Alfhild T Agrell (f. Martin)

Agrell, Alfhild Teresia, f. Martin, f. 14 jan. 1849 i Härnösand. Föräldrar: konditorn Erik Johan Martin och Karolina Margareta Adolphson.

Gift 14 okt. 1868–21 juli 1895 med handlanden och ombudsmannen Per Albert Agrell i Stockholm.

Fru A. debuterade år 1883 under signaturen Thyra som författarinna med ett band reseskisser, »Bilder från Italien», men vann endast föga framgång. Särskilt Wirsén ägnade arbetet en mycket skarp kritik och påpekade, att författarinnan i sin allmänna uppfattning var mer än tillåtligt ytlig och dessutom gjorde sig skyldig till åtskilliga detaljoriktigheter. Hennes nästa verk, dramat »Räddad», som redan förut (18 dec. 1882) med ej ringa bifall gått över scenen, mötte större erkännande. I detta drama framträdde författarinnan som anhängare av den då moderna, av Ibsen, framför allt av »Et Dukkehjem», påverkade riktningen, vilken krävde social och moralisk likställighet mellan man och kvinna. Motivet är hämtat ur vardagslivet (ett olyckligt äktenskap med en förtryckt hustru, vilket upplöses, då det visar sig, att maken gjort sig skyldig till förfalskning) och behandlat med en viss styrka, om än karaktäristiken lider av stora överdrifter och tendensen alltför ohöljt träder i dagen. Samma egenskaper utmärka även hennes övriga till samma typ hörande dramer, bland vilka må nämnas »Dömd» (1884) och dubbeldramat »Vår!» (1889). — Vid sidan av sin verksamhet på det dramatiska området har fru A. ävenledes framträtt som författarinna på prosa. Av hennes hithörande arbeten märkas ett par novellsamlingar med norrländska motiv, särskilt den av Pelle Molin påverkade »Nordanfrån» (publicerad under pseudonymen Stig Stigson) och därjämte romanen »Guds drömmare» (1904), vilken Levertin ägnade en ganska utförlig recension, vari han påpekade den egendomliga blandning av äkta känsla och litterär sentimentalitet, som ger verket dess prägel. Mest kända bland den stora publiken ha de av fru A:s arbeten blivit, som utkommit under pseudonymen Lovisa Petterkvist. Dessa, som bära titlarna »I Stockholm. Också en resebeskrifning» och »Hemma i Jockmock. En skildring ur småstadslifvet», ansluta sig närmast till den genre, som haft sin mest bekante representant i den tyske författaren Julius Stinde, vars godmodiga men uddlösa och klumpiga skildringar ur den tyska småborgarklassens liv varit fru A: s direkta mönster. Hennes egna arbeten lida av samma genomgående svagheter som förebilden; de ha likväl blivit mycket omtyckta och utkommit i flera upplagor.