Per A Siljeström

Siljeström, Per Adam, f 24 dec 1815 i Åby, Kalm, d 19 febr 1892 i Sthlm, Hedv El. Föräldrar: kontrollören o häradsskrivaren Anders S o Catharina Magdalena Wahlström. Elev vid Kalmar gymn, studentex vid UU 8 mars 32, inskr där 9 mars 32, FK 5 dec 35, disp pro gradu 11 juni 36, fil mag 15 juni 36, doc i experimentell fysik 18 sept 44, allt vid UU, deltog i P Gaimards expedition till Spetsbergen o norra Skandinavien 38–39, lär vid Ebersteinska aftonskolan, Norrköping, 39–44, huvudlär i fysik o kemi vid Nya elementarskolan i Sthlm 45–47 o 56–31 dec 65, tillika rektor där 56–31 dec 65 (tjänstl från 62), custos machinarum o v Thamisk lektor vid VA 13 maj 46–1 mars 49, led av dir över Statens sem för utbildandet av lärarinnor, Sthlm, 29 dec 60–21 nov 62, lär o studierektor där 61–62, folkskoleinspektör i Sthlm april 62, led av Sthlms läns landsting 64–69, av AK 67–69 o 85–87B (led av särsk utsk 67, av tillfälligt utsk 67, av KU 68–69, v ordf där 86, statsrevisor 67).

G 2 aug 1849 i Norrköping, Hedv, m Carolina Lovisa Lagerqvist, f 23 sept 1823 där, ibid, d 9 april 1884 i Sthlm, Hedv El, dtr till vinhandlaren o brukspatronen Lars L o Hedvig Lovisa Norstedt.

Efter magistergraden vid ännu inte fyllda 21 år ägnade sig Per S under ett par decennier främst åt lärarverksamhet med direkt anknytning till sin naturvetenskapliga utbildning. Han deltog 1838-39 i en vetenskaplig expedition till Spetsbergen och norra Skandinavien och verkade därefter som lärare i Norrköping och Sthlm, föreläsare vid VA och författare av läroböcker i naturvetenskapliga ämnen.

Den debatt om pedagogiska problem som följde i spåren av 1842 års folkskolestadga inspirerade S till att engagera sig i frågor om skola och undervisning. Han inledde redan 1844 en publicistisk verksamhet på detta område som han kom att fortsätta ända upp i hög ålder. Modernisering av gymnasierna, kritik av den makt kyrka och prästerskap utövade över skolan samt inrättandet av statliga flickskolor och anställandet av kvinnliga lärare var ämnen som han tog upp i broschyrer publicerade detta år.

Under tiden som lärare vid Nya elementarskolan i Sthlm – en skola inrättad för att pröva nya pedagogiska idéer – förstärktes S:s intresse för undervisningsfrågor. Tillsammans med skolans rektor grundade han Tidskrift för lärare och uppfostran (1846). Efter en del studieresor i Europa företog han 1849–50 en längre resa till USA där han besökte ett flertal stater och med stor vetgirighet betraktade allt det nya han mötte, inte minst på skolans område. Efter hemkomsten redovisade S sina intryck i ett arbete i två delar, Resa i Förenta staterna (1852–54). Det första bandet behandlade "bildningsmedlen och bildningen" och det andra "patentväsendet och jernvägslagstiftningen". Boken om skolan översattes till engelska och sägs ha varit den första i Europa utgivna skrift som någorlunda utförligt skildrat amerikanskt skolväsen.

I jämförelse med tidens sv parallellskolesystem – statliga läroverk av hygglig standard för en utvald elit och urusla kommunala folkskolor för det stora flertalet barn – framstod den amerikanska "enhetsskolan" som något radikalt annorlunda. S fann detta skolsystem – grundat på "medborgerlighetens idé" och med barn ur alla samhällsklasser, utan kyrkligt inflytande och med samundervisning – föredömligt. Amerikaresan kom också att få avgörande betydelse för hans fortsatta engagemang på skolans område.

Bland de brister i sv folkskola som S efter sin amerikanska resa särskilt uppmärksammade fanns de ofta provisoriska och i alla avseenden urusla skollokalerna. Efter att i föredrag och tidningsartiklar ha fört en verklig kampanj för förbättringar presenterade han konkreta förslag med ritningar i ett par böcker om skolarkitektur (1856). Den ena gavs senare ut under titeln Skolhuset eller om tingens betydelse för uppfostran (1884). En av hans ledande principer bestod just i att själva skolhuset – dess läge och utformning – var av stor betydelse för både barnens och allmänhetens syn på skolan. Vid sidan av de estetiska kvaliteterna – "ljust, glatt, tilldragande" – tillmättes ändamålsenligheten – "låt skolhuset vara skolhus, men ingenting annat" – och de hygieniska förhållandena stor vikt. Det torde tveklöst vara så att de s k normalritningar för folkskolebyggnader som på riksdagens initiativ presenterades 1865 i hög grad var ett resultat av S:s kampanj.

