Petrus de Dacia

Petrus de Dacia (de Gotlandia), f omkr 1235 på Gotland (Gallén, s 227), d under fastan 1289 i Visby (Paulson, Uita, s 256, Gallén, s 238). Dominikansk novis trol i Visby senast 61, studerade vid dominikanernas studium generale i Köln 66–69, i Paris 69–70, lektor i Skänninge 71, i Västerås 72, åter i Skänninge senast 77 (Asztalos 1991, s 59 ff; annorlunda Gallén, s 230 ff, o Winroth), prior vid dominikankonventet i Västerås slutet av 77 eller början av 78, lektor i Visby 80, prior vid dominikankonventet där från 86.

De enda källorna till P:s liv är – bortsett från ett brev till beginen Christina i byn Stommeln nära Köln från visbydominikanen Folkvin om P:s död – hans egna skrifter, dels en levnadsteckning över Christina från Stommeln, Vita Christinae Stumbelensis (VCS), dels brev till Christina och andra personer i Stommeln. De har kopierats tillsammans med P:s filosofisk-teologiska arbete De gratia naturam ditante (GND) i den s k Jülich-handskriften (Codex Juliacensis) som kan ha sammanställts i klostret S:ta Cecilia i Köln i samband med en begynnande kult kring Christina efter hennes död 1312.

De brev P sände till Stommeln, utgör tillsammans med GND och VCS "vår förste författares" (Schück) litterära kvarlåtenskap. Samtliga verk är författade på latin. De har alla funnit vägen till Stommeln - P skickade en kopia av GND från Visby 1281 och hade sannolikt med sig en avskrift av VCS vid sitt sista besök i Stommeln troligen 1287 – och rör Christina, vilket är anledningen till att de kopierats i Jülich-handskriften. Det kan inte uteslutas att P i Sverige skrivit andra numera förlorade verk utan anknytning till Christina; uppgifter om sådana saknas dock.

Viss oklarhet råder beträffande P:s vistelseort mellan 1272 och 1277. Säkert är att han var lektor i Skänninge 1271. Enligt en uppfattning verkade P där oavbrutet fram till 1277 då han förflyttades till Västerås (Gallén, s 230 f). Mycket i P:s brev talar dock för den kronologi som anförts inledningsvis (Asztalos a a, s 59 ff). Senare har hävdats att källorna ger utrymme för båda dessa – och möjligen ytterligare – uppfattningar om P:s karriär under perioden i fråga (Winroth). Förutom sina karriärförflyttningar företog P resor till provinsialkapitlen i Århus 1272, Oslo 1280, Skänninge 1281 och möjligen Sigtuna 1286 samt besökte som provinsialpriorns socius ett generalkapitel, förmodligen i Bordeaux 1287.

P började arbetet med GND efter återkomsten till Sverige 1270. Verket inleds av en kryptisk dikt på 43 hexameterverser om Christinas nådegåvor, följd av en vidlyftig kommentar, av vilken mer än hälften gått förlorad. Återstoden utgår från den thomistiska tesen att Guds nåd berikar människans natur (gratia naturam ditat) och är till stora delar ett kompilat av verk av framför allt Augustinus, Bernard av Clairvaux, Albertus Magnus och Thomas av Aquino. Det finns anledning att förmoda att P medan han studerade i Köln och Paris excerperade passager ur auktoritativa patristiska, monastiska och skolastiska verk som kunde bekräfta att Christina var ett helgon och förklara innebörden av de religiösa yttringar, bl a extaser och stigmatiseringar, som han bevittnat vid sina besök i Stommeln.

Det var sannolikt under sitt priorat i Västerås som P började sammanställa VCS, ett verk som upptog honom periodvis under tio år. VCS är ingen konventionell helgonbiografi utan består bl a av P:s skildringar av sina olika besök i Stommeln (13 under studietiden i Köln, tre på väg från Paris till Skänninge i aug–sept 1270, tre i sept–okt 1279 samt i samband med resan till generalkapitlet) och av brev som han mottagit från Christina och olika personer i hennes närhet. P har även låtit tillrättalagda versioner av sina egna svarsbrev ingå i levnadsteckningen. Dessa redigerade brevversioner skiljer sig i flera avseenden från de privata epistlar som P skickade till Stommeln utan vetskap om att dessa senare skulle komma att publiceras.

Som filosofisk och teologisk författare saknar P originalitet och självständighet. GND ger dock ett unikt prov på den bildning som en sv student samtida med Albertus Magnus och Thomas av Aquino kunde inhämta vid de kontinentala ordensuniversiteten. P:s brev och VCS är viktiga källor till dominikanordens historia i Dacien, ordens nordligaste provins, under 1200-talets andra hälft. P:s avsikt med VCS var att dokumentera ett helgons liv, men i modern tid har verket ofta lästs som ett dokument över P:s eget liv och över den djupa kärlek mellan honom och Christina som grundlades under hans studietid i Köln och som under de 20 återstående åren av hans liv fick sin näring genom brev och vid få och korta möten. Denna kärlek inspirerade P inte bara som författare utan även som själasörjare i Sverige, till en början åt de kvinnor som skulle bilda Skänninge systrakonvent och senare åt beginerna i Visby. – P:s liv låg till grund för ett musikskådespel av F Mehler (bd 25), vilket sommartid uppfördes i Visby under en lång följd av år.