S Martin Nisser

1 Nisser, Samuel Martin, f 28 aug 1840 i Sthlm, Ty, d 12 nov 1913 där, Engelbr. Föräldrar: krigsrådet Samuel Conrad N o Johanna Wilhelmina Netzel. Studentex vid UU 25 maj 58, inskr där ht 58, bergsex där 14 sept 63, extra elev vid bergsskolan i Falun 63, auskultant i kommerskoll:s bergsavd 2 okt 63, tekn biträde vid bergverk i Dalarna o Värmland 64, 67 o 68, ord elev vid Falu bergsskola 65–66, bitr gruvingenjör i fjärde bergmästardistr våren 69, förest o lär vid Lägre bergsskolan i Falun 71–84, led av styr där 71–99, av stadsfullm i Falun 80–83, av Bergslagens deputerade 80 o 90–95, revisor i Hofors ab 80–86, ordf i styr där jan 86–92, bruksägare o disponent vid Klosters ab 84–05, led av Kopparbergs läns landsting 87–02 o 05–08, av FK 92–07 (led av bevilln:utsk 93–06, statsrevisor 96–97), led av komm ang ändring i bevilln:lagstiftn sept–dec 95, fullm i jernkontoret 96–02, led av styr för J H Munktells pappersfabriksab från 06.

G 8 sept 1870 i Stora Kopparberg, Kopp, m Henrika Elizabeth (Betty) Gustafva Wettergren, f 6 maj 1846 i Rättvik, Kopp, d 16 mars 1921 i Sthlm, Engelbr, dtr till läkaren Karl Jakob W o Henrika Amanda Örn.

Martin N fick en gedigen bergsmannautbildning. Efter några praktikantår och kortare tjänster, bl a som biträdande gruvingenjör, utnämndes N till föreståndare och förste lärare vid Falu bergsskola, där han stannade i tretton år. Skolan omorganiserades 1869 varvid den högre utbildningen flyttades till KTH och den lägre utbildningen kvarblev i Falun. N:s uppgift blev att forma Faluskolans inriktning och utbildningens innehåll. Under denna tid publicerade han Anteckningar i jernets metallurgi (1876).

N, liksom flera nära släktingar, blev under 1870-talet alltmer engagerad i industriella sammanhang. Genom Enskilda bankens tillskyndan hade Hofors ab rekonstruerats efter konkurs 1880. N utnämndes till revisor i det nya bolaget. I styrelsen ingick bl a A O Wallenberg och grosshandlare R Alrutz. N kom att få stort inflytande på omläggningen av tillverkningen inom Hofors ab. Vid Wallenbergs död 1886 efterträdde N denne som styrelseordförande.

N, Wallenberg och Alrutz förvärvade 1883–84 aktiemajoritet i Klosters ab och de fick därmed ett avgörande inflytande i bolaget, vilket ytterligare stärktes då N som dess disponent bosatte sig på Stjernsund.

1885 deltog N i ombildandet av Kopparbergs-Hofors sågverksbolag till ab. Detta förvärvade två år senare Ockelboverken, varvid verksamheten väsentligt utvidgades. Den Nisserska släktkretsen kom därefter att dominera Kopparberg-Hofors sågverks ab och Klosters ab fram till första världskriget.

Under N:s ledning ökade Klosterverkens produktion till det dubbla vad gällde produktion av tackjärn, bessemergöt och färdigvalsade produkter. Ett nytt götvalsverk togs i drift vid Långshyttan 1887. Tio år senare invigdes i Stjernsund ett nytt finvalsverk vid sidan av det befintliga. Vid denna tid var driften koncentrerad till dessa två huvudbruk i Dalarna, undantagandes Galtström i Medelpad, vilket drevs som en självständig enhet. 1887 flyttades plåtvalsningen från Kloster till Stjernsund och i Engelsfors lades lancashiretillverkningen ner 1895. Transporterna underlättades i och med att en smalspårig järnväg togs i drift mellan Långshyttan, Stjernsund och Byvalla. Vid Byvalla anslöt den till Norra stambanan.

Då den Nisserska släktkretsen 1904 förvärvade Alrutz' aktiepost i Klosters ab, fick den fullständig dominans i aktiebolaget. Året därpå avgick N som disponent och efterträddes av sin son Carl Martin N.

Från 1892 var N ledamot av FK. Han valdes året därpå in i bevillningsutskottet och deltog 1895 i kommittéarbetena med moderniserandet av bevillningsförordningen, ett arbete som bar frukt först vid riksdagarna 1902 och 1910. På det lokala planet var N aktiv som stadsfullmäktig i Falun och som ledamot av Kopparbergs läns landsting.

N har karakteriserats som en viljestark, driftig och framåtblickande företagsledare. Som brukspatron var han starkt patriarkalisk och i sin samhällssyn konservativ, vilket också kom till uttryck under riksdagarna.