Ernst G Lundquist

Lundquist, Ernst Gustaf, f 3 febr 1851 i Nyköpings västra förs, d 18 jan 1938 i Sthlm, Matt. Föräldrar: provinsialläkaren MD Gustaf Mauritz L o Catharina Charlotta Rydström. Mogenhetsex i Nyköpings h elementarlärov 27 maj 69, inskr vid UU 16 sept 69–ht 77, litterär rådgivare vid Dramatiska teatern 81–98 o 04–07. Förf, översättare.

G 10 jan 1882 i Kvillinge, Ög, m Ida (Iris) Amalia Hoflund, f 5 jan 1852 där, d 16 febr 1919 i Sthlm, Matt, dtr till lantbrukaren Carl Magnus H o Amalia Maria Törnbohm.

Redan som skolyngling i Nyköping visade Ernst L håg och fallenhet för författarskap. Hans rika fantasi tog sig uttryck i talrika berättelser och följetonger i lokalorganet Södermanlands läns tidning. De sex novellerna i den 18-årige studentens debutsamling Första försöken (1869) under pseud Stern bär följetongsstilens typiska kännemärken: melodramatiska urladdningar hos såväl naturen som människorna, svart-vit-tecknade som demoner och änglar. Mångåriga studier i Uppsala ledde inte till examen. Under dessa år skrev han enaktaren Cornelius Nepos, som i komediton tar upp motsättningen mellan en boklärd make och en praktiskt uppfostrad illitterat maka. Efter några års väntan gavs den med framgång hos Edvard Stjernström på Nya teatern i Sthlm. Kort därefter etablerade sig L som litteratör och dramaturg i huvudstaden. Han hade under ungdomsåren bedrivit teaterstudier i Paris. Tack vare sin flyhänthet anlitades han ofta som översättare och bearbetare av främst fransk salongsdramatik, särskilt när det gällde versifierade partier, men han hann även med några originalarbeten. Från 1881 var L i många år litterär rådgivare vid Dramatiska teatern. Samtidigt producerade han sig med noveller i bl a Sv familj-journalen Svea, Ny illustrerad tidning, Idun, Nornan m fl. Som berättare prövade han sig fram inom olika genrer bl a som folklivsskildrare. I en självbiografisk uppsats (1924) påstår han skämtsamt, att han omkr 1880 med några av sina noveller i själva verket föregrep 80-talsrealismen. Men "gråvädersstämningen" var hos L inte påtaglig och den sociala indignationen tempererad. Hans ambition var att åstadkomma en lättsmält underhållning i vänlig vardagston. Litteraturhistoriskt har han snarast betraktats som en utlöpare av berättartraditionen från 1800-talets mitt (Blanche, Flygare-Carlén mfl).

Väl förtrogen med teaterns värld hämtade L upprepade gånger uppslag därifrån. Novellen Siamesiska tvillingarne i Sannsagor och fantasier (1881) – det första alster han själv förklarade sig nöjd med – är en genomförd karaktärsstudie av två säregna aktörer av äldre och yngre generation. Smink (1887) är samlingsnamnet på all förhatlig förställning och allt tomt effektsökeri, som karakteriserar teaterbarnet Liah (av Thalia) Österman och gör henne omöjlig i makens småborgerliga miljö, men ordet betecknar även den där rådande konventionella pliktmoralen, ett anständighetens utanverk. Den kvinnliga huvudpersonen i De röda skorna (1917) finner i H C Andersens saga en symbol för den obetvingliga konstnärskallelsen. Det bäst genomförda porträttet av en teaterprimadonna tecknar L i Ragnhild Örn (1927). I L:s rika porträttgalleri intar kvinnostudierna det främsta rummet, och åt dem ägnar han sin finaste psykologiska insikt.

Aldrig blir L:s färger varmare och språket livfullare än när han rör sig på italiensk mark. Hans berättelser utvecklas till en blandning av reseskildring, kulturhistorisk essay och diktskapelse. Här har Paul Heyse varit hans föregångare och läromästare. 1930 samlade sig L i romanen Familjen Roberti till en omfattande italiensk släktkrönika löpande genom flera generationer.

L:s långa författarbana från tonåren till åttiårsåldern speglar en inre utveckling fram till allt större behärskning av uttrycksmedlen. Han är inte nämnvärt påverkad av de litterära strömningarna men närmar sig undan för undan en måttfull realism. Språket blir klart och lättfattligt. Kompositionelit arbetade L gärna med motsatspar: borgare–bohem, tro–vetande, förtryck–underkastelse, överflöd–armod etc. Humanitet och tolerans är hans andliga signum: för religiöst svärmeri och politiska ytterligheter hade han föga till övers. Hans skönlitterära produktion vann många läsare och arbeten översattes till finska, holländska och tyska. Sin främsta litterära insats har L emellertid gjort som flitig och framgångsrik översättare av dansk, engelsk, fransk, italiensk, norsk, spansk och tysk skönlitteratur. Sammanlagt översatte han ca 300 böcker och därtill teaterpjäser och noveller. Hans översättningar bedömdes av kritiker som kongeniala. L:s namn borgade för hög kvalitet hos såväl original som översättning, och han har spelat en betydelsefull roll som introduktör för sv publik av författare som Daudet, Zola och Jack London.