Sök i arkiven
Genvägar MENY

SDHK-nr: 10989

Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven

Datering
1377  mars  30
Utfärdandeort
Vadstena kloster 
Innehåll

Biskop Valdemar (Podebusk) i Odense meddelar att han i enlighet med det uppdrag han fått av påven Gregorius XI anlänt till Vadstena kloster för att där utföra en fullständig undersökning rörande den framlidna fru Birgitta, som överförts från Rom till Vadstena, hennes liv och seder och även de mirakler som skett genom hennes förtjänster. I Vadstena var högt uppsatta herrar och fruar från hela Sveriges rike församlade, vilka umgåtts med Birgitta alltsedan ungdomen. Dessa personer avlade vittnesmål i närvaro av biskop Nils (Hermans­son) i Linköping, Nils Johansson (Feet), dekan i Uppsala och kanik i Linköping, Lars Ödesson, kanik (i Lin­köping), Henrik Hennekesson, prebendat vid Linköpings domkyrka, och riddaren Vicke van Vitzen, hövitsman på Kalmar slott.

Först vittnade riddaren Karl Magnussons änka fru Märta (Turesdotter Bielke) av Broby, som var 60 år och änka sedan 33 år. Hon hade känt Birgitta sedan ungdomen och vittnade att Birgitta alltid tjänat Gud och med stor lust ägnat sig åt böner, allmosor och andra fromhetsverk. Efter att Birgitta ingått äktenskap hade hon ett särskilt hus för fattiga och sjuka; varje dag besökte hon de sjuka och delade ut förnödenheter till dem och utsåg även andra till samma uppgift. Hon hade som daglig vana att alltid delta i gudstjänsten före middagsmålet och därefter arbetade hon med prydandet av altaren och prästdräkter med mera. Vid makens frånvaro låg hon på en hård och obekväm säng nattetid och på dagtid var hon iklädd en sträv klädnad. Närvarande vittnen vid fru Märtas vittnesmål var Nils Johansson (Feet), dekan i Uppsala och kanik i Linköping, samt Tord Andersson och Ragvald Anundsson, kaniker i Linköping.

Ingeborg, dotter till riddaren Bo (Nilsson), var 60 år och hade levat som änka i 27 år. Hon vittnade, i närvaro av samma vittnen som ovan, att Birgitta under sin ungdomstid fört ett jungfruligt liv och ringaktat alla utsvävningar och orena handlingar. Sedan hon ingått äktenskap ägnade hon sig åt bön, gudstjänst och fasta och gåvor åt de fattiga. Efter makens död levde hon som änka i 33 år. Riddaren Erik (Turessons) dotter Ingeborg, vilken var 50 år och hade levat som änka i 13 år, uppgav att hon lärt känna Birgitta efter att hon blivit gift. Ingeborg vittnade bland annat om att Birgitta levde enkelt och utan prydnader av guld eller silver. Hon tuktade sin kropp genom att bära sträva och hårda kläder, såväl i sängen på natten som på dagen, och hon försökte förmå sin make att leva som hon. Såväl före som efter sin makes död samlade Birgitta fattiga och lytta i ett särskilt hus, och tillsammans med andra utvalda personer gav hon dem alla förnödenheter och lät iordningställa bad och tvättade deras kroppar. Vidare lärde hon sin make, som var en olärd lekman, bland annat att läsa den heliga jungfruns tideböner. Efter att ha blivit änka lade hon omedelbart bort alla kroppsliga utsmyckningar i Sverige och iklädde sig en sträv och enkel klädnad av fårskinn; hon undvek också all lyx i sin mat. Genom sina ord förde hon kvinnor på olika platser med dåligt leverne till ett gott liv och botgöring. Ingeborg vistades hos Birgitta under fem år, då hon även besökte helgonens gravar tillsammans med henne så ofta att krafterna tröt. Birgitta längta­de efter Kristus så till den grad att hon varken ville höra talas om världens fåfängliga prakt, som förr funnits i Rom, eller vända blicken till sådant. Hon bad ständigt med tårar i kyrkor eller på privata platser, och varje dag sjöng hon själv tidebönerna med sin egen röst tillsammans med de präster som bad med henne, innan hon gick runt till helgongravarna för att få avlat. Vidare biktade hon sig dagligen och avhöll sig från alla utsvävningar.

Herr Magnus Gudmarssons dotter Ingeborg, hustru till Erengisle (Sunesson) jarl, var 50 år och vittnade, med ovanstående vittnen närvarande, att Birgitta alltid ägnade sig åt bön såväl på förmiddagen som på eftermid­dagen, och på sin lediga tid betjänade hon de fattiga. Riddaren Nils Dannes dotter Iliana, hustru till Nils Håkansson (Läma), var 48 år, umgicks med Birgitta under hennes äktenskap och vittnade om att Birgitta lät fattiga, sjuka och lytta föras till sin gård där hon gav dem husrum i en stor byggnad som var avsedd för detta ändamål. Som tjänare gav hon dem ärbara fruar vilka gav dem mat och alla förnödenheter. Varje dag tvättade Birgitta fötterna på tolv av de fattiga, i synnerhet på fredagarna men även på andra dagar. Hon levde dag och natt ett hårt liv när maken var frånvarande. När han avlidit lämnade hon denna världens prakt och levde i Alvastra kloster som tillhör cisterciensorden, där Birgitta begravde sin make och tjänade Gud iklädd en grov klädnad, tills hon begav sig till Rom. Varje dag biktade hon sig, såväl medan hon levde i sitt hus som i klostret. Om hon yttrat ett hårt ord till en tjänare eller tjänarinna biktade hon sig genast. På natten steg hon upp flera gånger för att be, men vid gryningen steg hon upp slutgiltigt och stannade kvar i kyrkan ända till första tide­bönen. För att värma sig gick hon sedan till ett rum med eldstad och medan hon vistades där läste hon ett avsnitt i psaltaren; därefter återvände hon till kyrkan för att fram till middagsmålet be och åhöra tidebönerna. Efter middagsmålet dröjde hon kvar en stund i bön och ägnade sig därefter åt utsmyckandet av altaren och prästdräkter och lät göra kalkar som hon gav åt kyrkorna. Vid tiden för vesper återvände hon till kyrkan. Efter kvällsvarden avhandlade hon ärenden med sitt husfolk; därefter läste hon kompletorium och talade sedan inte med någon förrän vid den första tidebönen följande dag. Genom fasta avhöll hon sig alltid från att äta kött på måndagar och onsdagar; på fredagar liksom på dagen före apostlarnas och den heliga Jungfruns festdagar och flera andra helgons fester fastade hon på bröd och vatten. Så tålmodig var hon att hon aldrig upprördes av smälek och oförrätter utan behöll alltid ett glatt anlete. Kung Magnus, som från sin ungdom levde ett fromt liv, hörde talas om hennes rykte och lät kalla henne till sig flera gånger. Han stödde sig gärna på hennes råd i fråga om gudstjänsten. Flera av rikets stormän och Magnus släktingar blev därför avundsjuka på Birgitta och sade att hon var en förförande trollkvinna, varför hennes söner blev upprörda och ville angripa smädarna. Birgitta föll då på knä och bad att de inte skulle göra något och åkallade Gud som vittne att hon hellre ville lida sådan oförrätt och smälek för Kristi skull än bära kungens och drottningens diadem på sitt huvud. När Birgitta var hos kungen eller drottningen ville hon aldrig delta i deras utsvävningar och förströelser utan ägnade sig alltid åt bön ensam i sin kammare.

Kristina Bosdotter var 50 år och hade levat som änka i tio år. Hon vittnade bland annat om att hon bott med Birgitta under ett år, att Birgitta ofta bad nattetid och att hon såg till de sjuka. Därefter gick hon till kapellet för bön och gudstjänst. Efter middagsmålet brukade Birgitta gå in i en sal där hennes tjänarinnor satt sysselsatta med altarutsmyckningar och annat arbete. Hon tog där fram en bok på modersmålet om helgonens liv och lidanden och läste för tjänarinnorna för att lära dem att följa helgonens liv. Hon återvände till kyrkan vid vespern för att be. Varje dag under fastan förde hon in tolv friska fattiga män till sitt bord, förutom de sjuka som hon underhöll, och gav dem förnödenheter. På skärtorsdagen försåg hon tolv män med kjortlar, skor och andra förnödenheter. Då hon satt till bords och det serverades dyrbar utsökt mat åt hon bröd och drack vatten i hemlighet. Elin Lydersdotter, dotter till en frälseman, var 50 år och hade levat som änka i 15 år. Hon vittnade bland annat om att Birgitta med sina egna händer delat ut mat till de fattiga.

