J Ernst Rietz

1 Rietz, Johan Ernst, f 6 sept 1815 i Karlshamn, d 16 juli 1868 i Khvn (enl db för Tygelsjö, Skåne). Föräldrar: skomakareåldermannen Carl Fredrik R o Ulrika Eleonora Malmberg. Inskr vid LU 3 febr 31, filol kand där 22 okt 34, informator hos frih Carl Ulfsparre på Em, Döderhult, Kalm, till 35, FKvid LU 6 juni 38, disp pro gradu 20 juni 38, mag där 23 juni 38, e o amanuens vid LUB 25 juli 38–27 maj 42, doc i teor filosofi vid LU 27 jan 40, adjunkt vid Karolinska katedralskolan i Lund 16 juni 41–51, tf prof i teor filosofi vid LU ht 43 (fullm 12 maj)–44, i prakt filosofi ht 45 (fullm 26 sept)–vt 51, prästv 18 juni 48, pastoralex 21 juni 48, kh i Tygelsjö o Klagstorp från 24 jan 51, prost över egen förs 4 juli 51, dir i Oxie härads sparbank 56, v kontraktsprost i Oxie kontrakt 9 juni 58, kontraktsprost 25 april 60–27 mars 67, en av initiativtagarna till Skånes fornminnesfören 65, led av styr där 66. Språkman. – LVVS 43, LSkS 44, LFS 50, KorrespLVHAA 65.

G 12 sept 1841 i London (enl vb för Lund) m Anna Maria Hallberg, f 30 mars 1818 i Ottarp, Skåne, d 29 jan 1874 i Lund, dtr till ladufogden Hans H o Catharina Kilgren.

Den fattige men begåvade Ernst R tilldrog sig uppmärksamhet vid Karlshamns lancasterskola där han var elev. Genom en subskriberad insamling fick R möjlighet att studera vidare och avlade efter tre år studentexamen. Jämsides med anställningar som informator i Småland och därefter som lärare i Lund kunde han fortsätta sina studier vid LU, främst inriktade på filosofi. R tog graden, speciminerade med en avhandling om Spinoza, blev docent i teoretisk filosofi, upprätthöll flera år först den ena, därpå den andra professuren i ämnet och utgav 1844 en avhandling om Platons estetik och 1846 en om moralfilosofins historia. Inom Sällskapet för Skånes historia och beskrivning åtog sig R 1844 att skriva det skånska skolväsendets historia, vilken utgavs 1848, baserad på omfattande källstudier i skånska och danska arkiv. Samtidigt publicerade R i form av en serie disputationer en rad sv medeltidshandskrifter 1842–45. Detta pionjärarbete bedrevs dock alltför raskt och med bristande noggrannhet. De flesta handskrifterna har senare ånyo utgivits av Svenska fornskriftssällskapet.

När befordringsutsikterna vid LU tycktes ogynnsamma, lät R prästviga sig och erhöll det eftertraktade Tygelsjö och Klagstorps pastorat, där han snart blev en allmänt uppskattad prost, så småningom även kontraktsprost. Under arbetet med medeltidshandskrifterna hade R samlat material till en ordbok över sv medeltidsspråk, ett intresse som odlades också i prästgården i Tygelsjö. Resultatet var enligt R:s egen utsago 1867 nära tryckning, men utgivningen förverkligades aldrig på grund av den cancersjukdom som utbröt våren 1868 och ledde till R:s död på Kommunehospitalet i Khvn s å.

R:s samlingar blev däremot grundstommen i arbetet med det riksomfattande Svenskt dialekt-lexikon som gjort hans namn känt bland dialektologer och andra språkforskare i Norden och övriga Europa, ett lexikon som fortfarande (1998) flitigt citeras. Arbetet bygger på excerpering ur tryckta och handskrivna källor, omfattande korrespondens med drygt 30 kolleger och dialektintresserade personer runt om i landet samt egna intervjuer, uppteckningar och resor; de senare understöddes av sv staten, SA och R:s förmögne vän, den engelske diplomaten och tidigare ministern i Sthlm Charles Manners S:t George, till vilkens minne boken dedicerades. I LUB finns åtskilligt material, som av R inte medtogs i lexikonet enligt hans egna redovisade skäl. Enligt förordet ville R berika det sv språket med dels folkspråkets (dialekternas), dels fornspråkets (medeltidshandskrifternas) expressiva ordförråd och därtill belysa dialektordens värde som språkhistoriska källor och som vittnesbörd om äldre folkkultur och folktro.

Det redovisade ordförrådets geografiska omfattning är Sverige och det svensktalande Finland och Estland. Till uttalet ges korta anvisningar i förord och inledning. Boken utkom innan J Lundells (bd 24) landsmålsalfabet hunnit slå igenom, varför ordens uttal huvudsakligen antyds genom stavningen i uppslagsorden. Detta medför att samhörigt ordmaterial inkonsekvent uppträder på skilda håll i lexikonet. Ordböjningen avfärdas redan i förordet som en fråga för grammatiken. Betydelser anges genom jämförelser med paralleller i fornspråken i anslutning till inledningens lista över den indoeuropeiska språkstammens förgreningar. För övrigt förklaras orden genom hänvisningar till seder, bruk och folktro eller genom synonymer eller motsvarande riksspråksord. Tyvärr är lexikonets betydelsebeskrivningar ofta övergripande och allmänna abstraktioner, medan materialsamlingarna däremot innehåller de genuina specialbetydelserna. Den lexikaliska aspekten dominerar, men många artiklar ger också prov på fraseologi, där orden uppträder i belysande kontext. Orden lokaliseras till främst landskap, ibland även till härad, någon gång till socken eller by. Mera precisa uppgifter om ordens proveniens kan ofta hämtas ur de bevarade samlingarna i LUB.

Senare dialektforskning med tillgång till omfattande systematiska arkiv med såväl uppteckningar som fonogram, utbredningskartor och bilder, en rik dialektologisk litteratur och en beprövad metodik bedömer R:s lexikon historiskt och källkritiskt på ett helt annat sätt än samtiden. Bristerna är visserligen påtagliga, men trots detta är lexikonet den sv dialektforskningens klassiska referensverk, inklusive bevarade förarbeten och det 1955 utgivna registret, som gör inne i artiklarna gömda ordskatter åtkomliga. På tröskeln till 2000-talets IT-samhälle är R:s lexikon fortfarande både ett forskningshjälpmedel och ett forskningsobjekt. Det dröjer länge ännu innan det rikstäckande projektet Ordbok över Sveriges dialekter med säte i Uppsala (inom myndigheten Språk- och folkminnesinstitutet) helt kan ersätta R:s arbete.