J A M Paul Rosenius

2 Rosenius, Johan Anders Martin Paul, brorson till R 1, f 12 mars 1865 i Gbg, Domk, d 5 juli 1957 i Malmö, S:t Petri. Föräldrar: professorn Martin Gabriel R o Martina Henrietta Wennerberg. Mogenhetsex vid H a l i Lund 9 juni 83, inskr vid LU 27 aug 84, FK där 31 jan 87, inskr vid KI jan 88, MK där 31 jan 91, ML vid LU 19 jan 95, prakt läk i Malmö från 20 maj 95, initiativtagare till Fören till skyddande af Måkläppens fogelfauna 99. Ornitolog. – Fil hedersdr vid LU 31 maj 44.

G 27 april 1896 i Solna (kbf i Sthlm, Hedv El) m Nanna Alfhild Pyk, f 14 febr 1873 i Gbg, Domk, d 16 nov 1964 i Malmö, S:t Petri, dtr till grosshandlaren Anders P o Johanna Pihl.

Paul R deltog flitigt i studentlivet i Lund där han tillhörde kretsen kring Bengt Lidforss (bd 22) och den kulturradikala studentföreningen D.U.G. (De unge gubbarne). Föreningen arrangerade diskussionsaftnar om filosofiska problem och liberala frihetsfrågor men hade till en början ingen kontakt med socialismen och den spirande skånska arbetarrörelsen. I samband med att R förlade sina studier till Sthlm väcktes dock hans intresse för dessa strävanden, och det var han och Lidforss som 1891 sammanförde socialistledaren Axel Danielsson (bd 10) med den radikala studentopinionen i Lund. R har i skilda sammanhang lämnat bidrag till historieskrivningen om 1880- och det tidiga 90-talets Lundaradikalism, bl a i nyckelromanen De unge gubbarne (1909) som han skrev i samarbete med Lidforss.

I en artikel i DN 1907 riktade R en rad anklagelser mot Lidforss och den sv arbetarrörelsen; särskilt vände han sig mot den negativa inställning till kristendomen som dessa krafter företrädde. Artikeln väckte livlig anklang i borgerliga tidningar och markerade R:s brytning med socialdemokratin. Den följdes av en långvarig polemik i religionsfrågan mellan honom och Lidforss, för den senares del avslutad med skriften Moderna apologeter (1911). R ägnas där en uppsats vars ledmotiv är kristendomens fördummande inverkan på sina anhängare. R å sin sida samlade sina kristendomsvänliga artiklar i en 1912 utgiven broschyr. Detta offentliga meningsutbyte rubbade dock aldrig deras vänskap, som bestod till Lidforss' bortgång 1913.

R:s medverkan i DN inskränkte sig inte till inläggen i religionsdebatten. Med början 1906 skrev han, som tidningens "kulturambassadör" i Malmö, ett stort antal artiklar om konst, teater, litteratur och naturskydd. Han var också själv utövande konstnär med oljemålningar, bl a av landskapet kring Kullaberg, reliefer och statyer i sin produktion.

R:s stora passion och livsverk gällde fåglarna och naturen, medan hans mångåriga läkargärning närmast kommit att uppfattas som en av fadern framtvingad födkrok. En anförvant har vittnat om att R:s naturstudier tog så mycket tid från läkarpraktiken att han periodvis hade ekonomiska problem. Han sågs sällan ta emot patienter – utom i samband med en smittkoppsepidemi på 1930-talet (Andersson). För allmänheten blev R mest känd som naturskildrare, och han kan utan tvekan räknas till pionjärerna i denna senare så populära genre. Han skaffade sig en avancerad kamerautrustning och var en av Sveriges allra första naturfotografer.

R:s första bok i genren var Naturstycken (1897), magnifikt illustrerad av Bruno Liljefors (bd 23). Sedan följde första delen av verket Min jakt med kamera (1912). Samtidigt planerade R utgivningen av det som under många år tog det mesta av hans tid och formade sig till hans livsverk: Sveriges fåglar och fågelbon. Detta arbete blev med tiden vårt lands största ornitologiska verk, omfattande sex stora band och publicerat 1913-49. Sista delen utkom två år efter R:s död. Staten bidrog med 4 000 kr om året men det krävdes också stora insatser av Gleerups förlag och R själv för att genomföra den gigantiska utgåvan.

Verket omfattar drygt 2 400 textsidor i stort format och 950 fotografier. Varje fågelart presenteras med fotografi av bo och ägg, med en målad färgplansch av fiskeriintendenten Gustaf Swenander samt med en "litterär" inledning följd av en vetenskaplig beskrivning. Under den långa produktionstiden blev dock R:s skrivsätt en smula föråldrat och en del fackfolk ansåg att den litterärt utformade delen av texten skymde det vetenskapliga innehållet. I den sist utgivna delen finns bilder som tagits av andra fotografer men i övrigt stod R själv för hela fotomaterialet, en enorm prestation med tanke på att han samtidigt hade ett borgerligt yrke. Under mer än 50 år ägnade R varje vår och försommar åt att fotografera fågelbon och häckningsmiljöer runt om i Sverige, och inte minst landskapshistoriskt är hans terrängbilder av stort värde. R:s samling av fotoplåtar förvärvades efter hans död av Vänersborgs museum.

En annan uppmärksammad insats av R på naturfotografins område var den vackra boken Måkläppen (1926) om den lilla sandreveln utanför Falsterbo. Genom sitt starka engagemang lyckades han genomdriva att den fågelrika ön redan 1899 förklarades som naturvårdsområde – det första i sitt slag i landet. R var också den förste som pläderade för att Kullaberg skulle inköpas av staten och förvandlas dll nationalpark.

R var en ivrig äggsamlare, vilket var legitimt när han började vid sekelskiftet 1900. Hans noggrannhet som oolog kan ingen ifrågasätta, men det fanns de som ansåg att han gick väl hårt fram i fågelmarkerna. R försvarade dock äggsamlandet med hetta. Otvivelaktigt gjorde också den vetenskapligt inriktade R en insats som fick stor framtida betydelse – t ex när det gäller att undersöka vissa miljögifters inverkan på skaltjockleken hos rovfåglarnas ägg.