Munkar från Alvastra (kloster) av cisterciensorden, där Birgitta vistats under fyra år efter makens död innan hon begav sig till Rom, vittnade under ed. Dessa var herr Lars som var 60 år, herr Daniel som var 70 år och herr Magnus som var 50 år. De uppgav att Birgitta vistats i deras kloster under fyra år och där oförtrutet ägnat sig åt vigilier, böner, allmosor och andra fromma verk under såväl dag som natt. De erbjöd sig, liksom fruarna ovan gjort, att, om utfärdaren blott kunde dröja kvar något längre, till honom föra ytterligare högt uppsatta kvinnor och män, så många som utfärdaren önskade, vilka väl kände Birgittas mycket goda vandel. Munkarnas vittnesmål skedde i närvaro av biskop Nils (Hermansson) i Linköping och övriga personer enligt ovan.

Utfärdaren meddelar vidare att han noga undersökt Birgittas mirakler i närvaro av nedanstående notarie. Flera mirakler framfördes skriftligen, till vilka vittnen inte kunde framträda på grund av tidsbrist; endast i fråga om följande mirakler, som skett nära Vadstena kloster, tog utfärdaren emot vittnen och gjorde en noggrann undersökning. Först omtalade nedanstående vittnen att en kvinna vid namn Ingeborg, hustru till Knut Finvids­son i Skrikstad i Fornåsa socken, födde ett barn som var så försvagat av sjukdom att det inte kunde dia från moderns bröst. Med en sked kunde man hälla mjölk i barnets mun så att det höll ut några dagar, men det avled sedan. Följande år födde kvinnan ett andra barn och under det tredje året ett tredje barn, vilka på samma sätt tynade bort och dog. Under det fjärde året födde hon ett fjärde barn som liksom de tidigare var så försvagat av sjukdom att det inte kunde dia och det fanns inget hopp om livet. Kvinnan och hennes närvarande vänner och släktingar avgav ett löfte att de skulle besöka Vadstena barfota och där offra ett barn av vax, om Gud genom den ärorika Birgittas förtjänster kunde göra barnet friskt och låta det behålla livet. Genast efter att löftet avgivits tillfrisknade barnet och det diade från moderns bröst så att det snart blev vackert och friskt, allt enligt följande vittnen: herr Helge, kyrkoherde i Fornåsa, väpnaren Knut Finvidsson, Margareta, mormor till barnet, samt Peter ”Stagnunger”.

Borgaren Peter Nilsson i Stockholm, som upplevt ett mirakel 1374, framträdde personligen inför ut­färdaren och uppgav under ed att en tyrannisk person vid namn Detlev ”Nyendank” överfallit honom vid kyrkan i Norrby i Uppsala stift, och anklagat honom, eftersom hans tjänare skulle ha sårat en bonde, och förklarade honom därför fredlös. Peter svarade att tjänaren borde svara för sitt eget handlande. Tyrannen övermannade honom genast och ville avkräva honom 600 mark i böter. Därefter begärde han 3 läster järn. Två kyrkoherdar som var närvarande rådde Peter att friköpa sig från faran så gott han kunde; han gav därför tyrannen 1 fat järn. Denne ansåg sig ringaktad och började tortera Peter under förhör. På grund av fruktan gav Peter ett löfte till Gud och saliga Birgitta, att han varje år under tio års tid skulle besöka Vadstena kloster till Birgittas ära och offra ½ pund vax, om han kunde räddas genom hennes böner. Det var en av tyrannens tjänare som uppmanade honom att avge löftet. Därefter band de fast hans ben vid kraftiga stockar, vilka hela tiden bröts sönder, hur många de än bar fram, och band fast hans huvud med en grimma så våldsamt att blod ström­made från näsbor­rarna och munnen. Men de lyckades inte avtvinga honom några pengar. Då hängde de upp honom i en galge, eftersom de fruktade att han skulle driva process mot dem om han överlevde och kunde klaga, såsom också skedde senare inför Sveriges kung. Peter fick hänga i galgen från middagstid till solens nedgång. En man fick då syn på Peters stövlar och de smycken han bar på kroppen och ville röva bort dessa. Men då ropade en gosse som stod intill: ”Röva inte bort någonting, ty jag ser där en kvinna i vita kläder med hår ända ned till bröstet, och hon bär upp mannen.” Mannen som ville stjäla sade: ”Måtte denna heliga kvinna hjälpa honom till frälsning. Kvinnans reliker har nyligen överförts till detta land och jag har tillhört henne helt och fullt under tre år. Av vördnad för henne ska jag åtminstone hugga av repet och låta honom få behålla kläder och smycken.” Därefter högg han av repet och lämnade Peter liggande medvetslös till nattens ankomst. Efter en lång stund vaknade han till liv och återhämtade sig så väl att han förstod vad som skett. Hans händer var fortfarande bunda vid bröstet med ett kraftigt rep av läder. Då han försökte bita av repet med tänderna gick det plötsligt av som en liten tråd. Inför kungen och Sveriges rikes rådsherrar begärde han att rättvisa skulle skipas för honom gentemot tyrannen och dennes hejdukar, vilka dömdes till landsflykt. Även nämnde Detlev vittnade inför kungen och rikets rådsherrar om denna händelse, såsom beskrivits ovan. Saken undersöktes av utfärdaren sedan ovannämnde Peter Nilsson fått avlägga ed. Och det hela bekräftades, likaledes under ed, av två av rikets främsta rådsherrar, det vill säga riddaren Vicke van Vitzen, hövitsman på Kalmar slott, och riddaren Karl Ulfsson av Tofta, svearnas lagman (det vill säga lagman i Uppland). Vidare uppgav Vicke van Vitzen under ed att han hört fyra rättrådiga frälsemän svära ed att de sett och granskat ovannämnde gosses ord och att denne svurit inför dem att han verkligen såg kvinnan i vita kläder som bar upp den upphängde mannen. Pojken var 14 år då han såg detta. Samma vittnen som ovan var närvarande.

Fru Katarina, hustru till framlidne riddaren Karl (Ulfsson [Ulvåsaätten]) och 35 år gammal, vittnade att hennes lille son Karl, som fördes fram inför utfärdarens åsyn, var mycket sjuk under två års tid. Djupt bedrövad över detta skrev hon till fru Birgitta som då var i Rom och bad ödmjukt att Birgitta skulle be till Herren för hennes lille son. Birgitta svarade att hon inte längre skulle bedrövas över sjukdomen, eftersom den inte skulle göra mer skada. Fru Katarina bekräftade vidare att i den stund brevet skrevs i Rom blev gossen här i Sverige helt frisk och har så förblivit. Saken undersöktes av utfärdaren med välborna herrar Nils Arvidsson, Peter Bengtsson och Klemens Birgersson som vittnen.

År 1376 inträffade följande mirakel. En man vid namn Olof i ”Ørabøla” i Vätö socken i Uppsala stift fick ett vansinnesutbrott vid Heliga Jungfruns fest (oklart vilken Mariafest som avses), vilket höll i sig fram till jul. Vid denna tidpunkt blev han på fogdens befallning gripen av sina släktingar, fjättrad med dubbla fotbojor och bunden om händerna. Släktingarna vakade över honom fram till Kyndelsmässodagen (2/2), då de kastade lott om de tre helgonen Olof, Theobald och fru Birgitta. Lotten föll på fru Birgitta och genast gav de löftet att besöka henne med sin offergåva. Då löftet avgivits blev Olof omedelbart botad. Han framträdde inför utfärdaren tillsammans med sina vittnen Henrik i Anderssvedja i (Roslags-)Bro socken, Uppsala stift, och Olof Tomasson, ärkebiskopens tjänare.