I det läge av osäkerhet och öppna motsättningar som rådde beträffande den allmänna folkskolans organisation tog S klar ställning för det ambitiösa program som bl a Torsten Rudenschöld (bd 30) verkade för. Han tog också aktiv del i det organisationsarbete i Sthlm som ledde fram till att huvudstadens på församlingsbasis splittrade folkskolesystem centraliserades och fördes samman under en gemensam skolstyrelse. S verkade för införandet av en särskild folkskoleinspektion i Sthlm och blev den förste innehavaren av en sådan tjänst. Han medverkade även i folkskolans organiserande i Gbg.

I sin strävan att utveckla folkskolan till en allmänbildande skola ivrade S för att medborgerliga ämnen och skönlitteratur skulle ges ökat utrymme på schemat. Han sökte stimulera till inrättandet av skolbibliotek och presenterade anvisningar och råd om detta i sin tidskrift Dagens häfder (1854). Han tog initiativet till en stor biblioteksinventering 1859 och publicerade en förteckning över lämplig litteratur för sockenbiblioteken och bröt därvid den gängse principen om att dessa huvudsakligen skulle bestå av religiös litteratur.

Med det mångsidiga intresse för samhällsfrågor och med den verksamhetslust som präglade S är det föga förvånande att han engagerade sig i flera politiska sammanhang även om sviktande hälsa vid några tillfällen hindrade insatser över en längre tid. Invald i borgarståndet 1862 tvingades han att avsäga sig förtroendet men återkom som ledamot av AK under flera valperioder. S:s politiska hållning var allmänt liberal med engagemang först i Lantmannapartiet och under 1880-talet i en av liberala stadsrepresentanter bildad gruppering benämnd "Vänstern". Hans politiska intressen kretsade främst kring frågor om skolans reformering och främjandet av religionsfriheten. Som utslag av en allmänt radikal och idealistisk hållning kan man se hans anslutning till krav på dödsstraffets avskaffande och hans initiativ till bildandet av Sv allmänna djurskyddsföreningen (1875).

S:s politiskt sett mest intressanta insats i riksdagen utgjorde den väl genomarbetade motion för reformering av folkskolan som han lämnade 1867. Utgångspunkten var det förhållandet att folkskolan i realiteten var en skola endast för den stora massan av folket och inte för de förmögnare och mera bildade klasserna samt att detta utgjorde ett stort hinder för dess positiva utveckling. Redan namnet "folkskola" utgjorde därvid ett hinder då det vittnade om "ond åtskillnad mellan folkklasser"; namnet borde därför ändras till "kommunalskola". Denna skola borde fungera som "en för alla klasser gemensam bottenskola" för elever upp till 14-års-åldern. Som förberedelse för en sådan utveckling borde endast sv ämnen få förekomma i läroverkets lägre klasser; dessa klasser skulle senare helt avvecklas.

S blev framgångsrik såtillvida att läroverkets första klass drogs in 1869 och att inträdesåldern därvid höjdes till tio år. Den politiska linje han verkade för redan på 1860-talet återkom i den av många andra liberala politiker, bland dem främst Torsten Rudenschöld, Adolf Hedin och Fridtjuv Berg, förda kampen för folkskolan som bottenskola, en linje som närmare ett sekel senare skulle komma att vidareutvecklas till en genomförd enhetsskolemodell.

I enlighet med S:s allmänna strävan att frigöra folkskolan från kyrkligt inflytande föreslog han i samma motion, att den administrativa enheten ovanför kommunen borde vara länet i stället för stiftet och att den motsvarande myndigheten borde vara landstinget och inte domkapitlet.

En för S angelägen fråga gällde medborgarnas rätt till fri religionsutövning. Den 1860 utfärdade förordningen om "främmande trosbekännare och deras religionsutövning" hade visserligen inneburit ett framsteg men den gav enligt S inte garantier gentemot förföljelser. 1 en motion vid 1867 års riksdag föreslog han ny lagstiftning för dissenters, dvs personer som bekände sig till den kristna religionen men som inte var medlemmar i Sv kyrkan. De borde enligt förslaget ges rätt att bilda församlingar under ledning av egna präster eller föreståndare; deras gudstjänster borde dock inte få hållas "för slutna dörrar". Han föreslog vidare att möjlighet till vad som senare benämnts borgerlig vigsel skulle införas.

S var mångsidig och idérik: hans främsta insats gällde skolan. Han var praktiskt verksam som skolman i flera roller, författare till läroböcker och publicist i pedagogiska frågor samt politiskt aktiv i bl a riksdagen. Bland hans skrifter kan förutom de ovan anförda nämnas Läsebok vid de första innanläsningsöfningarne (1859) och Smärre skrifter rörande uppfostran och undervisning (1884). S:s pedagogiska och skolpolitiska hållning kan betraktas som liberal i det att han hyllade den geijerska personlighetsprincipen och verkade för skolväsendets demokratisering. Han hade tagit starka intryck av amerikanskt skolväsen och genom sitt författarskap kom han att verksamt bidra till kännedomen om och intresset för skolsystemet i USA.