Axel W Persson

Persson, Axel Waldemar, f 1 juni 1888 i Kvidinge, Krist, d 7 maj 1951 i Uppsala, Domk. Föräldrar: godsarrendatorn Carl P o Charlotta Johannesdtr. Mogenhetsex vid Helsingborgs h a l 9 juni 06, inskr vid LU 15 sept 06, FK där 31 maj 10, inskr vid univ i Göttingen sommarterminen 12, vid univ i Berlin vinterterminen 12–13, FL vid LU 15 dec 13, studerade i Berlin jan–juni o dec 14, disp vid LU 25 maj 15, FD 31 maj 15, doc i grekiska språket o litteraturen 14 juni 15, i klassisk fornkunskap o antikens hist 10 nov 21, allt vid LU, prof i klassisk fornkunskap o antikens hist vid UU från 21 nov 24, Sather Prof of classical literature vid univ i Berkeley, Calif, USA, 40–41, delegat i Greklandskommissionen mars 43–dec 44. – LVSL 20, LHVL 21, LHVU 26, LVHAA 29, LVS 42.

G 1) 29 dec 1913(-37) i Kvidinge m FL Victoria Mirea, f 26 juli 1887 i Bukarest, d 4 dec 1958 i Uppsala, Domk, dtr till generaldirektören Nicolae M o Vasilica Radescu; 2) 8 aug 1938 i Uppsala, Domk, m överläkaren doc Elsa Dagmar Carolina Charlotta Segerdahl, f 12 okt 1894 i Gbg, Domk, d 31 jan 1975 i Sthlm, Hägersten, dtr till rådmannen Hugo Alexander S o Dagmar Hilda Nikolina Rhedin.

Axel P bedrev studier vid universiteten i Lund, Göttingen och Berlin. Han deltog 1909 i GH:s Rom-kurs' studieresa till Italien under ledning av prof Vilhelm Lundström (bd 24) och publicerade följande år sin första vetenskapliga artikel, om några lerlampor som inköpts i Rom. Han biträdde vid arbetena i Ny Carlsberg Glyptotek i Khvn 1919. En studieresa till Frankrike, Italien, Grekland och Mindre Asien 1920–21 avslutades med tio månaders studier vid franska arkeologiska skolan i Aten. P fick alltså en grundlig klassisk utbildning och blev kompetensförklarad till professurer i grekiska och klassisk filologi, bl a i Khvn, innan han utnämndes till professor i klassisk fornkunskap och antikens historia i Uppsala. P:s doktorsavhandling om Xenofons texthistoria omnämns i företalet till Oxfordupplagan av Xenofons skrifter som "haec dissertatio palmaris", denna prisvärda avhandling.

På kronprins Gustaf Adolfs initiativ företogs de första sv utgrävningarna i stor skala i medelhavsområdet i Asine i Argolis i Grekland under ledning av P och Otto Frödin (bd 16) 1922, 1924, 1926 och 1930. Där påträffades lämningar från den tidiga, mellersta och sena bronsåldern och även från senare perioder. Samarbetet med Frödin skar sig. Nordisk akribi stod emot extensiv mediterran utgrävningsteknik. Tack vare Alfred Westholms medverkan som redaktör kunde resultatet av utgrävningarna publiceras 1938. Arbetet var en av de första publikationer där den grekiska förhistorien dokumenterades i sin helhet från en enda plats. En del av fynden hemfördes till Sverige (de förvaras 1994 i Uppsala och Sthlm). I en tidningsartikel med rubriken Förnämlig behållning av Asinegrävningarna, stor samling vaser och 30 000 kg skärvor blev Sveriges andel (DN 8 febr 1932), presenterades de av P för en större publik. En populär skildring gav P i boken Asine, de svenska utgrävningarna (1931).

Vid Dendrá i Argolis grävde P ut en oplundrad kupolgrav sommaren 1926. I graven låg en kung, en drottning och en prinsessa begravna tillsammans med dyrbara gravgåvor: praktfulla guldsvärd, en guldskål och en silverskål. Tidigare hade endast en mykensk kupolgrav påträffats delvis intakt, i Vafio 1889. Fynden tillfördes Atens nationalmuseum. Upptäckten väckte stor uppmärksamhet; nyheten om fyndet spreds snabbt och betecknades som det största arkeologiska fyndet efter Tutankhamuns grav i Egypten. Legendarisk är P:s skildring av hur han fyllde drottningens skål av guld och silver med rött Nemeavin och lät den gå laget runt. Fynden presenterades i preliminära rapporter och i The royal tombs at Dendra near Midea (1931), ett verk som kan sägas ha blivit klassiskt. Redan 1928 redogjorde P för sina fynd för en vidare publik i Kungagraven i Dendrá, guldfynd och andra fynd från utgrävningarna 1926 och 1927.

Efter framgångarna i Dendrá letade P efter en ny utgrävningsplats. Varje år reste han med tåg genom Europa till Grekland. På en sådan resa träffade han den sv konsuln på Cypern, vilket ledde till sv utgrävningar där. – I Berbatidalen i Argolis observerade P en klippkulle, som han förmodade var en kupolgrav. I en artikel i DN skrev han att han funnit en mykensk bosättning med en kupolgrav och lyckades få pengar till utgrävningar. Tyvärr visade det sig senare att kullen bestod av kompakt sten. P hittade emellertid en kupolgrav, dock inte den som han fått bidrag för att utgräva. Berbati undersöktes 1935–38. Där påträffades förutom kupolgraven en förhistorisk bebyggelse, några kammargravar och ett mykenskt krukmakarkvarter. P publicerade några artiklar om Berbati, men det blev i första hand Erik J Holmberg, Gösta Säflund, Åke Åkerström och Barbro Santillo Frizell som i skrift presenterade fynden.