Herr Nils, kyrkoherde i Svanshals i Linköpings stift, var förlamad och kom under fastan till Vadstena för att återvinna hälsan. Efter blott några dagar där tillfrisknade han och kunde fira mässan på påskdagen, och han leder nu sin kyrka fullt frisk. Hans vittnen vid utfärdarens undersökning var herr Tuke, kyrkoherde i Väderstad, och Anders, kyrkoherde i Herrestad. Den tvåårige gossen Bo, son till landbon Peter i Klåstads by och socken nära Vadstena i Linköpings stift, svalde en bit av en stål- eller järnspets som satt fast i halsen så till den grad att biten inte kunde rubbas. Pojkens mor Margareta kunde vidröra järnbiten med sitt långfinger men hon kunde inte dra ut den. Då modern såg att barnet inom kort skulle dö, eftersom hans ögon roterade och han inte kunde andas, bar hon honom till kapellet och åkallade där ödmjukt fru Birgitta. Medan hon bad försvann järnbiten och gossen började dia moderns bröst med glatt anlete. Vittnen som utfrågades under ed var Olof och Johan, landbor i nämnda by, samt Johan Petersson och Lars.

Lambert Hermansson, klerk i Roskilde stift och offentlig notarie med kejserlig myndighet, har på utfärdarens befallning nedskrivit brevtexten och signerat med sitt sedvanliga märke. Ovannämnda vittnen var närvarande.

Utfärdaren beseglar i närvaro av samma vittnen som nämns i brevets inledning.

Språk

latin

Källor
  • Medeltida avskrifter: [A] i hs C 46, fol. 129v-132v, UUB (se manuscripta.se); [B] i hs A 14, fol. 24r-28r, Kungl. biblioteket, Stockholm; [C] i Liber privilegiorum monasterii Vadstenensis, hs A 19, fol. 41v-42r, RA (endast ingressen, se textnot al-al) bild; [D] i Cod. Harl. 612, fol. 215r-216v, British Library, London; [E] Cod. Ottob. lat. 90, fol. 22v-25r, Vatikanbiblioteket. -- Ingressen äv. i C 46 (UUB) fol. 128r; C 172 (UUB) fol. 47v
  • Medeltida regest/notis: i notarialinstr. av Lambertus Hermanni. I vidim. 1377 1/4, Vadstena (SDHK nr 10990).
  • Eftermedeltida avskrifter: Örnhielm: Bull. I s. 1341-1342
Brevtext

Vniuersis presentes litteras inspecturis Waldemarusa Dei gracia episcopus Ottoniensisb salutem in Domino sempiternam ‧ Notum facimusc vniuersis, quod nosd iuxta mandatum sanctissimi in Christo patris ac domini ‧ domini Gregorii digna Dei prouidencia pape xje pontificatus sui anno septimo, sicut pl[e]nef et expresse in bullis apostolicis jnde confectis continetur ‧ descendimus ad locum in Vatzstenomg ad habendamh plenam discussionemi et examinacionem tam dej vita etk moribus felicis recordacionis domine Birgittel jbidem trans­late de Roma quamm de miraculis, n‑queo meritis ipsius‑n ibidem Dominus operari dignatus est. Eo autem tempore, quo illacp venimus, [jnuenimus]q ibir congregatos nobiliores dominos et matronas de toto regno Suecie,s que secum conuersate suntt au juuentute, que eciam [testimonium]v sub juramento suox sigillatimy per se, sicut inferius annotatur, z‑[exhibuerunt et prestarunt]‑z presentibus venerabilibus dominis ‧ videlicet Nicholaoaa Dei gracia episcopo Lincopensi ‧ Nicholaoab Johannis decano Vpsalensi et canonico Lyncopensiac ‧ Laurencioad Odonisae canonico et Henrico Hennichinjaf prebendato predicte ag‑Lincopensis ecclesie‑ag ‧ necnon nobili viro domino ah‑Fickone de Vitzen‑ah milite, capitaneo ai‑castri Calmarnensis,‑ai qui jnterfu[erun]taj examinacioni tam ak‑vite quam miraculorum.‑ak

al‑Primo quidemam de vita et moribus ipsius domina Margareta 1‑-, an‑de Bothunao,‑1 relicta domini Karoli Magnussonap militis, sexagenaria‑an, aq vidua de xxxiijar annis honeste semper vite et fame prestito juramento ad sancta Dei ewangelia fatebatur, quod cognouit eam a tempore juuenilias semper seruientem at‑Deo ex magno desiderio‑at ‧ vacantem oracionibus et elemosinis ac aliis piis operibus contempta gloria mundi. Et habuit domum specialem pro pauperibus et infirmis postquam nupta fuit ‧ etau omni die visitabataw jnfirmos illos per se ministrando eis necessaria ‧ et eciam deputauerat alios pro eodem officio. Et habuit in con­suetudine cotidiana, quod ante prandium suumax semper intererat diuinis officiis ‧ et post­modum solitaria ay‑in capella‑ay vel in camera sua seruiuit Deo et insistebataz labori pro ornatu altarium et vestium sacerdotalium et quamplura alia, que enar[r]areba esset longum ‧ Et marito absente asperam duxit noctem in lecto et semper ibat de die ad corpus in aspero vestimento ‧ et breuiter omnia jllabb habuit in operibus, que bc‑decuit et‑bc decet mulierem Deo dilectam habere. Et hec omnia dixit se vidisse etbd per communem conuersacionem expertam fuisse ‧ testibus presentibus Nicholaobe Johannis decano Vpsalensi et canonico Lincopensi predicto ‧ Thordonebf Andree et bg‑[Ragwaldo Amundi]‑bg canonicis Lincopensibus.

Jngeburgis filia Boecii militis sexagenaria, que vixeratbh in viduitate xxviibi annis, testa­batur quod in juuentute sua vitam duxit virginalem contemptis lasci[u]iisbj et omnibus operibus jmmundis ‧ Etbk postquam fuit ducta in matrimonium duxit vitam laudabilem et deificam etbl seruiuit Deo jn timore vacans oracionibus et continuobm diuinis officiis acbn jeiuniis et sua largiensbo pauperibus ‧ Et post mortem mariti vixit in dictabp viduitate xxxiijbq annis ‧ br‑presentibus testibus prius scriptis.‑br Jngeburgis filia Ericibs militis quinquagenaria, quebt vidua fuerat xiijbu annis, predixitbw eam sebx cognouisse postquam tradita fueratby viro, quod audiuit famam suam bz‑a juuentute adeo‑bz fuisse bonam, quod desiderabat eam videre propter virtutes, que dicebantur ab ea. Et postquam vidit eam dilectabatur, quod posset stare secum videns simplicitatemca et honestatem suam cum optimis moribus sine ornatu aureo vel argenteo ‧ Et sciuit quod asperam duxit vitam viuente marito cb‑in lecto‑cb suo vtenscc asperis et duris vestibus corpus suum castigando etcd cotidie ce‑de die‑ce eciam presente maritocf adeo, quod ante mortem mariti induxit eum ad vitam eandem, qui fuit miles pulcher et strenuus. Et ante mortem mariti et post congregauit omnes pauperes et debiles in domum suam specialem et ministrabatcg eis ch‑in persona propria‑ch cum aliis personis deputatis ad hoc omnia necessaria et releuabatci eos de loco ad locum et fecit eis parari balnea et mundauit corpora eorum. Et non abhorruit aliquos infirmos neque leprosos. Vltra fuit adeo bona, quod instruxit maritum simplicem laycum, quod sciuit horas beate Virginis legere, et legit cotidie et habuit firmiter jn mente, quod voluit continenter viuere et caste omnibus diebus suis. Facta vidua statim cj‑in Swecia‑cj deposuit omnem ornatum corporis et induit vestitumck rudem et simplicem cum pellibus agninis ‧ Et quantum ad victum omnia delicata respuitcl et grossa tantum ad cm‑nature sustentacionem‑cm sumpsit et modicumcn sompno vacabat acco semper vigiliis et oracionibus insistebat. Et malas mulieres cp‑pessima vita‑cp reduxit ad bonam vitam suis verbis et ad penitenciam et hoc fecit in loco, quo residebat ‧ tam viuente virocq quam mortuo, et ista fecit in pluribuscr aliis locis.cs Et hec eadem Ingeburgis morabaturct secum quinqe anniscu videns et liminacw sanctorum cum ea frequenter visitans adeo, quod propter nimioscx labores eundo destituta fuit viribus suis ‧ Et adeo feruenter desiderabat Christum, quod neque audire voluit loquentemcy de vana pompa mundi, que Rome antiquit­us fuerat, nec oculum ad talia vertere ‧ Et continuocz in ecclesiis velda locis priuatis cumdb lacrimis insistebatdc oracionibusdd et cantauit de‑omni die ore proprio horas canonicas‑de cumdf sacerdotibus secum orantibus, antequam circuiretdg limina de die pro indulgenciis, et omni die confitebatur et ab omni lasciuia abstinuit ‧

