dels var ögonvittne, dels hade tillgång till de bästa upplysningar, i allra främsta ledet bland källskrifterna och besitter ett beståndande värde.