Abraham Ahlqvist

1. Abraham Ahlqvist, f. 5 juli 1794 i Mörbylånga församling, d 9 juli 1844 i Runsten. Föräldrar: komministern Per Ahlqvist och Maria Juliana Fornander. Student i Uppsala 11 okt. 1813; disp. 7 juni 1815 (Flora Runsteniensis, p. I, pres. K. P. Thunberg); fil. kand. 3 dec. 1817; disp. 13 dec. s. å. (Quinta Iliadis Homericge rhapsodia Græce et Svethice, p. V, pres. J. Tranér); fil. magister 16 juni 1818; prästvigd 20 dec. s. å.; avlade pastoralexamen 30 apr. 1825. Pastorsadjunkt i Kalmar stift 1818–20, i Högsrums, Vickleby och Ljungby församlingar; kollega vid Kalmar trivialskola 15 sept. 1820; tillika lärare i naturalhistoria vid gymnasiet 15 aug. 1821–1 maj 1826; konrektor vid skolan 28 mars 1825; kyrkoherde i Runstens församling 22 sept. 1825 (tillträdde maj 1827); riksdagsman 1828–30, 1834–35; förordnad att som riksantikvariens ombud ha uppsikt över forntida minnesmärken på Öland 1 dec. 1829; honorarie prost 18 sept. 1831; kontraktsprost i Ölands medelkontrakt 14 dec. s. å. KorrespHA 1829; LLA 1831; KorrespSkS 1833; var dessutom medlem av åtskilliga sällskap och lärda samfund, varibland svenska patriotiska sällskapet (1822), götiska förbundet (1825), samfundet pro fide et christianismo (1830).

Gift 1 sept. 1826 med Sara Gustava Brun, f. 4 maj 1801, d 21 jan. 1866, dotter till handlanden i Kalmar Peter Brun.

Den tid, som lämnades ledig från hans plikttroget utövade verksamhet som lärare och präst, ägnade han åt de forskningar, vilka förskaffat, honom namn som en av sin samtids mest minutiöst noggranna topografiska och biografiska författare. A: s flesta arbeten behandla fädernelandskapet Öland. Främst bland dessa står det för sin tid mönstergilla topografiska verket »Ölands historia och beskrifning», som utkom med tre delar 1822–27, försett med avbildningar av fasta fornlämningar och samtliga kyrkor i plan och exteriör. Tidigare studier i öländsk växtgeografi och fysisk geografi samt historiskt-antikvariska intressen — vilka längre fram blevo förhärskande — gjorde det möjligt för honom att med samma grundlighet och sakkännedom behandla öns historia och naturförhållanden. De egenskaper, som här särskilt karaktärisera A., äro en ospard möda att samla alla till buds stående uppgifter, bland vilka aldrig någon detalj utelämnas såsom oväsentlig, samt noggrannhet vid begagnandet av källorna. De mest framträdande felen äro de hos dåtidens topografiska författare vanliga: överskattning av fornsägnernas historiska källvärde och en viss lokalpatriotism, som exempelvis förledde honom till antagandet, att Ansgarius' Birka legat vid Ölands gamla hamn. A: s autodidakta antikvariska lärdom blev tillbörligt uppskattad; därom vittnar bl. a. hans inval 1825 i götiska förbundet, inom vilket han antog namnet Mysing efter den mytiske öländske sjökonungen, samt det uppdrag, han 1829 erhöll, att i riksantikvariens ställe hava uppsikt över Ölands fornminnen.

A. bevistade som medlem av prästeståndet riksdagarna 1828–30 och 1834–35. Vid den senare kritiserade han förslaget angående komministrarnas avlöning i ett anförande, som trycktes på ståndets bekostnad. I behandlingen av andra ärenden än de speciellt kyrkliga deltog A. egentligen icke. Under Stockholmsvistelsen bedrev han med iver arkivstudier, varav arbetena från hans senare år utgöra resultatet. I urkundspublikationen »Bidrag till svenska kyrkans och riksdagarnes historia ur presteståndets archiv 1» avtryckas handlingar från åren 1523–1649 (de båda följande häftena utgåvos av S. P. Bexell och A. Lignell). Till de tvenne av N. I. Löfgren utgivna delarna av »Tjenstemän wid församlingarne och lärowerken uti Calmar stift (Clerus Calmariensis)», vari A. författat biografierna från äldre tid, lade han själv en tredje del, omfattande Ölands prästerskap. Bland herdaminnena intar detta verk samma plats som Ölands historia bland orts-, beskrivningarna, vittnande om sin författares samvetsgrannhet och i detalj gående arkivforskning. Anmärkningsvärt är, att A. i stor utsträckning tillgodogjort sig kammararkivets på denna tid föga beaktade arkivalier.