S A Bernhard Lundgren

Lundgren, Sven Anders Bernhard, f 19 febr 1843 i Malmö, S:t Petri, d 7 jan 1897 i Lund. Föräldrar: urmakarmästaren Göran Tyke L o Anna Berggren. Student vid LU 17 sept 60, FK där 22 okt 64, disp pro gradu 31 maj 65, FD 7 juni 65, disp för docentur 27 maj 67, doc i paleontologi vid LU 19 juni 67, förest för Geologiska inst vid LU 71, eo adjunkt i geologi 25 nov 74, eo prof i geologi vid LU från 25 juni 80 (tjänstl från ht 95). LFS 70 (ordf 87–88). – Ogift.

Efter skolgång i Malmö blev Bernhard L student i Lund, där botanik och zoologi blev hans huvudämnen i kandidatexamen. Geologi var då inte examensämne, men under två år hörde L adjunkten N P Angelins paleontologiska föreläsningar och fick delta i ordnandet av universitetsmuseets fossilsamlingar. Vid Angelins flyttning till Sthlm togs geologin om hand av Otto Torell, och L disputerade över ett geologiskt ämne som en av dennes första lärjungar. En månadslång exkursion genom Skåne hösten 1865 som följeslagare till E Hébert – ansedd som Frankrikes främste stratigrafiske geolog – stärkte L:s håg för geologin, och efter att 1867 ha försvarat en avhandling om den s k Faxekalkens fauna blev L docent i paleontologi. De geologiska samlingarna fick 1867 egna lokaler med Torell som intendent. När denne 1871 befordrades till chef för SGU, blev L hans efterträdare och nio år senare innehavare av en nyinrättad professur i geologi.

Sommaren 1871 var L professor F Johnstrups assistent under en av danska staten bekostad resa på Island, och i fortsättningen företog han talrika resor i geologiska ärenden dels på egen bekostnad, dels som statlig eller letterstedtsk stipendiat. Han lärde känna stora delar av Västeuropas geologi, hemförde rika samlingar och stiftade bekantskap med en mängd geologer. Vintern 1879/80 följde han i Wien professor E Suess' föreläsningar. Av honom och hans syn på geologiska spörsmål tycks L ha tagit starkt intryck. Sin vetenskapliga gärning ägnade L främst hemprovinsen Skånes mesozoiska bildningar. Hans undersökningar av Skånes kritformationer resulterade i kortare och längre uppsatser med stratigrafiska utredningar som Om lagerföljder inom kritformationen i Malmö (1877) eller med artbestämningar av fossil som Undersökningar af Brachiopoderna i Sveriges kritsystem (1885). I Öfversigt öfver Sveriges mesozoiska bildningar (1888) sammanfattade han egna, och andras undersökningar och i sin sista större avhandling Jämförelse mellan molluskfaunan i mammillatus- och mucronatazonerna i nordöstra Skåne (1894) beskriver och avbildar han nya och lämnar kompletterande upplysningar om tidigare kända arter från Skånes kritsystem.

På 1870-talet publicerade L resultatet av undersökningar som rörde skiffrar och sandsten från Skånes silur. På 80-talet lämnade han bidrag till Spetsbergens paleontologi genom undersökning av material som insamlats av hans vän A G Nathorst och beskrev i två uppsatser fossil från ögruppens trias och jura. L fullbordade och gav ut beskrivningen till Angelins geologiska karta över Skåne, författade artiklar för NF och referat och bokanmälningar i olika tidskrifter. Han var en nitisk undervisare, som flera perioder föreläste sex dagar i veckan och som noggrant förberedde sina morgontidiga och välbesökta föreläsningar. Av naturvetare krävde han omfattande kunskaper men var för humanister som behövde ett naturvetenskapligt utfyllnadsbetyg en angenäm tentator.

L karakteriseras av samtida som vänfast och sällskaplig och som "en ungdomens vän". Han hade i Khvn ett andra hem hos systern Teodora, gift med professor N Bögh. Han drabbades 1895 av en hjärnblödning, som följdes av flera. Sina sista år var han tjänstledig, "bruten innan åren tyngt".