Erik V Nordenson

1 Nordenson, Erik Vilhelm, f 2 maj 1847 i Lovö, Sth, d 7 febr 1919 i Sthlm, Osc. Föräldrar: kontraktsprosten TD Erik Jonas N o Karolina Vilhelmina Samuelsson. Inskr vid UU 4 dec 63, med filos ex där 31 jan 67, MK där 16 maj 74, inskr vid LU 25 jan 75, tf prosektor i anatomi vid UU sept 77–juni 78, ML där 31 maj 78, underkirurg vid Serafimerlasarettet 15 sept 78–12 jan 79, directeur adjoint vid Laboratoire d'Ophtalmologie vid Sorbonne, Paris, sept 81–okt 82, studier vid ögonkliniken vid univ i Göttingen maj 83–aug 87, disp vid Kl 29 maj 86, MD vid UU 31 maj 86, prakt ögonläk i Sthlm från 87, doc i oftalmiatrik vid Kl 10 jan 88–23 nov 91, drev Hemmet för ögonsjuka i Sthlm från 95.

G 5 jan 1882 i Paris, m Bertha Harriet Kleman, f 25 sept 1857 i London, d 24 jan 1928 i Sthlm, Osc, dtr till grossh Johan Gustaf Carl Pontus K (bd 21) o Bertha Amalia Hierta.

Erik N tänkte sig närmast en bana som kirurg och fördjupade sig i anatomi. I kirurgi ingick ögonläkekonsten, och han blev intresserad av detta ämne genom studier hos ögonläkaren A Bergh (bd 3). Under nio år vistades han mestadels utomlands för studier och uppsökte tidens berömdheter inom medicinen. Vid sidan av huvudämnena ägnade N sig åt syfilidologi och neurologi, både organiska och "nervösa" nervsjukdomar. Han beundrade J M Charcot, och det nya ämnet bakteriologi lärde han hos R Koch i Berlin.

I Paris hade E Javal och norrmannen H Schiötz konstruerat en för kliniskt bruk avsedd apparat för mätning av hornhinnans astigmatism (oftalmometer). Med den undersökte N 226 skolbarn – en av de första massundersökningarna på skolbarns ögon – och fick fram frekvensen av astigmatism. Han hade nu lärt sig ögats optik och bosatte sig i Göttingen för att lära sig den kliniska sidan hos T Leber, en av tidens store. N undersökte mikroskopiskt ögon som opererats bort för näthinneavlossning, erhöll ovanligt tydliga bilder och disputerade 1886 i Sthlm på en avhandling om avloss-ningens mikroskopiska anatomi. Följande år gav han ut en utvidgad upplaga på tyska. Han hade då bearbetat den leberska klinikens stora material om näthinneavlossning och lämnade bidrag till sjukdomens klinik. Den tyska upplagan blev berömd för sitt stora omfång och för den detaljerade genomgången av teorierna om avlossningens orsaker.

N bosatte sig 1887 i Sthlm och öppnade praktik som ögonläkare. Kirurgin hade under detta decennium ökat oerhört i omfattning tack vare först antiseptik och senare aseptik. KI:s två kirurgiprofessorer önskade att oftalmologin skulle bli ett självständigt ämne, och 1888 beslöt riksdagen inrätta en eo professur i ämnet.

Kl hade två docenter i ämnet, N och J Widmark, båda sökte tjänsten, och båda var synnerligen kompetenta. Men endast en kunde få den, och "den stora ofreden" bröt ut på Kl, i läkarkåren och i dagspressen. Namninsamlingar till N:s förmån ledde inte till något resultat. Oscar II utnämnde till sist 1891 Widmark, men ecklesiastikministern G Wennerberg, som ansåg N mest lämpad, vägrade att kontrasignera och avgick (en objektiv och sansad skildring av striden hos Kaijser).

För N var utgången en svår missräkning. Den lindrades av att han 1894 kallades till motsvarande tjänst vid UU. Han avböjde emellertid på grund av att han bestämt sig För att skaffa sig ett ögonsjukhus med poliklinik i Sthlm. Hemmet för ögonsjuka öppnades 1895 med 30 vårdplatser, delvis bekostat av Hedvig Hierta, moster till N:s hustru. Sjukhuset hade högt anseende, och N utbildade där några blivande ögonläkare; han ansågs vara en god lärare.

N var en central gestalt inom Sv läkaresällskapet, där han troget deltog i tisdagsmötena, vid vilka han var en flitig talare. Han vårdade pedantiskt sällskapets inre och yttre angelägenheter och hade bestämda konservativa åsikter i bl a två brännande frågor: reglementeringen av prostituerade samt vaccinationen mot smittkoppor. Framsynt föreslog han en statlig bakteriolog för smittskydd. Han var en stridens man som kunde slå hårt, men han kämpade öppet och med ärligt uppsåt.