Otto Helmer Mörner, von

1 von Mörner, Otto Helmer, f 8 maj 1569 på Zellin, Brandenburg (M:ska släktboken), d 1612 före 20 okt i Nyköping (d:o). Föräldrar: hauptmannen Ludvig v M o Catharina v Marwitz (d:o). Studier i Strassburg 79—87 o 89—93, trädde i hertig Karls tjänst 96, hovmarskalk hos hertigen 00, häradsh i Sunnerbo hd, Kron, från 03, jämte Peder Nilsson ståth på Åbo slott 20 juni 06-25 maj 09, ombud vid underhandkar med Polen om fångutväxlingar 25 juli 08, ombud vid underhandkar med Ryssland inför fördraget i Viborg 28 febr 09, kammarråd senast 20 mars 11.

G 13 maj 1604 på Nyköpings slott (M:ska släktboken) m Maria v der Grünau, f 1585, d 9 aug 1634 i Sthlm (Klingspor), dtr till ståth Georg v d Grun o Anna v Lippardt (d:o; v Schantz) samt omg m M 2.

M, som enligt egen uppgift var "övermåttan vild och yr" i sin ungdom, erhöll sin tidigaste utbildning i Spandau och Berlin och tillbragte sedan åtskilliga år vid akademin i Strassburg, där han även skall ha disputerat och deklamerat. Hans tillämnade peregrination gick emellertid om intet på grund av faderns död 1593. Under vistelse i Sverige hade fadern ådragit sig skulder, för vilka han pantsatt sin egendom. För att indriva en fordran som fadern haft på köpmannen Georg Eckhardt, som vistades i Sverige, avreste M och hans yngre bror Berndt Dieterich v M till Sverige och uppvaktade i ärendet hertig Karl och rådet men lyckades trots process inte få ut sin fordran, enligt M på grund av korruption. Bägge bröderna gick emellertid 1596 i hertigens tjänst.

Jämte sin senare anlände syssling Stellan M kom bröderna M att ingå bland de företrädesvis lågadliga eller utländska personer som hertig Karl placerade i sin omgivning och vilka sedermera nådde höga poster i riksförvaltningen. M utgjorde härvidlag inget undantag utan erhöll tämligen snart hertigens förtroende; redan 1597 sändes han som hertigens legat till Danzig och kurfursten av Brandenburg. De följande åren tillbragte han på diplomatiska uppdrag i Danmark och Tyskland. Under riksdagen i Linköping 1600 utnämndes han till hovmarskalk efter Hans v Massbach och fick i denna egenskap följa hertigen i fält. Som häradshövding i Sunnerbo deltog han i domstolsförhandlingarna där. Han utnämndes till ståthållare på Åbo slott trots att han saknade militära meriter och var bla sändebud vid fredsförhandlingarna med Polen och Ryssland 1608—09. Hans bana kröntes med utnämningen till kammarråd.

M gjorde en framgångsrik civil karriär och belöningarna för trogen tjänst uteblev inte. Genom förläningar och donationer 1602, 1606 och 1610 fick han ett betydande jordinnehav i Östergötland och Österbotten, vari bla ingick säteriet Tuna i Rystad, Ög.

M skrev en krönika om släkten M i en för tiden ovanligt lidelsefri och neutral ton. Hans bedömning av de enskilda släktmedlemmarna tyder på en strävan att vara saklig och objektiv, men krönikan undgår inte de svagheter som vanligen vidlåder memoarer: hans sympatier och antipatier lyser igenom. M hade också förmågan att se även på sig själv och sina insatser med en viss distans. Störst betydelse har krönikan dock genom uppgifterna om hans förfäder, genom skildringarna av den nordtyska adelns villkor och på grund av intrycken från hans olika uppdrag. Följande genom M:s son Carl förmedlade karakteristik av den 15 eller 16 år gamle Gustav Adolf har blivit bekant: denne ville "icke mera ... låta tukta sig, utan" höll sig mest "till dem, som lämnade honom sin fria vilja, med damer, kortspel och jakt samt andra krigsövningar". Krönikan är daterad påskafton 1610 och tillägnad brorsonen Gustaf Adolf M men gick efter dennes död i arv till M:s son Carl, som återupptog skildringen av släktens öden.