Helge K H Almquist

11. Helge Knut Hjalmar Almquist, f. 17 dec. 1880 i Stockholm. Föräldrar: med. doktorn Set Valentin Almquist och Anna Sofia Fernström. Avlade mogenhetsexamen vid Beskowska skolan 20 maj 1899; student i Uppsala 26 maj s. å.; fil. kand. 30 maj 1902; fil. lic. 31 jan. 1907; disp. 9 nov. s. å.; fil. doktor 30 maj 1908; har i vetenskapligt syfte företagit resor till Ryssland sommaren 1902, till Frankrike sommaren 1904 och till Petersburg, Moskva och Dorpat jan.–apr. och juli 1905 samt årligen 1908–14, till Tyskland, Österrike, Ryssland och Danmark. Docent i historia vid Uppsala universitet 6 dec. 1907; upprepade gånger förordnad att upprätthålla professur i samma ämne därstädes under åren 1908–13; tf. professor i historia och statskunskap vid Göteborgs högskola 1 juni 1914; av Göteborgs högskolas styrelse utsedd till professor i historia 3 juni 1915 (K. stadfästelse 26 juni s. ,å.); legationsråd över stat vid beskickningen i Petersburg 23 febr.–14 juni 1917 i anledning av beskickningens utvidgade verksamhet till följd "av övertagandet av vården av Tysklands intressen i Ryssland under kriget. LSkS 1911; ledamot av arkivkommissionen i Nischni-Novgorod 2 okt. (g. st.) 1913.

Gift 30 juli 1915 med Ingegärd Ekman, f. 22 okt. 1885, dotter till ingenjören fil. doktor Fredrik Gustav Ekman.

A. har erhållit sin vetenskapliga utbildning under professor H. Hjärne och har särskilt upptagit dennes strävan att vinna ny belysning åt Sveriges politik genom att intränga i Östeuropas språk, samhällsliv och kultur samt genom att tillgodogöra sig dess vetenskapliga litteratur och historiska källskrifter. Hans gradualavhandling och ett par till denna anknutna arbeten äro ägnade åt för- hållandet mellan Sverige och Ryssland under 1500-talets slut och 1600-talets första år, en annan del av hans produktion åt de svensk-polska förvecklingarna under 1500-talets senare hälft; även rent östeuropeiska ämnen ha varit föremål för hans behandling. Flera av A:s studieresor ha gällt tyska, danska och österrikiska arkiv. Hans forskningar ha alltså utsträckts jämväl till den andra kulturkrets, med vilken vårt land står i särskilt nära beröring, och därvid har växelverkan mellan svensk, östeuropeisk och nordtysk politik varit föremål för hans synnerliga uppmärksamhet. På grundvalen av bl. a. förut obegagnat material från Oldenburg har han i ett omfattande arbete skildrat den i det nordiska kriget djupt ingripande gottorpska politiken 1713–14 och så givit bakgrunden till Görtz märkliga roll i Sveriges historia.