Johan T Nathhorst

1 Nathhorst, Johan Theophil, f 19 mars 1794 i Flisby, Jönk, d 2 sept 1862 i Sthlm, Ad Fredr. Föräldrar: regementsläkaren assessor Johan Theophilus N o Hedvig Meurling. Inskr vid UU 8 mars 11, kansliex där 8 dec 12, eo kanslist i RA 13, kopist där 20 okt 15–10 dec 16, brukare av godset Näs, Adelöv, Jönk, 19–39, chef för statliga merinoschäferiet på Flyinge, Södra Sandby, Malm 23–26, på Näs 26–39, förest för den statsunderstödda schäferiskolan där 31–39, sekr i Södermanlands läns hushållmsällsk o förest för dess lantbruksskola på Väderbrunn, Bergshammar, 41–48, led av komm ang organisation av stamholländerier i riket juni 45–febr 46, sekr i stamholländeristyr 8 febr 48–60, ordf där 60–61, led av statistiska beredn 5 maj 58. - KorrespLLA 26, LVA 34, LLA 41 (sekr 19 april 41-3 sept 61), HedLLA 62.

G 11 april 1817 i Khvn, Helliggejst, m Lovisa Sophia (i fdb endast Lovisa) Jonsdtr, f 24 mars 1797 i Säby, Jönk, d 26 febr 1854 i Sthlm, Klara, dtr till soldaten Jonas Hall o Stina Svensdtr.

Efter några år lämnade Johan N ämbetsmannabanan och slog sig 1819 ned som godsägare på egendomen Näs som han hade ärvt efter fadern. Där ägnade han sig särskilt åt fåraveln, som under 1820- och 30-talen upplevde en storhetstid i Sverige, och blev jämte presidenten i kommerskollegium, statsrådet och senare direktören för LA Gabriel Poppius den kanske främste exponenten för denna näringsgren. N övertog 1823 kärnan i besättningen på statens merinoschäferi på Flyinge och förflyttade denna till Näs.

På uppdrag av Poppius företog N vid mitten av 1820-talet en studieresa i Tyskland, där han bl a besökte Albrecht Thaers berömda schäferi och lantbruksinstitut på Möglin utanför Berlin. Resan fick avgörande betydelse både för N:s inställning till lantbruksundervisningen och hans syn på fåraveln. Den ledde till att tyska elektoralfår inköptes för att förbättra den sv merinoaveln och till att en i tysk ullkultur kunnig person — NE Hofman-Bang — anställdes som rådgivare i Sverige.

1831 inrättade N med statligt stöd en herdeskola på Näs där eleverna undervisades i skrivning, räkning, fårhusbyggnad, faravel, utfodring, märkning, stambokföring samt tvättning, klippning och beredning av ull. Näs blev på så sätt centrum för landets kvalitetsavel av far. Under 1830-talet blev emellertid den transoceana konkurrensen besvärande och ullpriserna sjönk kraftigt. 1839 blev N tvungen att av ekonomiska skäl upphöra med både schäferiet och herdeskolan. Följande år sålde han Näs.

N:s intresse för undervisningsfrågor hade föranlett honom att delta i LA:s 1830 utlysta pristävling om lämplig organisation av en utbildningsanstalt för lantbrukare. Hans förslag, som 1832 belönades med akademins mindre guldmedalj, anslöt nära till organisation och verksamhet vid Thaers institut på Möglin. Detta var också förebilden för den utbildningsanstalt som N:s gode vän Edward Nonnen efter samråd med N grundade på Degeberg, Skar, 1834. Som föreståndare för Södermanlands läns hushållningssällskaps lantbruksskola fick N själv tillfälle att omsätta sina pedagogiska idéer i praktiken. Andra uppgifter kom emellertid att ta det mesta av hans tid och krafter i anspråk och insatsen som skolman blev knappast banbrytande. N efterträddes av sonen Hjalmar (N 2).

På Poppius' förslag utsågs N 1841 till sekreterare i LA. Under dessa bådas ledning fick akademin en mycket respekterad ställning och en rad viktiga organisatoriska förändringar genomfördes. N var tillsammans med landshövdingen R v Kraemer (bd 21) även initiativtagare till de för jordbruksnäringens utveckling mycket betydelsefulla allmänna sv lantbruksmötena av vilka det första hölls 1846. Han engagerade sig vidare i får-och nötboskapsaveln och bidrog starkt till att stamholländerier inrättades och till att Ayrshirerasen lanserades och etablerades i Sverige. N:s förslag från 1856–57 om ett ämbetsverk för lantbrukets inrättningar och ett regeringsdepartement för lantbruksärenden var däremot före sin tid och genomfördes först långt efter hans död.

Ett tecken på samtidens uppskattning av N:s insatser är den minnesvård LA reste på hans grav på Sthlms nya (norra) kyrkogård.