Nils Wilhelm Almroth

Almroth, Nils Wilhelm, f. 9 apr. 1797 i Stockholm, d 31 okt. 1852 på återvägen från resa i Holland. Föräldrar: medicinalrådet doktor Nils Almroth och Eleonora Karolina Elisabet Hagströmer. Studerade vid tyska lyceum i Stockholm; student i Uppsala 13 okt. 1812; avlade hovrättsexamen 7 juni 1814 och bergsexamen 12 dec. 1815; företog resor till Frankrike, Tyskland och Danmark 1819, till Preussen 1828, till Danmark, Tyskland, Belgien, Frankrike, Italien och Österrike 1845, till Tyskland 1851 och till Holland 1852 för att studera myntpräglingen samt på generalfälttygmästarens anmodan till England 1825 för att studera salpeterindustri, kruttillverkning och artillerimateriel. Auskultant i Svea hovrätt och bergskollegium 2 aug. 1814; amanuens vid bergskollegiets myntkabinett 1815; myntproberare 1817; tf. adjunkt i kemi vid karolinska institutet okt. 1820–maj 1821; lärare i kemi och naturkunnighet vid artilleriläroverket å Marieberg dec. 1821; tf. proberare i bergskollegium 20 juni 1822; ledamot av myntkommittén 3 maj 1822–24 juli 1830 samt förordnad att t. v. biträda statssekreteraren vid myntförvaltningen 24 juli 1830; erhöll professors titel 4 juli 1823; ledamot av kommittén för uppgörande av förslag till teknologiska institutets förändrade organisation 8 dec. 1832–15 febr. 1834; mynt-och bergsproberare 18 maj 1833; tf. överdirektör vid mynt- och kontroll verken 25 dec. s. å.; överdirektör därstädes 19 dec. 1835; erhöll säte och stämma i bergskollegium i mål angående mynt-och kontrollverken 14 apr. 1837. LKrVA 1823; LVA 1825; LLA 1832; RNO 1851; var dessutom ledamot av utländska sällskap.

Gift 27 sept. 1823 med Dorotea Amalia Theel, f. 18 mars 1800, t 8 mars 1841.

Det är framför allt vid ordnandet av det svenska myntväsendet, som A. gjort sig känd som en synnerligen framstående och dugande organisatör. Han deltog i de kommittéarbeten, som ledde till att myntet och kontrollverket förenades till ett enda ämbetsverk under bergskollegiets överinseende och erhöll själv ledningen därav; under hans chefstid utfärdades jämväl nytt reglemente för de sammanslagna institutionerna (30 apr. 1836). Samarbetet mellan honom och bergskollegiet gestaltade sig emellertid föga tillfredsställande och han tog därför initiativet till en reform, som gjorde slut på kollegiets befattning med ämbetsverket och åt detta gav en i viss mån självständigare ställning (K. brev 10 aug. 1838). Hans talrika resor och besök vid utlandets främsta myntpräglingsverk förskaffade honom en ingående kännedom om såväl tekniska som administrativa detaljer. Under hans närmaste ledning infördes i Sverige nya maskiner och ändamålsenliga arbetsmetoder, ångmaskin anskaffades till maskinernas drivande i stället för de tidigare hästvandringarna, och alla förbättringar på området tillgodogjordes.

Denna verksamhet hindrade honom likväl ej från att intill sin död med kärlek och intresse omfatta sin ungdoms vetenskap kemin, och han utgav i detta ämne såväl en självständig lärobok (1834) som flera översättningar. Med sin verksamhet som lärare i kemi vid artilleriskolan å Marieberg fortsatte han av intresse, även sedan han utnämnts till överdirektör. I likhet med så många av den äldre tidens kemister sysslade han också med salpeterindustrin och förbättringar inom kruttillverkningen. A. tillhörde kretsen av Berzelius' närmaste lärjungar och vänner samt arbetade tidvis å dennes laboratorium. Han var även Berzelius följaktig på en del av dennes vetenskapliga resor och kom härvid i beröring med utlandets främsta naturforskare.