Redan 1935 planlade P utgrävningar i Karien i sydvästra Mindre Asien. I Gencik Tepe grävde han ut en förhistorisk kulle och i Mylasa hellenistiska kammargravar. Han hade planerat att 1939 fortsätta utgrävningarna i Mylasa, men på grund av hotet om krig upphävdes hans tillstånd att gräva i Turkiet. Han återvände då till Dendrá, där han 1937 grävt ut en kammargrav. Nu undersöktes den mäktiga borgen Midea och fem rika kammargravar i gravområdet. Återigen fann P bägare av guld och silver. Bland fynden ingick också ett skulderskydd till ett bronsharnesk, av P tolkat som en hjälm. Fynden redovisades snabbt i New tombs at Dendra near Midea (1942). Förutom fyndbeskrivningar innehåller arbetet utförliga tolkningar av fynden. Ett kapitel handlar om relationerna mellan Mykene och Egypten. P går här emot tidens allmänna uppfattning och menar att Egypten haft mycket större inflytande på grekisk kultur än vad som vanligen hävdades.

Under andra världskriget gjorde P tillsammans med bl a sin maka i Röda korsets regi en viktig humanitär insats i Grekland. Först efter krigets slut kunde han återuppta sina undersökningar i Karien. I Labranda (Labraynda) hoppades han finna rötterna till den minoiska kulturen men blev besviken då han i stället fann en – i och för sig betydelsefull – tempelplats från arkaisk, klassisk och romersk tid. Mitt under förberedelserna för en utgrävningskampanj avled P av ett slaganfall.

P intresserade sig för grekisk religion och sammanfattade sina synpunkter på detta ämne i The religion of Greece in prehistoric times (1942), en serie föreläsningar som han höll som professor vid Berkeley. Liksom Martin P:son Nilsson (bd 26) uppehöll han sig främst vid den minoisk-mykenska religionens fortlevnad i klassisk tid. Han ägnade också två kapitel åt vegetationsriter. I en uppsats i Eranos 1946 redogjorde han för de första beläggen på tron på ett liv efter detta i vår civilisation. P ägnade sig också åt populärvetenskaplig verksamhet och höll åtskilliga radioföredrag. Han skrev om de klassiska folken – grekerna och romarna – i Saxon & Lindströms illustrerade världshistoria Folkens historia genom tiderna. Med hacka och med spade blev titeln på den essäsamling om arkeologiska fynd som P gav ut 1934. Han publicerade flera populära skrifter, bl a Hantverk och industri under antiken (1929), Greklands bronsålder (1931) och Varifrån stammar järnhanteringen? (1934). Han medverkade även i uppslagsverk, veckotidningar och annan tidningspress. – Genom sina spektakulära fynd, sitt författarskap och sina föredrag bidrog P till att göra den klassiska arkeologin känd och uppskattad i Sverige; han belönades med Övralidpriset.

P hade stor betydelse som inspirerande lärare. Två generationer sv klassiska arkeologer utbildades i samband med hans utgrävningar. Tretton doktorer som disputerade i Uppsala hade handletts av P. Nio av hans elever blev professorer eller fick professors namn. På hans initiativ påbörjade Einar Gjerstad sina undersökningar på Cypern, Åke Åkerström fullföljde P:s utgrävningar vid Berbati och Arne Furumark systematiserade den mykenska keramiken med utgångspunkt från fynden i Asine. De av P igångsatta utgrävningarna i Dendrá och Asine har gett yngre sv arkeologer ett slags förhandsrätt till fortsatt utforskning av dessa platser.

Sv klassisk arkeologi hade en guldålder under mellankrigstiden med viktiga utgrävningar i Grekland och på Cypern. Inom den förhistoriska arkeologin tillvann sig Sverige en erkänd rangplats. Störst framgång i fråga om fynd som lät tala om sig hade P. Han hade också en förmåga att tigga ihop medel för utgrävningar från olika håll, inte minst från industrin. Sitt största intresse ägnade P den grekiska forntiden, men han skrev också om stat och manufaktur i det romerska riket (1923) och om den hellenistiska skeppsbyggnadskonsten och Nemiskeppen från kejsar Claudius' tid (1935).

P hade stor framgång genom sina betydelsefulla arkeologiska upptäckter. Han var idérik, men inte alla hans idéer har stått sig. Hans utgrävningspublikationer är klassiska och har hög litterär kvalitet. Vid sin död betraktades han som en av världens ledande arkeologer. P, som allmänt kallades "AW", var mycket omtyckt och drog till sig stora skaror av elever, kanske inte minst för att han var känd för att vara en snäll och överseende examinator. P hade också en personlig utstrålning och stor charm. Han hälsade ibland på sina vänner med vänster hand, eftersom den är närmare hjärtat. Det grekiska folket uppskattade honom mycket inte minst på grund av hans insatser som rödakorsdelegat.