Jngeburgis filia dominidh Magnidi Guthmarssondj et vxor domini Eringislonisdk comitis quinquagenaria testabatur, quod semper insistebatdl oracionibus ante meridiem et post meridiem ‧ dm‑et vacante ei‑dm tempore ministrabatdn pauperibus ‧ presentibus testibus do‑pro­ut supra‑do ‧ Juliana dp‑quadraginta octo‑dp annorum filia domini dq‑Nicholai Danes‑dq militis, vxor Nicolaidr Haquini, habuit noticiam eius,ds cum fuit in matrimonio et conuersabatur secum die noctuque.dt Sub juramento fatebatur, quod pauperes, infirmos et debiles circum­quaque adduci fecit ad curiam suam et posuit eos jn certa domo magna deputata ad hoc, et prouidit eis de seruitoribus, que erant honeste matrone, que ministrabant eis expensas et omnia necessaria. Et ipsa omni die lauit du‑ad minus pedes‑du xijdv ipsorumdx et precipue in dy‑sextis feriis‑dy dz‑quocienscumque et‑dz aliis diebus. Et semper jacuit et duxit vitam arduam die noctuque in veste dura marito absente, et statim mortuoea reliquit omnia temporalia et omnem pompam huiuseb mundi et remansitec jn monasterio Aluastried ordinis Cistersiensis, vbi inhumauit maritum suum in veste grossa seruiens Deo, donec ee‑recessisset ad Romam.‑ee Et omni die confitebatur tam jn domo, quando ibi mansitef, quam in claustro. Et si aliquod verbum asperum vel inane loquebatur ad famulum vel famulam suam statim confitebatur ‧ Jtem in noctibus pluries surrexit ad orandum, sed in gallicantu surrexit ex toto et remansit in ecclesia quousque prima fuit cantata, et tunc propter refocillacionem frigoris adiuit estuarium et ibi legit partem psalterii, quamdiu eg‑ibi traxit moram,‑eg et reuertebatur ad ecclesiam vsque ad prandium orando et audiendo horas canonicas ‧ Post prandium morabatur statim in oracione ad tempus et deinde vacabat operi pro ornatu altarium et vestium sacerdotaliumeh ‧ Et calices fieri fecit et ecclesiisei dedit et numquam aliiej vacabat operi ‧ Deinde hora vespera­rumek ad ecclesiam reuertebatur vsque ad cenam ‧ Facta cena et expeditis negociis cum familiaribus ‧ legit completorium suum, et postea el‑nemini loquebatur‑el vsque ad horam primam sequentis diei. Jtem in ieiunando em‑abstinuit semper‑em ab esu carnium secundis et quartis feriis ‧ et die veneris et omnibus vigiliis apostolorum et beate Virginis et plurium aliorum sanctorum in anno profestis jeiunauit in pane et aqua. Jtem tante fuit paciencie, quod de contumeliis et jniuriis jllatis numquam turbabatur sed omnia hilari wltu sustinuit. Et, quia rex Magnus aen iuuentute sua fuit deuotus et vixit in bona vita audiens famam eo‑huius virtuose domine,‑eo eam pluries ad se vocari fecit et libenter jnnitebatur consiliis suis pro seruiciis diuinis. Propter quod jnuidebant sibi multiep proceres regni et consanguinei dicentes eameq sortilegam et seductricemer ‧ propter quod filii sui commoti contra jniuriatores huiusmodi insurgere voluerunt ‧ Ad que ipsa respondit flexis genibus instanter rogans, quod es‑contra istos nichil‑es agere deberent jnuocans Deum testem, quod pocius vellet tales jniurias et contumelias pati propter Christum quam dyadema regis et‑aut regine‑et gestare in capite suo. Et in curia regis vel regine existens numquam voluit lasciuiis et solaciis jllorum interesse sedeu semper solitaria in camera sua oracionibus vacare.

Cristina ev‑nobilis Boecii filia‑ev quinquagenaria, que vixerat in viduitate xex annis, fate­batur jurata, quod stabat secum per vnum annum et jacuit in camera sua et dixit, quod multociens surrexit ad orandum jn nocte et semper in gallicantu exey toto surrexit et vacabat oracioni vsque ad diemez ‧ Deinde statim accessit ad fa‑domum infirmorum et vidit de statu et necessariis eorum ‧ Et sic accessit ad‑fa capellam et jbi vacabat oracionibus et diuinis officiis vsque ad prandium ‧ fb‑Facto prandio‑fb jterum vacabat oracioni ad tempus ‧ Deinde jntrabat cameramfc, in qua sedebant ancille sue in opere suo ‧ alique in ornatu altarium ‧ alique in aliis operacionibusfd necessariis, et assumpsit librum in lingua materna conscriptum de vita sanct­orum et eorum passionibus et legit coram puellis et ancillis eas informando de sequendo vitam sanctorum et sanctarum. Deinde hora vesperarumfe ad ecclesiam rediit vsque ad cenam et post vacabat oracioni vsque ad lectum ‧ Et in lecto marito absente vtebatur veste dura et aspera ‧ et eciam continue omni die marito presente vel absente. Et in quadragesima vltra alios jnfirmos, quos tenuit, omni die xijff pauperes robustos ad eundem jnduxitfg ad mensam suam etfh eis necessaria dedit ‧ Et ministrabatfi xij in die cene tunicasfj et calceos et alia neces­saria. Et super omnia quando sedebat in mensa fk‑expensis bene paratis et delicatis‑fk occulte vteba­tur pane et aqua. Jtem fl‑Helena Lyderi‑fl nobilis viri filia quinquagenaria, que vixerat in viduitate xvfm annis, jurata fatebatur, quod nouit eamfn postquam maritata fuit. Propriis manibus ministrabatfo pauperibus cibaria et vacabat oracionibus instruendo puellas sicut prius.

Jtem monachi de Aluastro Cisterciensis ordinis, vbi domina Byrgittafp morabatur per quatuor annos post mortem mariti de licencia superioris ordinis illorum vsquequo juit Romam, deposuerunt sub fq‑iuramento suo‑fq infrascripti, scilicetfr dominifs Laurencius sexa­genarius ‧ ft‑Daniel septuagenarius et Magnus quinquagenarius‑ft et vltra seniores de conuentu concorditer, quod in fu‑monasterio eorum‑fu resedit quatuorfw annis continuofx et sedulofy vacabat vigiliis, fz‑oracionibus et‑fz elemosinis et aliis piis operibusga ‧ die coram videntibus omnibus monachis ‧ et gb‑de nocte,‑gb vt didicerunt degc familiaribus suis. Etgd exhibuerunt se et obtulerunt, sicut et domine jam prescripte fecerunt, quod si nos moram trahere possemus, vellent nobis adducere quotquotge vellemus de nobilioribus dominis et dominabus tocius regni, qui nouerunt eius conuersacionem optimam, presentibus gf‑super hiis testibus‑gf venerabili jn Christo patre gg‑ac domino‑gg ‧ domino Nicholao Dei gracia episcopo Lincopensi et ceteris prout supra.

