H Ingeborg S Schager

Schager, Hilda Ingeborg Sofia, f 4 aug 1872 i Sthlm, Hedv El, d 30 maj 1947 där, Ad Fredr. Föräldrar: kammarrättsrevisorn Axel Conrad S o Maria Sophia Eleonora Ramsten. Avgångsex från Statens normalskola för flickor i Sthlm 89, genomgick en av Anna Hierta-Retzius (bd 30) anordnad lärarinnekurs i huslig ekonomi vid Maria folkskolas skolkök 90–91, lär vid en skolkökskurs för normalskolans fortsättn:klass där 92–93, inrättade tills med Ingeborg Walin H lärarinneseminariets hushållsskola (från 26 Statens skolköksseminarium o hushållsskola) okt 93, lär i födoämneslära o matlagn där 93–33, förest där 19–33, sakk i livsmedelsnämnden 16–19, allt i Sthlm, led av komm ang fiskerinäringens främjande aug 20–mars 22, av Sv kvinnors medborgarförb:s sthlmsavd från 21, av styr för bl a Engelbrekts barnavårds- o husmodersskola, Sthlm, 25–45, öppnade tills med I Walin privat hushållsskola där 33, läroboksförf. – Iqml 33. – Ogift.

Släkten S har sitt namn efter sjön Skagern, belägen öster om Vänern. Namnet är belagt, stavat Skager, från början av 1800-talet; nuvarande stavning kom i bruk på 1820-talet.

Ingeborg S blev moderlös i sjuårsåldern. Hon var nummer fyra i en syskonskara om tre flickor och tre pojkar. Fadern gifte om sig och fick ytterligare en son och en dotter. Alla åtta syskonen fick gedigna utbildningar. S studerade vid Statens normalskola för flickor och genomgick därefter "Folkskolans matlagningskurs". Detta var den första yrkesutbildning i huslig ekonomi som gavs i Sverige. Kursen ägde rum vid Maria folkskolas skolkök, Anna Hierta-Retzius matlagningsskola.

Efter yrkesutbildningen gjorde S ett antal studieresor i England, Skottland, Holland, Belgien och Tyskland. 1892 var hon lärarinna vid en skolkökskurs för elever i normalskolans fortsättningsklass. Kursen ägde rum vid samma matlagningsskola där S utbildats och dess syfte var att flickorna under ledning av kokerska skulle tillreda mat åt många.

Eftersom skolans inriktning, massmatlagning, inte ansågs pedagogiskt tillfredsställande inrättades Högre lärarinneseminariets hushållsskola. Anna Hierta-Retzius stödde företaget ekonomiskt, och målsättningen blev att ge flickorna grundläggande praktiska och teoretiska kunskaper i bl a matlagning och huslig ekonomi. Verksamheten inleddes i okt 1893 med praktisk undervisning i en lokal på Grevturegatan 24 B, medan den teoretiska undervisningen skedde på Riddargatan 5 i lärarinneseminariets lokaler. Hushållsskolan var knuten till Högre lärarinneseminariet men fungerade som en fristående enhet under dess direktion och rektor. S blev lärarinna vid seminariet och Ingeborg Walin var föreståndarinna.

Några lärarinnekurser anordnades med begränsat antal deltagare; snart beslöts att från hösten 1894 två kurser skulle genomföras årligen, en ettårig högre kurs och en lägre kurs. Båda varvade teori och praktik. Den lägre - husmoderskursen - vände sig till elever som gått ut sjunde klass i flickskolan med godkända betyg och pågick två dagar i veckan under ett läsår. Den högre kursen krävde genomgånget seminarium eller fullständig högre flickskola och gav lärarbehörighet.

1906 flyttade hushållsskolan till lokaler vid Riddargatan 10, mittemot lärarinneseminariet. Flickor från Jakobs folkskola kom från 1906 att vara övningselever. Från 1909 omfattade den högre kursen tre terminer. S å fick skolan ytterligare en lärarinna, Gertrud Bergström. Fram till dess var S och Walin de enda fast anställda lärarinnorna; övriga lärarkrafter var timanställda. Från 1919 efterträddes Walin som föreståndarinna av S; hon kom att verka vid skolköksseminariet i sammanlagt 41 år. – Efter pensioneringen drev S och Walin tillsammans en privat skola på Holländargatan 23. Där gavs kurser för ekonomiföreståndarinnor. Skolköksseminariet hörde från början samman med Högre lärarinneseminariet. Detta innebar att huslig ekonomi – ett praktiskt inriktat ämne - var en del i den teoretiskt inriktade läroanstalt som erbjöd unga kvinnor kvalificerad utbildning.

