Carl-Allan Moberg

Moberg, Carl-Allan, f 5 juni 1896 i Östersund, d 19 juni 1978 i Uppsala, Hel Tref. Föräldrar: förste stadsläkaren Carl Erik M o Lydia Natalia Elisabeth Holmqvist. Studentex vid Östersunds h a l 22 maj 16, inskr vid UU 14 sept 17, FK där 15 dec 23, studier för Alban Berg (kontrapunkt) i Wien 24, för Peter Wagner (kyrkomusikhist) o Franz Steffens (latinsk paleografi) i Freiburg, Schweiz, 24–27, FL vid UU 28 maj 27, disp 31 okt 27, doc i musikhist med musikteori 17 dec 27, uppehöll undervisn i ämnet vt 28–40, FD 31 maj 28, allt vid UU, rektor vid Uppsala musikskola 30–45, ordf i Musikhistoriska fören i Uppsala 30–45, adjung led av Kyrkomusikens vänners centralkomm 31, led av styr för Sv samf för musikforskn 33–39, ordf där 45–61, led av redaktionen för STM 33–39, huvudred där 45–60, led av direktoriet för Internationella sällsk for musikforskn 34, v ordf i styr för Upplands musikcirkelförb 35, MA:s sakk ang ny koralbok 39, tf examinator i musikhist med musikteori vid UU 6 dec 40, prof i musikforskn där 20 dec 46–1 juli 61, led av radionämnden 47–61, KorrespL av International Folk Music Council 48, inspektor vid Musikhistoriska museet i Sthlm 50–63, led av en internat kommission för utgivande av J S Bachs saml verk 51. – LMA 43 (v preses 54–58, preses 60–63), teol hedersdr vid UU 31 maj 45, LGAA 47, LHVU 48, MA:s medalj För tonkonstens främjande 52.

G 28 jan 1924 i Östersund (enl vb för Dannemora, Upps) m Emma Elisabeth (Emy-Lisa) Säll, f 31 jan 1896 i Kristinehamn, d 26 dec 1984 i Uppsala, Vaksala, dtr till tågmästaren Manfred Alexius S o Emma Charlotta Björsson.

M visade tidigt musikbegåvning, lärde sig i unga år violinspel och åstadkom även några kompositioner. Innan han på sin akademiska bana helt övergick till musiken planerade han en gradualavhandling om Överhogdalstapeten. Efter utlandsstudier och fram till 1960-talets början var M utomordentligt aktiv och produktiv som musikforskare. Det är inte för mycket sagt att det var han som efter Tobias Norlinds mångsidiga pionjärinsatser lade grunden till sv musikforskning som akademisk disciplin. Under ca fyrtio år hade han huvudansvaret för skolningen av ett par generationer av yngre sv musikforskare och upprätthöll värdefulla kontakter med utländska kolleger och facksammanslutningar.

I fråga om medeltida kyrkomusik hade M redan genom sin gradualavhandling blivit en internationellt erkänd specialist, och detta område kom i flera hänseenden att stå i centrum för hans senare forskningar, antingen han utvidgade tematiken framåt i tiden – till sv stormaktstid, J S Bach och W A Mozart – eller till folkmusiken och de folkliga koralvarianterna. Under bildningsoptimismens årtionden före och under andra världskriget tog sig M:s starka engagemang för musiksmakens allmänna höjande i landet klara uttryck i både tal och skrift, det förra bl a i talrika radioprogram, det senare tidigast med den uppmärksammade volymen Kyrkomusikens historia (1931).

Utmärkande för forskaren M var hans stränga krav på välunderbyggd källkritik och allmän akribi; det har ofta sagts att han härvidlag var den sv musikforskningens Lauritz Weibull. Men redan arbetet om kyrkomusikens historia avslöjar, särskilt i kapitlen om Sverige under de senaste århundradena, att han var beredd till klart personliga och stundom spetsigt formulerade ställningstaganden. Framställningen säger även åtskilligt om hans värderingsnormer. Uttryck som "objektivitet", "saklighet" och "kärvhet" är honnörsord, och kritik riktas mot olika utslag av "den romantiska musikutvecklingen". Mot bakgrund av samma ideal formulerade M senare i livet sin kritiska hållning till de nyaste strömningarna inom konstmusikskapandet i liknande ordalag. Han oroades djupt av den kris, som uppstått på grund av en tilltagande "dehumanization of music", en kris som enligt hans uppfattning uppstått långt före romantiken, nämligen "i samma ögonblick som medeltidens konstmusik, vilken i allt väsentligt var liktydig med kyrkomusiken, började bryta sig ut ur medeltidssamhällets teokratiska enhetskultur".

M:s intresse för folkliga musiktraditioner finns dokumenterat redan från 1930-talet, då han medverkade i fältinspelningar på Runö. Sedan han mot slutet av 1940-talet återupptagit dessa studier, fick de ny näring genom Matts Arnbergs inspelningsverksamhet vid SR. Inte minst centralt blev för M att i sentida traderingar försöka spåra rester av åldriga folkmusikaliska skikt. Trots sin skepsis mot att det fortfarande fanns "oförvanskade" sådana traditioner, ville han gärna göra djärva kopplingar över tid och rum, bl a mellan det gregorianska och det nordiskt folkliga.

M var starkt medveten om alla konstyttringars beroende av sociala och ekonomiska omständigheter och skrev flera uppsatser av musiksociologisk karaktär. I en av dem ber han nästan om ursäkt för att hans övertygelse om vikten av detta samband kunde tydas som utslag av en föråldrad typ av "materialism".

Inom det 1919 grundade Sv samfundet för musikforskning kom M att 1945–60 spela en ledande roll, och i dess tidskrift STM publicerade han flera av sina värdefullaste vetenskapliga studier. Han medverkade även till grundandet (1958) av Monumenta Musicae Svecicae (MMS), en serie musikalieutgåvor avsedd att uppfylla såväl kritisk-vetenskapliga som praktisk-musikaliska krav.

Efter andra världskriget tycks M ha följt det aktuella musiklivets yttre manifestationer alltmer förstrött, vilket har sin förklaring i de ideal han hyllade. Desto mera ökade hans intresse för dels principiella musiksociologiska, musikestetiska och musiketiska frågor, dels renodlat musikhistoriska problemställningar med tonvikt på tidsperioder före ca 1800. Redan under M:s sista tjänsteår var hans krafter nedsatta, och efter ca 1960 drabbades han av sjukdomar, som fr o m 1970-talet tvingade honom till overksamhet. Därför förblev hans monumentala verk Die liturgischen Hymnen in Schweden (Bd 1, 1947) en torso. Band 2 skulle innehålla melodierna med alla varianter, band 3 analytiska kommentarer. Posthum utgivning av visst material förbereds dock under 1980-talet. M:s sista större arbete blev handboken om Musikens historia i Västerlandet intill 1600 (utg 1973 med bistånd av yngre krafter), där han summerat många för honom väsentliga fakta och synsätt.