Reinhold Rüdker Angerstein

4. Reinhold Riidker Angerstein, den föregåendes brorson, f. 25 okt. 1718 på Vikmanshyttan, d 3 jan. 1760. Föräldrar: brukspatronen Gustav Angerstein och Anna Rücker. Student i Uppsala 17 febr. 1727. Auskultant i bergskollegiet 2 juni 1738; e. o. notarie 18 dec. 1744; kanslist vid fiskalskontoret 11 juni 1747 (bergskollegiets protokoll); v. fiskal 5 nov. 1752; direktör för den grövre järnförädlingen 28 aug. 1753; e. o. assessor 14 okt. 1756. — Ogift.

Tjänsten som direktör för den grövre järnförädlingen, vars förste innehavare A. blev, inrättades på grund av anslag från brukssocieteten. A. var i hög grad verksam för främjande av det svenska bergsbruket. Vid 1755–56 års riksdag ingav han till sekreta handels- och manufaktur- samt bergsdeputationerna åtskilliga förslag i sådant syfte. Viktigast var hans yrkande på åtgärder för att för manufakturverken underlätta anskaffandet av ämnesjärn från hamrarna, i syfte att sätta den inhemska järnindustrin i stånd att själv förädla halvfabrikaten. Av bergskollegiet erhöll han 1759 i uppdrag att deltaga i utarbetandet av förslag till ny manufakturordning. A. företog 1752–53 och 1758 vidsträckta utländska resor, som han skildrat i vidlyftiga reseberättelser. Under den första resan besökte han Spanien, Portugal, Italien, Frankrike och Holland och ägnade därunder ett ingående studium åt handelsförhållandena, särskilt i de stora stapelstäderna Cadiz, Lissabon och Venedig. Om än helt naturligt järnhandeln och möjligheterna för den svenska järnexportens utveckling i främsta rummet äro föremål för hans intresse, utvidgade han dock i själva verket sina redogörelser till översikter över handelsrörelsen i dess helhet, vilka torde äga ett betydande värde ur ekonomisk-historisk synpunkt. För utvecklandet av den svenska exporten på Portugal föreslog han ett av staten understött handelshus, som även kunde tjänstgöra som konsulat. Den andra resan utsträcktes till Schweiz, Baden, Wurtemberg, Elsass, Lothringen och Franche-Comté och användes till studiet av de där belägna järnverken, om vilka A. dels genom personliga besök, dels genom inhämtade upplysningar förvärvade en omfattande kännedom. Sina reseberättelser prydde han med omsorgsfullt utförda avbildningar av maskiner och redskap, stads- och landskapsvyer samt kartor.