Ämnet hushållsgöromål visade många drag som utmärkte skola och utbildning kring sekelskiftet 1900. Det är således typiskt under 1800-talet att inspiration hämtades genom studiebesök i olika länder. Denna påverkan utifrån märktes även i den praktiska verksamheten: från resan till Skottland, som företogs tillsammans med Walin, tog S med sig recept på scones, som i decennier var det första bröd flickor bakade i skolköken. En drivande tanke bakom ämnet huslig ekonomi - precis som bakom kvinnlig slöjd - var att folkskolans flickor skulle utbildas för sin framtida husmodersroll. Genom dem kunde hemmen förbättras; rent av skulle välskötta hem på sikt bidra till att lösa en del sociala brister. Undervisningen i detta ämne syftade dock inte till att förändra skolflickornas sociala ställning för framtiden, målet var att hemmen skulle bli präkdga; lyx och exklusiva råvaror fanns det inget utrymme för. I skolköken var det viktigt att utrustningen var rationell men så billig och lätt att anskaffa att den var tänkbar i ett enkelt hem.

Något som tillmättes stor pedagogisk betydelse var den s k formella bildningen, den allsidiga utveckling som åstadkoms genom att undervisningen förmedlade såväl intellektuella kunskaper som manuella färdigheter. På så sätt skolades hela människan, både kropp och tanke, något som ansågs överlägset en rent teoretisk eller praktisk träning. Ämnet lämpade sig för samverkan med andra skolämnen; kunskaper i matematik kom naturligt till nytta. Att göra upp en hushållsbudget var t ex ett av inslagen i skolköksundervisningen.

Seminariets kursgivning visar också tidstypiska filantropiska inslag: "extra kurser" anordnades exempelvis för att möta olika samhällsbehov. Under dyrtid gavs kurser för arbeterskor, och dessutom demonstrerades matlagning med billiga födoämnen. Kurser för att ge redan yrkesverksamma sjuksköterskor bättre kännedom om lämplig kost för sjuka gavs likaså. Vid seminariet anordnades från 1916 även rent yrkesförberedande kurser för kvinnor som skulle arbeta som föreståndarinnor vid bl a sjukhus och ålderdomshem.

S medverkade i och skrev själv ett stort antal läroböcker. Hennes skrifter är präglade av sin samtid och vittnar om den samhällsomdaning som skedde under hennes verksamma tid; bl a speglas den vä-sendiga förändring som hemskötseln genomgick. I de tidiga läroböckerna i huslig ekonomi framställs det som väsentligt att känna till hur bränslet till vedspisen bör vara beskaffat och hur lut till tvätten enklast och billigast bereds; senare upplagor visar att elspis och fabrikstillverkat tvättmedel till tvättmaskinen gjort sitt intåg. Läroböckerna ger på så sätt sentida läsare - utan att detta varit avsikten då de skrevs - en kulturhistorisk exposé över hemskötsel under flera decennier. Det kan för övrigt noteras att S:s roll som ledande på hemkunskapsområdet var så stark att hon mer än tio år efter sin död fortfarande stod som medförfattare till läromedel. S författade också böcker som inte var direkt avsedda att vara läroböcker, men som dock hade ett utpräglat pedagogiskt syfte. På uppdrag av Kooperativa förbundet, som vid denna tid representerade en femtedel av landets hushåll, utgavs kokböcker. En av dem avsåg att sprida information och kunskap om margarinets användning. S räknade ut att ett hushåll kunde göra väsentliga besparingar genom att gå över till att använda margarin i stället för smör. S samarbetade i flera böcker med lärarkrafter vid seminariet, främst de nära vännerna Ingeborg Walin och Gertrud Bergström. Hon samarbetade även med andra experter, bl a förste stadsveterinären Sven Nystedt och MD E G Johnsson.

S var omvittnat aktiv, positiv och glad. Hon var - sin omfattande kokboksutgivning till trots - ingen framstående kock. Hennes politiska hållning var självständig gentemot familjen och släkten, där många av hennes samtida intog en konservativ hållning. Närmast kan S betecknas som liberal. Hon var medlem i sthlmsavdelningen av Sv kvinnors medborgarförbund från dess tillkomst 1921. Denna politiskt neutrala förening verkade - med Walin som ordförande - bl a för social och ekonomisk jämlikhet mellan män och kvinnor. Det var ett för S typiskt ställningstagande att välja att verka politiskt men från en icke partibunden position.

S bodde under större delen av sitt liv på Apelbergsgatan 34, i ett hus som ägdes av fadern, och på den likaledes av honom ägda Långsunda gård på Värmdö. Under senare år bodde hon först i en villa i Äppelviken och senare i lägenhet vid Holländargatan. Dessa båda bostäder delade hon bl a med Ingeborg Walin och Gertrud Bergström. Om de "båda Ingeborgarna" har sagts att den ena var otänkbar utan den andra och att deras livsgärningar flöt samman. De båda har "i själva verket så i råd och dåd stått varandra bi, så enigt arbetat tillsammans under både mörka tider och ljusa, att för den, som vill skildra Skolköksseminariets öden, omöjligt är att skilja den enas arbete från den andras" (Fåhraeus, s 256 f).