Tillbaka

Johan M Almqvist

Start
A Bonniers förlags arkiv, Centrum för näringslivshistoria

Johan M Almqvist

Präst, Riksdagsman

1. Johan Magnus Almqvist, f. 6 sept. 1799 i Stockholm, d 9 okt. 1873 i Skärstad. Föräldrar: dv. komministern i Adolf Fredrik, sedermera kyrkoherden i Gränna Sven Johan Almqvist och hans hustru i andra giftet Gustava Brandelius. Student i Uppsala 1 okt. 1819; disp. 10 juni 1820 (Om utländska träd, huskar och blomsterväxter, som kunna tåla svenska klimatet, d. 2, pres. K. P. Thunberg); student i Lund 7 okt. s. å.; disp. 18 dec. 1822 (In tractatum Newtoni de quadratura curvaram annotationes, p. I, pres. K. E. Kjellin); fil. magister 19 juni 1823; prästvigd i Linköping 4 sept. 1824; avlade pastoralexamen i Växjö 15 sept. 1827. Docent i allmän historia i Lund 12 febr. 1824; andre pastorsadjunkt i Klara församling i Stockholm 8 febr. ,1825; e. o. hovpredikant 26 okt. 1827; teol. adjunkt å Karlberg 2 jan. 1829; komminister i Solna 25 febr. s. å.; regementspastor vid Södermanlands regemente 14 nov. s. å.; kyrkoherde i Skärstad av Växjö stift (kallad av patronus friherre K. J. Adelswärd, hos vilken han tjänstgjort som informator) 4 aug. 1830 (tillträdde 1 maj 1832); v. kontraktsprost i Vista 1841; kallades att avlägga prov till pastor primarius i Stockholm 1842; kontraktsprost 1843; riksdagsfullmäktig för Växjö stift 1844–66; erhöll många röster men nådde ej förslag vid biskopsvalet i Växjö 30 maj 1860. Teol. doktor 7 sept/ 1860; LNO 1862.

Gift 7 juli 1830 med Fredrique Eneström, f. 27 okt. 1800, d 29 maj 1885, dotter till bruksägaren Per Ludvig Eneström.

A. deltog livligt i sin tids kyrkliga och allmänt medborgerliga angelägenheter. Sin kyrkliga position, som han sedan alltjämt vidhöll, markerade han redan 1827, då han publicerade ett inlägg i den diskussion, som uppstått med anledning av P. Wieselgrens broschyr »Hvilken är Sveriges religion?» Wieselgren ville här påvisa skillnaden mellan de symboliska böcker, 1686 ; års kyrkolag fastslår som svenska kyrkans bekännelse, och dem, som 1809 års regeringsform anger som normgivande, därvid givande företrädet åt regeringsformens bestämmelse. A., som var vän och promotionskamrat med Wieselgren, förnekade, att en sådan åtskillnad kunde göras, men gjorde detta ej i ortodoxt syfte. Gentemot »symbolisk papism» över huvud yrkade han på en renare biblisk kristendom. Sin kyrkligt rationalistiska ståndpunkt formulerade han många år senare i en debatt under 1856–58 års riksdag så: »Protestantismen innebär en fullkomlig bekännelse- och tankefrihet i överensstämmelse med Guds heliga ord.» — Under sitt långvariga riksdagsmannaskap (1844–66), under brydsamma kyrkliga strider angående ändringar i kyrkoförfattningen, om ny kyrkohandbok m. m., fick A. många tillfällen att bryta lans för sin uppfattning, därvid kämpande på tvenne fronter mot »de sekter, som verka i mörkrets och reaktionens tjänst, även om de skulle hämta sina inspirationer ifrån den nordtyska ny-luteranismen eller de norrländska sakramentarierna». Såväl dåtidens högkyrkliga Lundateologi som den lågkyrkliga väckelserörelsen betraktade han sålunda utan all sympati. Till den senare anslöt sig däremot hans broder Knut Vilhelm, vilken 1869–75 var föreståndare för evangeliska fosterlandsstiftelsens missionsinstitut på Johannelund.

I politiska frågor intog A. en liberal ståndpunkt, dock utan att vara doktrinär. Vid sin första riksdag upptog han frågan om grundskatternas utjämning och röstade mot det då föreliggande representationsförslaget men var 1850 för det K. förslaget, liksom han var en avgjord anhängare av Louis De Geer vid 1865 års riksdag. I fråga om strafflagen, arvsrätten, läroverken m. m. var han en utpräglad reformvän och hörde sålunda till oppositionspartiet gentemot prästeståndets majoritet. Intresserad och kunnig i ekonomiska frågor," satt han merendels i bankoutskottet, var flera gånger suppleant vid statsrevisionen och 1850 revisor av bankodiskontverket. Gammal vän till den Wieselgrenska nykterhetsrörelsen, invaldes han i det vid riksdagen 1859–60 tillsatta särskilda utskottet för brännvinslagstiftningen.

A. dog på sin gård Säby i Skärstad. Han ägde därjämte Krukarp i samma socken och Stensholm i Hakarp. Till det yttre var han en högväxt och ståtlig man, med något visst imponerande i sitt väsen.

Edv. Rodhe


Svenskt biografiskt lexikon