Andreas Randel

Randel, Andreas, f 6 okt 1806 i Ramdala, Blek, d 27 okt 1864 i Sthlm, Hovf. Föräldrar: torparen Peter Andersson o Elin Andersdtr. Musikstudier för F Baillot (violin) o L Cherubini (komposition) vid Musikkonservatoriet i Paris 22–28, avgångsbetyg från konservatoriet 9 maj 28, violinist vid Hovkapellet i Sthlm 1 okt 28, andre konsertmästare 1 juli 38, förste konsertmästare o violinist där 1 jan 61–64, musikdir vid Andra livgrenadjärreg 38, lär i violinspeln vid MA:s lärov 1 mars 44–64, prof:s namn enl k beslut 22 juni 59, tonsättare. – LMA 37.

G 18 juni 1839 i Sthlm, Hovf, m Mathilda Cecilia Laurent, f 20 febr 1819 där, ibid, d 23 juli 1872 där, ibid, dtr till skådespelaren Jean Baptiste L (bd 22, s 356) o Brita Catharina (Karin) Cederberg (bd 1, s 449 f).

Redan när R var barn upptäckte en bondspelman hans musikbegåvning och gav honom en fiol. Han lärde sig snart spela de koraler och polskor som han hörde sin syster sjunga. I tolvårsåldern kom han till Karlskrona, där han en tid togs om hand av teaterledaren Fredrik Wilhelm Ståhlberg och sedan av stadens musiksällskap, som bekostade hans skolgång och musikutbildning.

Vid ett kungabesök i Karlskrona 1819 uppmärksammades R av kammarherre Gerard De Geer, som tog honom med till Finspång och lät honom få utbildning tillsammans med sina söner. Här intresserade sig också kronprins Oscar (Oscar I) för R, och 1822 skickades han till Paris på kronprinsens bekostnad och med efternamnet ändrat från Pettersson till R. Efter prov fick han plats som "auditör" i F Baillots violinklass vid musikkonservatoriet. Han studerade också komposition för L Cherubini, som skrev ett mycket hedrande avgångsbetyg från konservatoriet.

Efter att ha framträtt några gånger offentligt som Baillot-elev i Paris återvände R till Sverige och blev omedelbart anställd som violinist i Hovkapellet, där han slutligen blev förste konsertmästare. Huvuduppgifter var att spela i orkestern vid opera- och sångspelsföreställningar, men R framträdde också som solist vid K teaterns konserter i egna och andras verk, liksom även i kammarmusikaliska verk av bl a Beethoven och Haydn.

Konsertmästarna hade också ett speciellt ansvar för musiken vid K teaterns dramatiska föreställningar och för valet av entreaktmusik; till 1863 spelades dramatik och opera i samma byggnad. Härigenom kom R att 1844–62 arrangera och komponera musiken till ett 20-tal skådespel. Han dirigerade också skådespelsmusiken och anlitades ibland även som dirigent vid operaföreställningar.

Förutom sin tjänst som lärare i violinspel vid MA:s läroanstalt och som musikdirektör vid Andra livgrenadjärregementet var R 1853-62 "choralintendent" i Sthlms Par Bricole. För detta sällskap skrev han både större och mindre körverk. Höjdpunkten som kördirigent kom 29 sept 1860, då han ledde en 400-mannakör, sammansatt av nio olika körer, vid Gustav Vasa-statyn utanför Riddarhuset i samband med minnesfesten över Gustav I.

R företog många konsertresor i sv landsorten, ofta med kammarmusik på programmet. En resa till Härnösand sommaren 1856 fick särskild betydelse, eftersom stadens musiksällskap därefter tog initiativ till tryckning av R:s stråkkvartett i G-dur. Detta ledde i sin tur till bildandet av Musikaliska konstföreningen, med säte i Sthlm, som från 1860 låtit trycka större sv musikverk. R deltog under sina sista år som sakkunnig vid urvalet av verk. 1858 gjorde R en resa till musikaliska läroanstalter bl a i Tyskland och Frankrike för "att taga kännedom om de lärometoder och övriga ... förbättringar inom undervisningsväsendet" som kunde tillämpas vid MA (ED).

R:s insats som tonsättare ligger inom fyra olika områden. I verken för solistisk violin följer han den virtuosa franska traditionen från Rode, Viotti och Baillot, främst i violinkonserterna. En helt annan stil framträder i sångerna och romanserna med deras intima ton, lättsamma melodik, enkla form och behärskade romantik. Ytterligare en annan sida visar sig i hans kammarmusik, främst stråkkvartetterna, som närmast anknyter till den sene Haydn. Redan detta visar R:s anpassningsförmåga till det medium han skriver för, och det är ett drag som särskilt framträder i hans skådespelsmusik. Denna rättar sig smidigt efter de krav som situationerna ställer, antingen det är fråga om sånger, kupletter, marscher eller melodramer (musik till deklamerad text). Den största framgången på detta område fick R med sin musik till F A Dahlgrens (bd 9) sångspel Värmlänningarna (1846).

Sonsonen Rolf Ane R (1879–1952) avlade mogenhetsexamen vid Karlstads h a l 1897, folkskollärarexamen i samma stad 1898 och fil kand-examen vid UU 1904. Han slog in på tidningsmannabanan, bl a som medarbetare i Svenska Dagbladet 1910–16 och 1917–18, där han under pseudonymen Den inbitne framträdde med välformulerade kåserier, utgivna även i bokform. Ane R publicerade en stor mängd kulturhistoriska artiklar, ofta med kulinarisk anknytning och utgivna i samlingsvolymer som Vid gryta och grill, 52 olika sätt att undvara fruntimmer (1926). Han utgav också verstekniskt välgjorda översättningar till svenska av äldre lyrik, t ex Francois Villons Stora testamentet (1920).