Lorentz Wilhelm Lundelius

Lundelius, Lorentz Wilhelm, f 16 nov 1787 i Sthlm, Klara, d 23 juni 1859 där, Hedv El. Föräldrar: snickarmästaren Anders L o Maria Helena Sätherström. Lärling hos fadern 29 april 08, gesäll där 9 nov 10, mästare i Sthlms snickarämbete 17 juni 18, deputerad där 2 nov 27, bisittare 6 nov 29 o ålderman 4 nov 31–30 juni 47, led av borgarståndet 44–45.

G 21 nov 1824 i Sthlm, Hedv El, m Anna Helena Zelander i hennes 2:a g, f 27 jan 1784 där, Kat, d 6 sept 1834 där, Hedv El, dtr till förste dekorationsmålaren vid K teatern, åldermannen Johan Z och Anna Catharina Åkerberg samt förut g Strandberg.

L fick sin utbildning i faderns verkstad. Fadern, Anders Andersson L (f 13 nov 1747 i Lund, Fellingsbro, Ör, d 5 juli 1823 i Sthlm, Hedv El), hade 1774 kommit till Sthlm från Köping, där han 1767 blivit den förste lärlingen hos snickarmästaren Jacob Siölin i dennes hösten 1767 nystartade verkstad. Anders L blev gesäll 1770 och stannade hos Siölin till 1774. Fyra år senare kunde han som nyvorden hallrättsmästare i Sthlm öppna egen verkstad. Årligen tillverkades där rader av byråar, sybord, thebord och även bl a spelbord och nattduksbord. 1791 förenades Anders L tillsammans med övriga ebenister med snickarämbetet i Sthlm och fick 1795 burskap där. Han har b la signerat en byrå 1781 och ett bord 1782, båda i Husgerådskammaren, samt ett skrivbord från 1781 i NordM. Han arbetade först i den från Georg Haupt influerade stil som under 1770-talet satte sin prägel på den exklusivare stockholmsproduktionen. I takt med den allmänna stilutvecklingen övergick han under 1780-talet till en förenklad stil med mahogny och släta mässingsbeslag som främsta uttrycksmedel. De många bevarade borden liknar mycket varandra och har betecknats som tillkomna närmast som dussinvara.

Efter sin tid som lärling och gesäll blev Lorentz Wilhelm L som nybliven mästare Karl XIV Johans specielle möbelsnickare. Han kom därigenom att tillverka större delen av de möbler som kungens lustslott Rosendal på Djurgården vid Sthlm inreddes med. Även en del av den fasta inredningen på Rosendal, som stod färdigt i slutet av 1820-talet, utfördes av L. Också på Sthlms slott finns möbler av L, som ännu in på 1840-talet fick beställningar av kungen.

Bevarade arbeten av L på Rosendal och i andra slottssamlingar utgörs bl a av ett antal fönsterbord med alrotsskiva och tre fötter och hela möblemang med soffor och stolar. L:s mästerstycke, i Husgerådskammaren, är ett elegant skrivbord utfört i alrot och mahogny och med uppsats i form av en antikiserande tempelbyggnad. En chiffonier i tunga men kraftfulla former ägs av NM.

Inom snickarämbetet innehade L flera förtroendeposter, och han var ämbetets ålderman från 1831 till dettas upplösning 1847 i samband med skråväsendets avskaffande. Vid riksdagen 1844–45 var L representant för snickarna i borgarståndet. Han motionerade då bla om högre tullar och importförbud för olika varor som ett medel att skydda och utveckla den sv hantverksproduktionen. L framhöll, att den ökande importen av lyxvaror tvingade många näringsidkare inskränka sin produktion och att därigenom också många arbetstillfällen försvann för sv arbetare. Importen av de flesta "överflödsartiklar" borde enligt L förbjudas, särskilt barnleksaker. Andra hantverks- och manufakturvaror borde beläggas med så höga tullavgifter att det inte skulle vara lönsamt att införa dem till Sverige.

L var en av den sv empirens mer betydande snickare. Hans möbler är tekniskt av hög kvalitet och hans formspråk en akademiskt ren empire.