Discussione taliter habita super vita et moribus ipsiusgh presente notario publico su[b]­scriptogi inquisicionem fecimus diligentem super miraculis. Et producta fueruntgj coram nobis plura miracula in scriptis, quorum testes non comparuerunt coram nobis nec venire potuerunt propter artacionem temporis, sed tantum super jnfrascriptis miraculis, que prope locum Vatzstenomgk contigerant, testes recepimus et examinauimus diligenter, sicut statimgl inferius annotatur ‧ Primo testes subscripti sub iuramento dixerunt, quod mulier quedam Jngeburgisgm nominegn, vxor Kanuti Finwidigo de villa Skrikstadhagp parrochie Fornhusa,gq peperit vnum infantem, qui statim ex infirmitate adeo euanuit, quod sugere gr‑mamillas non potuit,‑gr sed cum cocleari lac infuderunt in os.gs Et jta misere sustinuit paucis diebus etgt mortuus est. Secundo anno peperit secundum infantemgu ‧ tercio tercium, qui per omnia eodem modo euanuerunt et mortui sunt. Quarto anno peperit quartum, qui cum vt priores adeogw grauiter infirmabaturgx, quod nec lac sugere posset nec spes erat vite ‧ Ipsa cum amicis etgy propinquis, qui aderant, cum humilitate et contricione votum emiserunt, quod si Deus meritisgz gloriose Birgitteha infantemhb illum hc‑sanum eis‑hc redderet et vitam conseruaret ‧ visitarent nudis pedibus monasteriumhd Vatzstenomhe et jbi offerrent infantem de cera ‧ Statim voto [facto]hf infans conualuit et vbera sugebat adeo, quod modo est infans pulcher et bene sanus secundum iuramentum testium, qui sunt jsti: dominus Helghohg curatus ecclesie Fornusahh ‧ hi‑Kanutus Finwidi‑hi armiger ac Margaretahj mater matrishk infantis et Petrus Stagnungerhl. Omnes vno ore et vna concordia singillatim per nos examinati hochm fatebantur.

Anno Domini hn‑Mº cccº lxxº iiijº‑hn contigitho hoc subsequenshp miraculum ‧ et jllehq, cui contingebathr, coram nobishs propria persona comparuitht hu‑sub iuramento dicens,‑hu quodhw quidamhx Declauushy Nyendankhz tyrannus apprehendit eum constitutum apud ecclesiam Norbyia diocesis Vpsalensis et imputauit sibi, quod famulus suus wlnerasset quen­dam rusticum et obib hoc dicebat eumic bannitumid esse. Jsteie respondit famulumif debere respondere pro facto suo et nichilig sibi jmputari ‧ Tyrannus statim apprehendit eumih et voluit eum taliasse ad sexcentasii marchas ‧ Deinde petiuit tresij lestas ferri ‧ Tandem duo curati, qui presentes erant ‧ consuluerunt eidem Petro, vt redimeret periculum suum, sicut posset ‧ Et ob hoc jlleik obtulit illi vnum vas2 ferri. Propter quam oblacionem jdem tyrannus reputans se despectum statim fecit eum ad torturasil et adim questiones poni ‧ Propter quod jste timore ductus vouit Deo et in‑beate Birgitte,‑in quod si oracionibus suis saluari posset, io‑visitare deberet‑io semel locum Vatzstenom ipin honore Birgitteiq quolibet anno infra decemir annos et offerreis dimidiumit talentum cere. Et ad faciendum illud votum jnduxit eum vnus de familiaribusiu ipsiusiv tiranni ‧ Quo facto apposuerunt et constrinxeruntix tibias suas truncis fortibus, qui statim iy‑in continenti frangebantur‑iy quotquot apposueruntiz ‧ Deinde constrinxerunt caputja eius cum chamo forti adeo, quod sanguis defluxit de naribus etjb ore, nichil tamen pecunie extorquere potuerunt ab eo ‧ Deinde tulerunt eum jc‑et sus­penderunt‑jc ad furcas cum corda forti, quia timuerunt, [n]ejd iusticia procedere[t]je contrajf illos jg‑superuiuens, si conquere[re]tur (sicut et postea‑jg factum fuerat per regem Swecie). Et ibi pendebat a meridie vsque ad occasum solis ‧ Et tunc vnus eorumjh videns ocreas eius bonas et ornamenta corporis voluit sibi tulisse, sed puer quidam, quiji astitit, clamabat dicens: ”Noli tollere quicquam, quia video ibi mulierem albis vestibus indutam cum crinibus vsque ad pectus, que hominem sustentat” ‧ Ad quod jdem, qui tollere voluit: ”Vtinamjj jlla jk‑sancta domina,‑jk cuius reliquie translate sunt ad terram istam nouiter, cuius eciamjl totus fui per tres annos,jm vellet jn‑hominem hunc‑jn juuare ad salutem ‧ jo‑Saltem ob reuerenciam‑jo illius ‧ cordam suspensionis succidamjp et vestes acjq ornamenta corporis sibijr dimittam”. Et hoc dicto precidit cordam ‧ et dimisit js‑jbi hominem‑js iacere, qui ibidem jacuit vsque ad noctem totaliter exanimis etjt sine sensu ‧ Tandem post longum tempus respirauit et oculos aperuit et sensus suos aliqualiter recuperauit sic quod intelligere potuit factum et quidju sibi contig­erat ‧ Manus tamenjw ambas adhuc habuit ligatas fortiter ante pectus cum corda de coreo forti. Et sic resumptis jx‑aliqualiter viribus‑jx traxit se, sicut potuit, infra blada, que prope stabant ‧ timens, quod redirent et jnterficerent eum, et nitebatur cum dentibus, si posset, cordam rumpere. Et statim, quando applicuit ad dentes rumpebatur corda sicut filum paruum, et surrexit jndejy et venitjz iterum ad locum et sacerdotes ipsa nocte, vbi primoka captus fuit ‧ Factum istud publice postea coram rege et consiliariis regni Swecie jdem pro­posuit et petiuit sibi iusticiam fieri super eodem tyranno et suis complicibus. Et omnes fuerunt bannitikb extra regnum ‧ Et idem Detlauuskc publice factum istud coram rege et consiliariis regni fatebatur per omnia, sicut superius scriptum est ‧ Et hoc jn presencia nostra examinauimus per jura­mentum ipsius suspensikd et confirmabant proceres regni cum jura­mento duoke ‧ scilicetkf ‧ predictus kg‑Vicko de Vitzen‑kg miles, capitaneus castri Calmarnensiskh ‧ et dominus Karolus de Thopteki miles, legifer Sweuorumkj ‧ ambo consiliarii pociores regni. Et vltra hoc fatebatur jdem dominus Vickokk sub juramento, quod ipse audiu­it dekl quatuorkm viris et probis militaribus, quod jurabantkn se vidisse et examinasse verba pueri predicti dicentis et jurantis coram ipsis, quod vere vidit mulierem in albisko astantem et sustentantemkp hominem suspensum ‧ et quando kq‑hoc vidit‑kq puer erat annorum xiiii.kr Suspensus vocabatur Petrus Nicholaiks ciuis Stocholmensiskt. Testes presentesku fuerunt sicutkw supra ‧

Domina Katerinakx vxor quondam domini Karoli militis xxxv annorum deposuit cum iuramento, quod filius suus ky‑paruulus Karolus nomine,‑ky quem jn presencia nostrakz adduc­tum vidimus, jn tenera etate constitutusla morbum caducum paciebatur vehementer et continue per duos annos, super quo plurimum anxia etlb tristata scripsit domine Birgittelc tunc Rome constitute et supplicabat humiliter, quod pro paruulold suole Dominum exoraret. Tandem eadem domina rescripsit sibi, quod super infirmitate illa amplius tristari vel turbari nonlf deberet, quia vlterius sibi nocitura non esset ‧ Et jta nunclg iuramento suo asseruit esse adeo, quod ipsa hora ‧ qua littera scribebatur Rome, puer hic in patrialh omnino fuit liberatus ‧ et jta perseuerat in sanitateli sua. Hec examinauimus sub testibus, videlicet lj‑Nicholao Aruidi‑lj ‧ Petro Benedicti et lk‑Clemente Byrgeri‑lk nobilibus viris.

