Tillbaka

Fredrik Akrel

Start
F. Akrel. Silhuett. Statens hist. museum (Museiverket). Helsingfors.

Fredrik Akrel

Gravör

1. Fredrik (tidigare Fredric) Akrel, f. 27 maj 1748 i Öja församling i Strängnäs stift, d 6 nov. 1804. Föräldrar: kyrkoherden Per Acrelius och Katarina Elisabet Carstén. Studerade vid gymnasiet i Strängnäs och kom sedan till Uppsala, varest han blev student 28 jan. 1768; åtnjöt där undervisning i gravyrkonsten, av kartografen Anders Åkerman; företog efter ett par års vistelse i Stockholm 1773—74 en studieresa till Paris; erhöll efter hemkomsten anställning hos gravören Erik Karl Bergquist; gravör hos vetenskapsakademin 30 juli 1778; blev 1779 föreståndare för den av kosmografiska sällskapet i Uppsala upprättade globverkstaden, då denna efter den ovannämnde A. Åkermans död (1778) överflyttades till Stockholm och ställdes under vetenskapsakademins inseende. LFrKA 1803.

Gift 15 okt. 1777 med Kristina Bergquist, f. 27 sept. 1760, d 19 mars 1797. Dotter till A:s principal, gravören E. K. Bergquist, och syster till sedermera presidenten K. E. Lagerheim.

A. anslöt sig i sin kalla och klara gravstickelkonst till den franska smak, vilken hade sin ledande representant i den då som lärare vid konstakademins gravyrskola verksamme Per Floding. Ehuru han aldrig blev dennes direkte lärjunge, är han att betrakta som en fortsättare av den Flodingska gravyrstilen; hans studietid i Paris blev ej av större betydelse för hans utveckling på grund av bristen på medel och svårigheten att få någon anställning.

Vid sidan av sina arbeten för vetenskapliga institutioner var A. verksam som illustratör och som porträttgravör. Illustrationer, »prospekter», byggnader m. m. av hans hand finnas i »Museum Carlsonianum» (1786–89), i den på 1790-talet utkommande tidskriften Journalisten, i P. A. Wallmarks dikt »Handen», i U. von Troils »Bref rörande en resa till Island 1772» (1777), i Kr. Humbles översättning av Klopstocks »Messias» (1789). Ett bland hans tidigast daterade blad, »Upsala stads utseende från södra sidan», en ytterst klen etsning, är ett exempel på hans »prospekter». Bland större porträttserier av A. märkas dels hans läkarporträtt i S. A. Hedins »Wetenskapshandlingar för läkare», dels en serie lantmarskalksporträtt, bland vilka det mest bekanta är det, som framställer Karl Gustav Tessin. Av hans svenska porträtt må för övrigt nämnas Gustav III, Linné (efter Per Krafft d. ä.), P. Wargentin (efter Fr. Bränder), Jakob. Serenius, Johan Ihre, Sven Anders Hedin (färggravyr efter Kornelius Höjer), D. Klöcker Ehrenstrahl (profilporträtt), K. F. Mennander (efter Per Krafft d. ä.). Han har även stuckit porträtt av några mera bemärkta utlänningar; de tekniskt duktigaste av dessa äro bilderna av Ludvig XVI, en liten cirkelrund medaljong i färg från 1795, Benjamin Franklin och Jakob Cook.

Slätstruken och hård hantverksmässighet karaktäriserar A: s flesta gravyrer, men i hans mest kärleksfullt utarbetade porträtt kan man spåra något av mjukheten hos bröderna Martins gravyrkonst — en antydan om det engelska inflytandet påv svensk konst under slutet av 1700-talet. Betydelse har A. mera på grund av sin stora produktion än genom konstnärliga kvaliteter. I högre grad än Floding arbetade han med etsning, som han dock så gott som alltid överarbetade med gravstickel och torrnål. — I nationalmuseums gravyrsamling finnas över 250 blad av A: s hand.

E. Wettergren.


Svenskt biografiskt lexikon