J Mortimer Agardh

2. John Mortimer Agardh, f. 21 dec. 1812 i Båstad, d 5 sept. 1862 i Lund. Föräldrar: handlanden och lantbrukaren Jöns Fredrik Agardh och Helena Elisabet Schonberg. Uppfostrad från åtta års ålder hos farbrodern K. A. Agardh, i vars hem han vistades 1820–35; student i Lund 25 apr. 1826; disp. 22 juni 1829 (Granskning af statsekonomiens grundläror, st. 4, pres. K. A. Agardh); filol. kand. 18 dec. 1830; fil. kand. 30 maj 1832; disp. 16 juni s. å. (Försök till theoretisk och practisk lära om Apollonii parabel, XIII, pres. K. J. Hill); fil. magister 23 juni s. å.; bevistade naturforskarmötet i Köpenhamn 1841 samt företog med offentligt understöd en utrikes resa under åren 1843–45, varunder han huvudsakligen studerade i Altona, Berlin, Königsberg och Paris samt jämväl besökte observatorierna i Hamburg, Wien, Kremsmiinster, München, Brüssel, Bonn, Mannheim, Seeberg vid Gotha och Göttingen. Docent i aritmetik vid Lunds universitet 27 febr. 1835; fr. o. m. ht. 1838 upprepade gånger förordnad till examinator i matematik i studentexamen; förestod de meteorologiska observationerna på Lunds universitets observatorium fr. o. m. mars 1840; observatör 30 okt. 1841; flera gånger förordnad att förestå professuren i astronomi; professor i samma ämne 29 febr. 1848; universitetets representant vid riksdagarna 1848–60. RNO 1857. – Ogift.

A. har såsom astronom författat en del avhandlingar (se nedan) om Lunds polhöjd, om solens rörelse i rymden och om solförmörkelsen 28 juli 1851. Han deltog vidare i höjdmätningarna mellan Ishavet och Bottniska viken. Jämte astronomin omfattade han med förkärlek studiet av nationalekonomin, särskilt penningläran och bankväsendet. Hans avhandlingar om bankväsendet ge en klar och självständigt genomtänkt framställning av de teoretiska och praktiska spörsmål, som sysselsatte hans samtid, såsom kapital, kredit och ränta (1856) och sedelutgivande bankers uppgifter (1862); hans största arbete på området utgavs postumt av J. G. Agardh efter ett icke fullt färdigt manuskript (1865). Medlem av bankoutskottet, var han en flitig och delvis framgångsrik motionär bank- liksom i universitetsfrågor. Han följde sin farbroders traditioner även med praktisk verksamhet till utveckling av kreditväsendet i Skåne. Ledande bland grundarna av och ordförande i styrelsen för filialbanken i Lund, som öppnats 2 okt. 1856, gjorde han till denna banks uppgift att utveckla den av de sedelutgivande privatbankerna dittills försummade inlåningsrörelsen och upptog även postremissrörelsen i förbindelse med Skånes enskilda bank, uti vilken filialbanken uppgick som avdelningskontor i Lund 1864. Sparbanken för Lunds stad och kringliggande landsbygd (Nya sparbanken i Lund) startades på hans initiativ 1861 för att tillämpa nya metoder i sparbanksrörelsen med ökat antal sparbanksdagar, friare uttagning och bankmässigare skötsel av småfolkets penning- och kreditrörelse. Skånska hypoteksföreningens ställning efter krisen 1857 fick han såsom ledamot i en kommitté 1859 förtroendet att utreda. Hans skarpa kritik och stränga krav på ökad soliditet, väckte därvid gensagor och missnöje. Vid hans tidiga bortgång efter svårt hjärtlidande framträdde hans ovanliga popularitet inom de skilda kretsar, där han varit verksam.