Jonas T Ronander

1 Ronander, Jonas Thomasson, f 2 maj 1717 i Visby, d 14 maj 1781 (bouppt), begr i Sthlm, Jak o Joh. Föräldrar: guldsmedsåldermannen Thomas R o Petronella Dorothea Reichen. I lära hos guldsmeden Hans Eriksson Nordwall, Sthlm, 7 juli 36–26 juni 40, mästare (silverarbetare) under guldsmedsämbetet 27 juli 49, bisittare i ämbetet 25 juni 61, allt i Sthlm.

G 25 aug 1751 i Sthlm, Jak o Joh, m Eva Catharina Wittkopff, dp 26 aug 1729 där, Ty, d 4 maj 1806 där, Jak o Joh, dtr till guldsmeden o assistenten Hindrich W o Eva Maria Bergman.

Efter fyra år i guldsmedslära blev R mästare, silverarbetare, under guldsmedsämbetet i Sthlm. Han visade därvid en viss självständighet genom att som mästerstycke utföra ett tekök. Mästerstycket för silverarbetare utgjordes annars vid 1700-talets mitt genomgående av en kaffekanna. Först under gustaviansk tid blev tekök vanligare och förekom då även som mästerstycke.

Även in på 1750-talet präglades det sv silversmidet av régencestilen, men med en viss uppmjukning av kantigheten i konturerna och med en del rokokodetaljer. Även R var till en början formmässigt konservativ. Ett exempel på detta är ett handfat och en kanna av förgyllt silver från 1753 med drottning Lovisa Ulrikas vapen, som ingick i en "gammal valnöte toilette" på Svartsjö slott. Sin kunskap om rokokon visade R å andra sidan med en tedosa från 1752 som har en ciselerad ornamentslinga runt livet.

Vid 1750-talets slut hade R utvecklats till en av de skickligaste rokokomästarna i Sverige med en omfattande produktion. Hans kyrksilver är spritt i Uppland, Södermanland och Östergötland. Speciellt anmärkningsvärda är kandelabrarna i Adolf Fredriks och Klara kyrkor i Sthlm samt i Julita kyrka. Med sina svepande former och sin ornamentik förmedlar de det vågrörelsespel som är karakteristiskt för rokokons silversmide. Samma tema går igen i de profana ljusstakarna. Bordssilvrets praktpjäs är terrinen. R:s liksom andra samtida mästares terriner har en oval, kupig form med högt profilerat lock och gjutna rokokodetaljer i form av fötter, handtag och blomformad lockknopp. I proportioner och utförande kan de emellertid skilja sig. R:s olika arbeten utmärker sig genom en balanserad form, en väl avvägd ornamentik och ett omsorgsfullt hantverk.

I R:s tidigare produktion förekommer några pjäser med förenklad form som bryter av från hans rokokosilver. Detta gäller bl a en cylindrisk kanna från 1768 (Röhsska museet, Gbg) och en rund, slät tekanna från 1773 (NM). Det är emellertid först mot 1770-talets slut, ett par år före sin död, som R mer deciderat närmar sig ny-klassicismen, något som kan exemplifieras med en terrin från 1778. Fötter, handtag och lockknopp är där fortfarande i rokoko, men formen är rund och kring liv och lock löper bårder och bladfris av gustaviansk typ. R:s utveckling är tidsmässigt densamma som andra guldsmeders. Det var först omkr 1780 som nyklassicismen helt anammades i sv silversmide. – Efter R:s död fortsatte hans änka verkstaden; hon uppsade burskapet 26 nov 1785.