Anno Domini ll‑Mºcccº[lxx]vi‑ll contigitlm hoc miraculum. Quidam Olauus nomine de 3‑-, ln‑Ørabøla parrochie Wetæ‑ln, -‑3 Vpsalensis dyocesis circa festum beate Virginis jnciditlo furoremlp ‧ Jn illo furore tamen ibat vsquelq Natiuitatem Domini, lr‑sicvt nemini nocuit,‑lr nisi tantum quodls instrumenta et ollas, vbi inuenit, fregit. Jn Natiuitate Domini, quia tunc incepit homines inuadere, exlt mandato prefecti captus fuit per consanguineos suoslu et jn compedibus duplicatis cum ligatis manibus constrictus fuitlv ‧ et sic vigilabant super eumlx vsquely Purificacionem beate Virginis ‧ Tunc consanguinei sui sortes miserunt ad tres sanct­oslz ‧ Olauum ‧ Theoba[l]dumma ‧ et dominam Birgittammb ‧ et cecidit sors super dominam Birgit­tammc et statim votum fecerunt, quod ipsam visitarent cum oblacione sua. Quo emisso in continenti curatus fuit et comparuit coram nobis cum testibus suis, videlicet Henrico de Anneswidhiamd parochie Broome dyocesis Vpsalensis et Olauo Thome familiaremf domini archiepiscopi jbidem ‧

Jtem dominus Nicholausmg curatus ecclesie parrochialismh Swansha[ls]mi Lincopensis diocesismj paralisi dissolutus mk‑et tempore‑mk quadragesimeml, prout potuit, venit Vatzsten­ommm pro sanitate recuperanda, vbi paucis diebus tantummn conualuit, quod sancto die Pasche et aliis pluribusmo missas celebrauit et pronuncmp ecclesiam suam sanus regit. Hunc vidimus et sub iuramento examinauimusmq ‧ testibus suismr ‧ videlicet ‧ honorabilibus viris dominis Tukonems curato ecclesie parrochialis Wederstadhamt et Andrea curato ecclesie Heretzstadhamu. Jtem Boecius duorum annorum filius Petri coloni in opido et parochia Klakstadhamv pro[p]emx Vatzstenamy Lincopensis diocesis deglutiuit magnummz frustum calibis4 vel cuspidis ferrei, na‑quod gutturi‑na eius jta firmiter infixum est, quod nec sursum nequenb deorsum moueri potuit, sed nc‑tamen mater sua Margaretand longiori digitone tangere potuit sed‑nc extraherenf non valuit ‧ Cernens autem jnfantem in proximo moriturum portauit eum in capellam jam circumuolutis oculis spirare non valentem ‧ et pro eo ng‑dominam Bir­gittam‑ng humiliter jnuocabat ‧ Qua orante ferrum disparuit ‧ et infans cepit nh‑mamillas maternas sugere‑nh leto wltu. Testes sunt Olauus et Johannes coloni in predicto opido ‧ Johannes Petri et Laurencius per nos fideliter sub juramento examinati. Jn quorum omnium premissorum per nos, prout supra, fideliter examinatorumni ‧ testibus presentibus venerabili in Christo patre ac domino ‧ domino nj‑Nicholaonk Dei gracia [episcopo]nl Lincopensis nm‑dio­cesis ‧ et‑nm dominis‑nj Nicholaonn Johannis decano Vpsalensi et canonico Lincopensi ‧ Laurencio Odonisno canonico et Henrico Hennichininp prebendatonq prefate ecclesie Lincop­ensis et nobili viro nr‑Vickone van Vitzen‑nr milite capitaneo castri Calmarnensisns presentes litteras pernt notarium publicum scribi fecimus et mandauimus sigillique nostri munimine duximus roborandas ‧ Datum et actumnu monasterio Vatzstenomnw anno a Natiuitate Domini nx‑Mºcccºlxxvijº‑nx ny‑secunda feria‑ny Pasche, pontificatus vt supra.

Et ego Lambertus nzHermannioa clericus Roskildensisob diocesis, publicus oc‑imperiali auctoritate‑oc notarius, od‑domine Birgitte‑od felicis memorie vite et morum miraculorumque diligenti examinacionioe testium super hiis juramenti prestacioni et singulisof, dumog per venerabilem patrem acoh dominum ‧ dominum episcopum Othoniensemoi predictum ex mandato sedis apostolice jn modum agerentur supradictum, vna cum prenominatis testibus presens jnterfui eaque sic fieri vidi et audiui propriaque manu fideliter conscripsi ‧ et hic meoj subscribendo signo meo ok‑solito signaui‑ok vocatus et requisitus in testimonium omnium premissorum.‑al

Tryckt
    DS 9466 se pdf av tryck
    SRS III:2, s. 220-223, 231-232 (i utdrag efter B)
    I. Collijn, ed., Acta et processus canonizacionis beate Birgitte (1924-1931), s. 62-71 (efter B)
    Dipl. Dan. IV:1, nr 216 (i utdrag efter C och D).
Tryckt regest
    Fört. SRS 3:2 s. 320-323 (utdrag)
    Kausche, Pudbusser Regesten, 1940, s. 120, nr. 435
    Reg. Dan. nr *2977
Faksimil
    A 19: Corpus Codicum Suecicorum XI (1950); A 14: Handskrifter från Sveriges medeltid I
Litteratur och kommentar

Översättning: (till modern danska, i kort utdrag) Danmarks Riges Breve IV:1, nr 216.

Om vittnesförhören se T. Höjer, Studier i Vadstena klosters och birgittinordens historia intill midten af 1400-talet (1905), s. 103-104 med not 4; T. Nyberg, Birgittinsk festgåva (1991), s. 411; A. Fröjmark, Mirakler och helgonkult (1992), s. 41.

Angående miraklen se J. Myrdal-G. Bäärnhielm, Kvinnor, barn och fester i medeltida mirakelberättelser (1994), s. 24, 139.

Om riddaren Karl Magnusson (Örnfot) och dennes hustru Märta Turesdotter (Bielke), se ÄSF I, s. 311 f.

Om Bo Nilsson (Natt och Dag) och dennes dotter Ingeborg, vilken genom sitt äktenskap med Johan Tomasson var mor till drotsen Bo Jonsson, se Elgenstierna V: Natt och Dag, s. 386-387.

Om Erik Turesson (Bielke) och dennes dotter Ingeborg, se Elgenstierna I: Bielke af Åkerö, s. 355; om Ingeborg se dessutom ÄSF I, s. 54.

Om riddaren Magnus Gudmarsson (Ulvåsaätten) och dennes dotter Ingeborg, se ÄSF I; s. 92.

Om riddaren Nils Dannes (Bielke) och dennes dotter Iliana se Elgenstierna I: Bielke af Åkerö, s. 355.

Kristina Bosdotter ska sannolikt identifieras som hustru till Johan Götesson, häradshövding i Göstrings härad; se brev 1366 8/12 (DS nr 7301) och 1368 19/3 (DS nr 7677).

Om Elin Lydersdotter se brev 1375 26/3 (DS nr 8750).

Munken Lars i Alvastra är troligen identisk med en person med detta namn som omnämns i brev 1385 9/3 (SDHK nr 12823). Om Daniel, omnämnd som abbot i Alvastra i brev 1358 7/2 (DS nr 5851), se E. Ortved, Cistercieordenen og dens klostre i Norden 2 (1933), s. 104-105.

Hänvisningen i trycket DS 9466 till SDHK nr 11830 (1381 1/1) gällande Knut Finvidsson och dennes hustru ska sannolikt utgå. I SDHK nr 11830 är inte hustrun nämnd vid namn, men troligare är att det där är fråga om Cecilia Petersdotter: se SDHK nr 15589, SDHK nr 16301, SDHK nr 16512 och SDHK nr 16513.

Detlev ”Nyendank” ska troligen identifieras med en person vid namn Negendank, som sannolikt var av tysk härkomst och vilken 1365-1366 var i Raven van Barnekows tjänst. Om identifikationen är riktig är förnamnet belagt endast i föreliggande brevtext. Angående denna person se brev 1371 6/11 (DS X, nr 101); B. Fritz, Hus, land och län 2 (1973), s. 28, 46 med not 13; B. Fritz-E. Odelman, Raven van Barnekows räkenskaper (1994), s. 181 och 245.

Om Katarina Glysingsdotter, hustru till Karl Ulfsson (Ulvåsaätten), se ÄSF I, s. 94.

Om Nils Arvidsson, senare häradshövding i Bobergs härad, se J. E. Almquist, Lagsagor och domsagor i Sverige I (1954), s. 290 samt brev 1381 24/6 (SDHK nr 11923).

Peter Bengtssons identifiering är ej helt säker. Möjligen ska han identifieras med en person med detta namn som förekommer som faste i Aska härad på 1370-talet. Se t.ex. DS nr 8617, 8649 och 8874.

