Palmquist (Palmqvist), släkt

Palmquist (Palmqvist), släkt, härstammande (v Schantz; Magnell) från Erik Gustafsson (d 1627 enl Stiernman), som från 1622 av kronan arrenderade Marks härad i Västergötland. Av hans söner adlades statskommissarien Gustaf Berg (1622 — 89) 1660 med namnet P och inspektören över tullkamrarna i Älvsborgs län samt Bohuslän och Halland Erik Berg (d 1691) 1682 med namnet Gyllenberg.

Gustaf blev senast 1652 (Reduktionskolhs arkiv) bokhållare i administrationen för den blivande Karl X Gustavs underhållsländer och var den ene av de båda ofrälse ledamöterna i det Reduktionskollegium med inalles 15 medlemmar som tillsattes 1655. Hösten 1656 sändes han av kollegiet till Karl X Gustav — med vilken han sedan tidigare hade goda förbindelser — i Polen med en inlaga angående tolkningen av oklara punkter i reduktionsbeslutet, vilket föranledde tillkomsten av den sk Frauenburgska resolutionen. 1658 — 74 innehade han statskom-missarietjänsten, och 1668 blev han en av de åtta ledamöterna i den kommission som skulle granska bilagorna till den statsfinan-siella skrift som kallats Blå boken. 1674 var P en av de tre anhängare av rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie (bd 10) som blev kammarråd. Detta ämbetsinnehav medförde, att han var ledamot av Likvidationskommissionen över Stora kommissionens domar angående kollegierna från dess tillsättning 1682, tills han av åldersskäl tog avsked från kammarrådsämbetet 1685. Gustaf P blev morfar till Gustaf Wilhelm Coyet (bd 9) och till Magnus och Axel Palm-felt (s 647) och far till Erik P (d trol 1676). Denne inskrevs 1663 vid universitetet i Heidelberg och blev 1670 konduktör vid Fortifikationen i Riga. 1673 — 74 deltog han i Gustaf Oxenstiernas (s 477) ambassad till Moskva. Under denna vistelse i Ryssland var han verksam som spion, och hans där tillkomna teckningar av från militär synpunkt viktiga platser m m finns i RA. De har stort kulturhistoriskt värde, publicerades 1898 och har varit föremål för intresse i Ryssland. P befordrades 1675 till generalkvartermästarelöjtnant och anlitades därefter för fästningsarbeten vid Kalmar, Kristianstad, Kristianopel och Karlshamn. 1676 uppges han ha tillfångatagits av danskarna, varefter inga uppgifter föreligger om honom.

Erik P:s bror Carl Gustaf P (d 1701) blev sårad i slaget vid Lund 1676, befordrades till överstelöjtnant 1696, sårades ånyo i slaget vid Narva 1700 och stupade vid övergången av Duna.

Bröder till Erik och Carl P var hovkanslern Johan P (Pl) och generallöjtnanten, sedermera presidenten Magnus P (P 2), som blev friherre 1712. I sitt äktenskap med Ulrika Eleonora, dotter till generallöjtnanten Carl Magnus Stuart, blev denne far till Fredrik P (1720-71). Han blev 1739 lam från midjan och neråt, och planerna på en militär karriär fick skrinläggas. Från 1744 publicerade han bl a en rad läroböcker i matematik för den högre undervisningen, delvis bearbetningar av utländska verk. Trots att hans böcker rönte viss kritik från VA:s sida, spelade han "en inte obetydlig roll för den matematiska bildningen under frihetstiden" (Lindroth 1967). P blev 1745 LVA och fick 1769 majors titel.

Hans son Magnus Daniel P (1761 — 1834) deltog 1778 — 83 i fransk tjänst i Nordamerikanska frihetskriget, 1784 i den sjöexpedition som överförde kommendant och garnison till Sveriges nyförvärvade koloni S:t Barthélemy samt under kriget mot Ryssland i sjöslagen vid Högland 1788 och Ölands södra udde 1789. Befordrad till överste 1790, fick Magnus P 1794 order att med en fregatt segla till Neapel för att arrestera och hemföra den för högförräderi anklagade Gustaf Mauritz Armfelt (bd 2). Då detta misslyckades, tolkades detta som att P var opålitlig, och vid hemkomsten arresterades han och dömdes av krigshovrätten till ett halvt års suspension. Sensommaren 1795 deltog han som eskaderchef i upprätthållandet på Nordsjön av den väpnade neutraliteten, och 1797 befordrades han till konter-amiral. 1801 var P befälhavare för den eskader som skulle bistå danskarna mot engelsmännen men kom för sent, varför han fråntogs befälet och åter ställdes inför krigshovrätten, som dock friade honom från ansvaret för förseningen. Han befordrades till vice amiral 1809 och till amiral 1818 samt fick avsked 1832.

Hans brorson kapten Fredric Georg Palm-qvist (1801—61), av vars arkiv en rest finns i KrA, kom till följd av sin mödernehärstamning att 1850 bli innehavare av det fideikommiss som bestod av Agerup i Norra Rö-rum, Malm, Brunseryd och Notåsa i Mar-bäck, Jönk, samt Stensnäs i Ryssby, Kron, varför han skulle kalla sig Stiernklo-Lillien-berg-Palmqvist. Genom sitt testamente stiftade han den sk Palmqvistska fonden, som förvaltades av Statskontoret, och vars avkastning använts till att bl a bekosta vissa försvarsanstalter norr om Sthlm; den avvecklades i enlighet med k brev 1956. Fideikommisset övergick efter hans yngre brors död till en mödernekusin i enlighet med fideikommissbrevets bestämmelse om åldern som kvalifikationsgrund. Det omvandlades 1919 till fideikommisskapital, som i början av 1960-talet tillföll den yngre broderns sonson kommendörkapten Carl Edvard Fredrik Gregory Palmavist (1892 — 1975). I enlighet med sin farfars farmors bror kapten Fredric Ulric Ridderborgs fideikommissbrev (Kommittéarkiv) för Rib-bingshov i Norra Vi, Ög, hade denne efter släkten Ridderborgs utslocknande på manssidan 1954 blivit innehavare av det fideikommisskapital till vilket detta fideikommiss 1932 omvandlats.