Montelius, släkter

Montelius, släkter

1 Nicolaus Danielis M (f omkr 1668; d 1733) inskrevs 1678 i Kalmar skola och uppgavs då vara 10 år gammal och bondson från Madesjö, Kalm. Enl Omberg var fadern bonde i Pukaberg (varav namnet, av lat mons = berg), där, och är sannolikt identisk med kronobonden Daniel Nilsson där (d 1717) som omnämns i mtl redan 1667, och som skatteköpte nämnda hemman 1708.

Nicolaus M inskrevs vid UU 1688. Liksom andra senare medlemmar av släkten innehade han olika prästtjänster i Kalm. Han blev kollega i Kalmar 1695, prästvigd så, kh i Kristvalla, Kalm, 1696 och i Halltorp, Kalm, 1713. Hans son Georg M (1697–1764) blev FM vid UU 1728, kh och prost i Ryssby 1734, kh i Ljungby 1743, kontraktsprost i S Möre 1755 och preses vid prästmötet 1758. Han var rdgm 1740–41, 1742–43 och 1746–47 samt elektor vid sistnämnda riksdag. Hans son Daniel M (1738–1810) blev FM vid UU 1764, kh i Kristvalla 1769 och i Vissefjärda 1785, prost 1791 samt kontraktsprost 1808. Han var rdgm 1792.

Daniel M:s kusin kontraktsprosten Thomas M (1736–1802) i Söderåkra, var rdgm 1786 och 1789. Hans sonsons sonson var kommendören i marinen Sture Carl Gustaf M (1895–1976).

2 Bonden Hans Månsson (levde ännu 1714) i Holmbro, Skogs-Tibble, Upps, var far (Uppsala ärkestifts tidn 14 juni 1782) till docenten i vältalighet magister Johan M ( 1683–1768), som blev utnämnd kh i Edebo, Sth, 1722 (tilltr 1723) och prost 1748. Från en av hans söner härstammar en släkt Montell. En annan son var magister Eric M (1725–1802), kh i Estuna, Sth, 1768, kontraktsprost 1785, kh i Vendel, Upps, 1789 samt riksdagsman så. Hans bror magister Augustin M (1736–1816) gjorde som skeppspredikant resor till Ostindien 1766 och 1769 och blev kh i Edebo 1773 och kontraktsprost 1782. Dennes sonson Augustin M (1808–88), grosshandlare i Sthlm 1845–59 och därefter bankkamrer i Uddevalla, var far till Knut Johan (John) M (1852–1923). John M prästvigdes 1878 och blev komminister i Kjula, Söd, 1879. Han var även lärare på uppfostringsanstalten Hall, Östertälje, Sth, och kom genom föreståndaren där, Hjalmar Kylberg (bd 21), sedermera hans svärfar, i kontakt med missionsarbete. Han var föreståndare för Malmqvistska barnuppfostringsanstalten (jfr bd 24) 1883–87, invaldes i Evangeliska fosterlandsstiftelsens styrelse 1887, var föreståndare för dess missionsinstitut å Johannelund 1888–93 och dess sekr 1893–1926 samt skrev Människosonen – medlaren (1910). Brev till M ingår i Evangeliska fosterlandsstiftelsens arkiv i SSA.

Grosshandlaren Augustin M:s halvkusin Oscar Augustin M (1811–94) avlade hovrätts-ex vid UU 1829, blev auskultant i Svea hovrätt 1829 och var assessor där 1845–59 och hovrättsråd 1859–81 (tf president 1877 och 1879). Oscar M var ledamot av Sthlms stadsfullm 1863–78 och ombudsman hos direktionen över allmänna änke- och pupillkassan där 1863-87. Brev till honom finns i RA. Han var far till riksantikvarien, prof Gustaf Oscar Augustin M (M 1), g m socialpolitikern Agda Georgina Dorothea Alexandra M, född Reuterskiöld (M 2).

M 1:s bror häradshövdingen i Ö Värends domsaga, Kron, Lars Henning August M (1847–1909), var far till häradshövdingen i Västmanlands västra domsaga Lars Oscar August M (1885–1950) och till Alvar Henning M (1880–1949). Alvar M blev FK vid UU 1902 och jur dr 1918. Han var assessor vid Svea hovrätt 1924–31, hovrättsråd 1931–32, revisionssekreterare 1932–36 och häradshövding i Folkungabygdens domsaga 1936–47. Han var 1919–20 sekreterare hos sakkunniga för frågan om dödsstraffets avskaffande samt 1920–22 ledamot av och sekreterare i den s k lilla strafflagskommissionen. Han publicerade bl a Om försökslärans objekt (drsavh 1918), Om vanhederlighets rättsverkan (1920), Om internering av vissa återfallsförbrytare (1923) och Häradsnämnden är i fara (1944). Söner till honom är chefsrådmannen Lars M (f 1917, d 2011) och expeditionschefen Jan-Christian M (f 1922, d 2011). M 1:s och Henning M:s bror Carl Wilhelm Henrik M (1852-1918) avlade jur fil ex vid UU 1872 och hovrättsex 1875 och var från sistnämnda år advokat i Sthlm. Wilhelm M blev v häradshövding 1878 och ombudsman vid Riksbanken 1879, tillika bankosekreterare. Han var en av grundarna av och styrelseledamot i Sthlms allmänna telefon ab 1883–1916, styrelseordförande i ab L M Ericsson & co 1901–16 samt ledamot i styr för flera av dessa företags dotterbolag.

Hans son Carl Oscar Josef M (1881–1954) blev FK vid UU 1902 och civilingenjör vid KTH 1904. Carl M var anställd vid SJ 1905–15 och vid Sv ackumulatorab Jungner, Sthlm, 1915–29, från 1918 som överingenjör. Han var 1931–53 överingenjör och ledamot av styrelsen för ab Imo-industri, Sthlm, som byggde sin verksamhet på en uppfinning, den s k Imoskruven, som Carl M börjat konstruera under 1920-talet och fått civilingenjör Bengt Ingeström (bd 20) att stödja finansiellt. Uppfinningen fick stora användningsområden inom hydrauliken, såväl som pump, motor, kompressor, vätskemätare mm och blev en världsartikel med tillverkning i Sverige, USA, Storbritannien, Frankrike, Italien och Japan. Om sin uppfinning skrev Carl M i Imoskruven – en ny motor- och pumpkonstruktion (1933). Son till honom är fd VD:n i ab Imo-industri, Torsten M (1907).