Knut Folkesson

4. Knut Folkesson, son av Folke Algotsson och den rövade Ingrid Svantepolksdotter, gifte sig före 1319 med Margareta, dotter av Torgils Knutsson. Han synes ha varit rådsherre med titel väpnare 1320, riddare 1323. Ständigt vid Magnus Erikssons hov, förefaller han att ha varit en av Birgittas bittraste antagonister. Enligt en anteckning i Kungliga bibliotekets exemplar av »Vita Brynolphi» är det han, som avses, då Birgitta talar om »sin huvudfiende», som »slog vatten över Kristi brud, då hon gick på en trång gata». På grund därav antar man ock, att det är K., som avses, då Birgitta i Skara domkyrka uppröres av att den helige Brynolf, vars grav låg nära K:s, skall ligga på en ringare plats, än han borde. Enligt berättelse av ett vittne i Brynolfsprocessen skall en ande ha uppenbarat sig och klandrat, att Brynolf låg bredvid Knut »det där smutsiga svinet». Någon större politisk roll torde K. icke ha spelat förrän omkr. 1343, då han fick Blekinge i förläning på tre år. Han synes ha avlidit 1348, i varje fall före 1351, enligt Birgitta av näsblod.