Om Klemens Birgersson jämför brev 1377 25/7 (DS nr 9564).

Herr Nils, kyrkoherde i Svanshals, förekommer i brev 1369 2/10 (DS nr 7976).

Om herr Anders, kyrkoherde i Herrestad, se J. A. Westerlund-J. A. Setterdahl, Linköpings stifts herdaminne II, s. 437; han förekommer som sigillvittne i brev 1375 23/6 (DS nr 8796 och 8797).

Texten utges här efter A som troligen återger en mer ursprunglig version än den text som återfinns i kanonisationsakterna (B, D, E). De senare textvittnena förefaller ha undergått tillrättaläggande revideringar, samtidigt som vissa ort- och personnamn blivit förvanskade.

Miraklen om kyrkoherden i Svanshals och pojken Bo i Klåstad finns översatta (efter B) av Tryggve Lundén i Den heliga Birgittas himmelska uppenbarelser, fjärde bandet (1959), s. 241 och 246.

SDHK nr 10744 (13751113)

Senast ändrad

2021-02-03

  • a Rättat från Walderamus B; Walderamus E.
  • b  Othoniensis E.
  • c Härefter quod nos understruket E.
  • d  non E.
  • e Så A, C, D; vndecimj B, E.
  • f Så B, C, D, E; plane A.
  • g  Wastenis B; Watzstenis C; Watzstenon D; Wasten med förkortningstecken E.
  • h Så A, D; habendum B, C, E.
  • i Härefter indulgenciarum tillagt över raden men senare överstruket B.
  • j Härefter indulgencijs quam de B, C.
  • k  quam de E.
  • l Så A, C, D; Brigide B, E.
  • m Härefter eciam B, C.
  • n‑n Så A, D; et meritis ipsius que B, C, E.
  • o Tillagt över raden och här insignerat D.
  • p Så A, D; ibidem B, C, E.
  • q Så B, C, D, E; saknas A.
  • r Så A, B, E; tillagt i marginalen och här insignerat C; ibidem D.
  • s  Swecie B, C, D, E.
  • t  fuerant B, C, D, E.
  • u Saknas E.
  • v Så B, C, D; saknas A; testimonij E.
  • x Så A, D, E; saknas B, C.
  • y Så A, D, E; singillatim B, C.
  • z‑z Så B, C, E; saknas A, D.
  • aa  Nicolao E.
  • ab Så A, C, D; Nicolao B, E.
  • ac Så A, C; Lincopensi B, D, E.
  • ad Så A, B, C, E; Laurencius D.
  • ae Så A, B, C, E; Oddonis D.
  • af Så A, C; Hemcheken B; Henichini D; Henithen E.
  • ag‑ag Så A, D; ecclesie Lincopensis B, E; ecclesie Lyncopensis C.
  • ah‑ah  Wickone de Doitzen B; Fikkone de Witzen C; Wickone de Watzstenis D; Withone de Veiczen E.
  • ai‑ai Så A, C; castri Calmarensis B; castro Calmariensi D; castri Carlimar­ensis E.
  • aj Så B, C, E; interfuit A, D.
  • ak‑ak Så A, D, E; indulgenciarum quam vite, morum et miraculorum B, C; härefter tillagt finjs B.
  • al‑al Saknas C.
  • am  quidem E.
  • ao  Bothim B; Bochim E.
  • ap  magnifici B; Mag ci E.
  • ar Så A, D; trigintatribus B, E.
  • as  iuuenali E.
  • at‑at  ex magno desiderio Deo B, D, E.
  • au Så A, D; saknas B, E.
  • aw  visitauit B, D, E.
  • ax Så A, E; saknas B, D.
  • ay‑ay Orden upprepade E.
  • az  visitabat E.
  • ba  enarnare A; narrare B, D; variarn E.
  • bb Så A, D, E; alia B.
  • bc‑bc Så A, D; decent vel B, E.
  • bd Så A, D, E; saknas B.
  • be Så A, D; Nicolao B, E.
  • bf  Therden med förkortningsstreck E.
  • bg‑bg Så B; Raugualdo Arnuidi A; Ragualdo Amundi D; Rainaldo Auiundi E.
  • bh  viserat E.
  • bi Så A, D; vigintiseptem B, E.
  • bj Så B, D, E; lasciciis A.
  • bk Härefter quod B, D, E.
  • bl  quod B, D, E.
  • bm Så A, D; continue B, E.
  • bn Saknas D, E.
  • bo  largens E.
  • bp  sancta B, D, E.
  • bq Så A, D; trigintatribus B, E.
  • br‑br  presentibus testibus suprascriptis B, D; saknas E.
  • bs  Henrici E.
  • bt Saknas E.
  • bu  tredecim B.
  • bw  dixit B, D, E.
  • bx Så A, D; saknas B, E.
  • by Så A, D; fuit B, E.
  • bz‑bz  adeo a juuentute B; in iuuentute adeo D; a iuuentute E.
  • ca  simplicem E.
  • cb‑cb Saknas E.
  • cc Så A, D, E; vtebatur B.
  • cd Saknas E.
  • ce‑ce Så A, D, E; saknas B.
  • cf Här­efter suo E.
  • cg  ministrauit B, D, E.
  • ch‑ch  in propria persona B; propria persona E.
  • ci  reuelabat E.
  • cj‑cj  Swecia B; Suuecie E.
  • ck Så A, D; vestem B, E.
  • cl Så A, D; deposuit B, E.
  • cm‑cm  naturam sustentandam E.
  • cn Så A, D; modico B, E.
  • co Så A, D; sed B, E.
  • cp‑cp  pessime vite B, D, E.
  • cq  marito B, D, E.
  • cr  quampluribus B, E.
  • cs Tillagt i marginalen och här insignerat A.
  • ct  morebatur D.
  • cu Härefter in Roma B, D, E.
  • cw  lumina E.
  • cx  nimias E.
  • cy  vana nec B; saknas D, E.
  • cz Så A, D, E; continue B.
  • da Härefter in B.
  • db Ordet expungerat och överstruket B.
  • dc  insistabat E.
  • dd Saknas B, D, E.
  • de‑de  ore proprio horas canonicas omni die B, D, E.
  • df Härefter aliis B, D.
  • dg  circuerat B, D, E.
  • dh  dicta B, D, E.
  • di Härefter regis D.
  • dj  Guthmersson B, D; Gudmarssin E.
  • dk  Henrigislonis E.
  • dl  insistabat E.
  • dm‑dm Så A, D; vacacionis efter rättelse B; vacante E.
  • dn  instabat E.
  • do‑do Så A, D; supradictis B, E.
  • dp‑dp Så A, D; xlviij B, E.
  • dq‑dq Så A, D; Nicolay Dannes B; Nicolai Dannes E.
  • dr Så A, D, E; Nicolay B.
  • ds Ordet upprepat E.
  • dt Så A, B, E; nocteque D.
  • du‑du Så A, D; pedes adminus B; ad minus E.
  • dv Så A, B, E; duodecim D.
  • dx eorum E.
  • dy‑dy Så A, D; ferijs sextis B, E.
  • dz‑dz Så A, B, E; eciam aliquando D.
  • ea Härefter marito B, D, E.
  • eb Saknas E.
  • ec Så A, B, E; mansit D.
  • ed Så B, D; Alualstri A; Aluuastri E.
  • ee‑ee Så A, D; Romam recessisset B, E.
  • ef Så A, D, E; remansit B.
  • eg‑eg Så A, D; traxit ibi moram B, E.
  • eh Så A, D, E; sacerdotum B.
  • ei Så A, B, E; ecclesiis que D.
  • ej Så A, B, E; alio D.
  • ek Så A, D, E; vesperorum B.
  • el‑el  nega­bat loqui ymo nemini loquebatur B; negabat loqui ymo venuni E.
  • em‑em  semper abstinuit B, D, E.
  • en  in E.
  • eo‑eo Så A, D; eius B, E.
  • ep Så A, D; plures B, E.
  • eq Härefter esse B, E.
  • er  scedutricem E.
  • es‑es Så A, D; nichil contra istos B, E.
  • et‑et Saknas E.
  • eu Så A, D, E; saknas B.
  • ev‑ev  filia nobilis Boecij B, D, E.
  • ex  decem B, D, E.
