M Victor Odenius

Odenius, Maximilian Victor, f 16 mars 1828 i Gbg, Domk, d 28 dec 1913 i Lund. Föräldrar: handl Magnus Gabriel O o Wilhelmina Johanna Jungqvist. Elev vid Gbgs gymn 41–45, inskr vid LU 21 febr 46, disp pro exercitio 6 juni 46, FK 31 maj 53, disp pro gradu 10 juni 53, FD 23 juni 53, eo amanuens vid anatomiska instit 4 okt 56, MK 19 sept 57, ML 1 nov 59, allt vid LU, underläk vid Malmöhus läns kurhus i Lund 15 dec 59–30 april 60, disp för adjunktur vid LU 12 sept 60, adjunkt i anatomi o prosektor 27 nov 60, tf prof i anatomi vt 61–vt 62, MD 1 juni 61, tf prof i teoretisk o rättsmedicin ht 67, ord prof 26 febr 75–29 jan 97, allt vid LU, led av styr för Skånes anstalt för dövstumma 70–91, av dir för Lunds hospital 13 sept 78–01. – LFS 61, LVA 75, LVVS 90, LVS 96.

G 18 dec 1867 i Lund (LUM 1879; ej i vb) m målarinnan Paulina Brink, f 19 jan 1846 där, d 14 maj 1921 där, dtr till domkyrkoinsp, häradsh Sven Carl B o Hilda Aurora Johanna Wetterling.

Victor O avsåg att, vilket framgår av hans tidiga skrifter, ägna sig åt anatomi och vistades därför lång tid hos Max Schultze i Bonn, dåtidens orakel i mikroskopisk anatomi (histologi). Under en senare resa nåddes han av en uppmaning från sitt lärosäte att studera patologi för att eventuellt överta undervisningen i detta ämne. Han for då till bl a Rudolf Virchow i Berlin, som gjort patologisk anatomi och histologi till centrala ämnen inom medicinen. I Lund fick O undervisa i teoretisk och forensisk (rätts-) medicin, vilket innefattade allmän patologi (sjukdomslära), patologisk anatomi, medicinens historia, rätts- och statsmedicin och från 1883 hygien.

Undervisningskyldigheten kom i första rummet, och den vetenskapliga forskningen fick stå tillbaka. O blev en av universitetets främsta lärare. Hans föreläsningar var klara, grundliga, överskådliga och präglade av formell elegans. Mycket allvar ägnade han åt obduktioner. Till en början hade O usla lokaler i det gamla anatomihuset ("stugan") men erhöll 1887 en nybyggd patologisk institution inrättad enligt hans egna idéer. Han ordnade här praktiskt taget egenhändigt ett museum för patologisk anatomi med föremålsetiketterna på latin, skrivna med hans eleganta handstil, en katalog med kliniska data och beskrivningar av nära 2 800 preparat.

O fick stort inflytande inom fakulteten på grund av sina genomtänkta och kloka förslag. Han förordade bl a att överläkaren vid Lunds hospital (senare S:t Lars sjukhus) skulle ge den för medicine kandidater föreskrivna kursen i psykiatri. Detta blev embryot till den psykiatriska kliniken.

Sedan O pensionerats gjorde han en bestående insats genom att översätta A Cornelius Celsus' De medicina (Åtta böcker om läkekonsten, 1906). Tack vare sina humanistiska studier besatt han en stor allmänbildning. O var en varm försvarsvän och hyllade det wilhelminska Tyskland. Han var en pliktmänniska och en pedant även när det gällde den egna hälsan. O var en detaljarbetets och inte de stora visionernas man.