Oldenburg, släkt

Oldenburg, släkt härstammande från gulddragaren Frantz Ernst O (f omkr 1716 enl Botkyrka A 1:2; d 1762), som fick burskap i Sthlm 1748 och då uppgavs vara född i Braunschweig. Han blev så småningom ägare av ett par stenhus i Sthlm, hälften av Nyköpings sockerbruk och en fjärdedel i Hornsbergs sockerbruk på Kungsholmen i Sthlm samt säteriet Tullinge i Botkyrka, Sth.

Hans son gulddragaråldermannen Carl Ernst O (1744–1812) kom som anhängare av Gustav III att på dennes initiativ representera Sthlm vid riksdagen 1789, men vid valet till riksdagen 1792 ratades rojalisten O av magistraten. Från 1790 var han rådman i staden. Sedan konungen blivit skjuten 1792, förordnade han O som stadsmajor under den tid denna tjänsts ordinarie innehavare var sjuk, men då denne dog ett par månader efter konungen, återkallade O sin ansökan till tjänsten, sedan nästan hälften av magistratens ledamöter förklarat honom inkompetent. Detta kan sättas i samband med att den antigustavianska oppositionen vunnit terräng. Han blev byggnings- och ämbetsborgmästare i Sthlm 1799 och handelsborgmästare 1802 och var 1801–10 ledamot av bankofullmäktige. 1808 befordrades O vid borgerskapets militärkår till brigadchef, och sedan Gustav IV Adolf fängslats 1809, skall en av revolutionsmännens anhängare endast med största möda ha lyckats hindra honom från att med sin kår söka befria konungen.

En bror till Carl Ernst O blev farfar till kh i Hammar, Ör, magister Carl Camillus O (1816–96), som var far till gymnastikinstitutinnehavaren Hugo Adalvard Oldenborg (1868–1919) i Chicago.

Den ännu fortlevande släktgrenen härstammar från en annan bror till Carl Ernst O, Johan Fredrich O (1756–1826), som deltog i 1790 års sjöexpedition och blev major 1796. Litteraturuppgiften, att han skulle ha blivit överstelöjtnant vid sitt avsked 1805, är oriktig; ännu efter sin död kallas han nämligen major bl a av sin änka (Allm verks skr). Från 1822 till sin död var O postmästare i Lidköping. Där efterträddes han av sin son Johan Abraham O (1784–1865), som blivit tillfångatagen av fransmännen i Lübeck 1806, deltagit i krigen i Tyskland 1813 och Norge 1814 samt fått majors avsked 1827.

Son till denne Johan O var Johan Frans Henrik O (1830–96), som vid Gustavsbergs porslinsfabrik befordrades till kontorschef. Henrik O hopbragte landets största enskilda mynt- och medaljsamling. Största delen av medalj samlingen såldes 1883 till Gbgs museum; en summarisk förteckning hade 1878 publicerats i Magnus Lagerbergs (bd 22, s 45 f) skrift Till hvarje för fosterlandets höga minnen nitälskande medborgare i Göteborgs stad. Över sin myntsamling, som efter hans död bortauktionerades hos Bukowski 1897–99 tillsammans med bl a hans återstående medaljer, publicerade O själv en katalog 1883. Dotter till honom var målaren och grafikern Edith O-v Sydow (1866–1953), från 1901 gift med jägmästaren Frithiof Fingal v Sydow. Brorson till henne är fd marinöverdirektören Ivar O (f 1905). En av dennes bröder var gift med keramikern Tora Fredrika Carlsdotter O, f Schenström (1902–83).

En kusin till Henrik O var far till Uno O (1865–1938), som var styrelseordförande i Ab Arvid Böhlmarks lampfabrik från dess bildande 1898 och blev notarius publicus i Sthlm 1900. Hans yngre bror Hjalmar O (1870–1961) var 1915–55 disponent och försäljningschef för Nordiska kompaniets livsmedelsavdelning. En äldre bror till dem blev farfar till målaren, grafikern och tecknaren Axel (Acke) O (f 1923). En annan bror till Uno och Hjalmar O var VD i Centraltryckeriet i Sthlm Erik O (1867–1943), vars son Gösta O (1893–1992) var sv generalkonsul i Chicago 1944–59 och far till målaren och illustratören Claes O (f 1929) och till direktören för Museum of Modem Art i New York Richard O (f 1933) samt farbror till förlagschefen Lennart O (f 1926).