  • ey Så A, D; in B, E.
  • ez Härefter et B.
  • fa‑fa Så A, D; saknas B, E.
  • fb‑fb  prandio facto E.
  • fc Saknas E.
  • fd Härefter överstruket suis A.
  • fe Så A, D; vesperorum B, E.
  • ff Så A, D, E; duodecim B.
  • fg Tillagt över raden och här insignerat B.
  • fh Tillagt över raden och här insignerat B.
  • fi  administrauit B, E.
  • fj Så A, B; tunices D; tunichas E.
  • fk‑fk  expensas bene paratas et delicatas dimittens et refutans B, E; expensis propriis bene paratis et delicatis D.
  • fl‑fl Så A, D; Helena Liderj B; Elena Lideri E.
  • fm Så A, D; quindecim B, E.
  • fn Härefter quod D.
  • fo Så A, D; ministrauit B, E.
  • fp  Brigida B, E; Birgitta D.
  • fq‑fq Så A, D; eorum iuramento B; iuramento eorum E.
  • fr Så A, D; videlicet B, E.
  • fs Härefter fratres B, D, E.
  • ft‑ft Saknas D.
  • fu‑fu Så A, D; eorum monasterium B, E.
  • fw Så A, B, E; iiijor D.
  • fx Så A, E; continue B, D.
  • fy  sedul­le E.
  • fz‑fz Så A, D, E; et oracionibus B.
  • ga Härefter de D, E.
  • gb‑gb  deuote E.
  • gc Så A, B, E; a D.
  • gd Så A, D, E; saknas B.
  • ge Härefter testes D.
  • gf‑gf Så A, D; saknas B, E.
  • gg‑gg Så A, D; saknas B, E.
  • gh Härefter domine Brigide B, D, E.
  • gi Så B, D, E; super­scripto A.
  • gj Så A, B, E; fuerant D.
  • gk  Vastenon med förkortningsstreck B; Watzstenon med förkortningsstreck D; Watestena E.
  • gl Saknas E.
  • gm Saknas E.
  • gn Så A, B; saknas D, E.
  • go Så A; Finbordi B; Findwidi D; Funbordi E.
  • gp  Skykesedis B; Skykstador D; Stilesiden E.
  • gq Så A; Formisex B; Fornusex D, E.
  • gr‑gr Så A, D; non potuit mamillas B, E.
  • gs Härefter eius D.
  • gt Saknas E.
  • gu Härefter et B.
  • gw Saknas E.
  • gx Rättat från infirmabantur B; härefter et languebat B; härefter ecclesia languebat E.
  • gy Härefter cum B.
  • gz Härefter gloriosis et B; härefter et E.
  • ha Så A, D; Brigide B; ‧ B ‧ E.
  • hb  infans E.
  • hc‑hc  eis sanum E.
  • hd Saknas B, E.
  • he  Vasten med förkortnings­tecken B; Watzstenon med förkortningsstreck D; Vatzstenon E.
  • hf Så B, D, E; suo A.
  • hg  Helgo E.
  • hh  Formisex B; Fornusex D.
  • hi‑hi  Kanutus Findbordi B; Kanutus Findwidi D; Canutus Finuuidi E.
  • hj Härefter överstruket infantis A; Margarita E.
  • hk Så A, D; saknas B, E.
  • hl  Scaniger B, D; Staningus E.
  • hm  hec B, D.
  • hn‑hn  Millesimo cccmo lxxiiijto B; Millesimo trecentesimo lxxiiij D.
  • ho Så A, D, E; contingit B.
  • hp Så A, D; sequens B, E.
  • hq Så A, B, E; illi D.
  • hr  contingit E.
  • hs Härefter in E.
  • ht Rättat från comparunt (sista stapeln i bokstaven n expungerad) A.
  • hu‑hu Med omflyttningstecken rättat från dicens sub iuramento A.
  • hw Så A, D; saknas B, E.
  • hx Härefter dictus tillagt över raden B; quidem D.
  • hy Så A, D, d.v.s. Detlauus; Clauus ändrat från Declauus genom att bokstäverna de blivit raderade B; dictus Clauus E.
  • hz  Neiandunc E.
  • ia  Norbi B, D.
  • ib Tillagt över raden B.
  • ic  dicebat ipsum B; dicit ipsum E.
  • id Efter rättelse B; bampnitum E.
  • ie Så A, D; ipse B, E.
  • if Härefter suum B, D, E.
  • ig  vt E.
  • ih Så A, B, E; saknas D.
  • ii Så A, D; sexcentum B, E.
  • ij  iij B, D.
  • ik Saknas E.
  • il  tortures D.
  • im Så A, D; saknas B, E.
  • in‑in Så A, D; domine Brigide B; domine ‧ B ‧ E.
  • io‑io Så A, D; visitaret B, E.
  • ip  Vastenon med förkortningsstreck B; Watzsten med förkortningsstreck D, E.
  • iq Så A, D; Brigide B; beate ‧ B ‧ E.
  • ir  x D.
  • is  offerret B, E.
  • it  medium E.
  • iu Härefter expungerat suis A.
  • iv  illius B, D.
  • ix  strins­erunt E.
  • iy‑iy  frangebantur B, E; frangebantur in continenti D.
  • iz Härefter ad truncos överstruket B.
  • ja Första stapeln i bokstaven u utformad som bokstaven i A.
  • jb Härefter ex B.
  • jc‑jc  et suspenderunt eum B, E; saknas D.
  • jd Så B, D, E; de A.
  • je Så B, D, E; procedere A.
  • jf Härefter överstruket eos A.
  • jg‑jg  superuiuens si con­queretur sicut et postea A; superuiuentes si ipse sic torsus superuiueret sicut postea B, E; superuiuentes et conqueretur sicut et postea D.
  • jh  illorum B, D, E.
  • ji Saknas D.
  • jj Härefter esset E.
  • jk‑jk Så A, D, E; domina sancta B.
  • jl  et E.
  • jm Härefter et E.
  • jn‑jn  hunc hominem E.
  • jo‑jo  ob memoriam E.
  • jp Så B, E; succindam A, D.
  • jq Så A, D; et B, E.
  • jr  sui E.
  • js‑js  eum ibi B, E; hominem ibi D.
  • jt Saknas E.
  • ju Så A, D; quitquid B; quidquid E.
  • jw  cum E.
  • jx‑jx Så A, D; viribus aliqualiter B, E.
  • jy Saknas B.
  • jz  viuit E.
  • ka Härefter bokstäverna fi överstrukna A.
  • kb  bampniti E.
  • kc  Clauus ändrat från Declauus som det förefaller B; Declauus D; Clauus E.
  • kd  suspendi E.
  • ke Saknas D.
  • kf Så A, B; videlicet D.
  • kg‑kg  Wicko de Witzen B; Wickko de Witzen D; Vitho de Wezsen E.
  • kh  Calmarensis B, E; Calmariensis D.
  • ki  Toffta ändrat från Tofte B; Thofte D; Tofea E.
  • kj  Swenorum B, D; Suuenorum E.
  • kk Så A; Wiko B; Wickko D; Vitho E.
  • kl Så A, D; a B, E.
  • km Så A, B; quibusdam D.
  • kn  jurauit E.
  • ko Härefter vestibus B, D, E.
  • kp  instantem E.
  • kq‑kq Så A, D; vidit hoc B, E.
  • kr Så A, D; xiii B, E.
  • ks  Nicolay B.
  • kt  Stokholmis efter rättelse av annan hand från Stolomis B; Stokholmis D; Stot­holmensis E.
  • ku Saknas E.
  • kw Så A, D; ut B, E.
  • kx  Katherina B, D.
  • ky‑ky  Karolus nomine paruulus E.
  • kz Tillagt över raden B.
  • la Så A, B; constitutum D, E.
  • lb Saknas E.
  • lc Så A, D; Brigide B, E.
  • ld Härefter filio B; pareuo E.
  • le Härefter filio E.
  • lf Tillagt i marginalen och här insignerat A.
  • lg Härefter cum D.
  • lh  presentia E.
  • li  sanctitate D.
  • lj‑lj  Nicolao Arvidi B; Nicholao Arwidi D; Nicolao Aruidi E.
  • lk‑lk  Clemente Birgerj B; Clementi Birgeri D.
  • ll‑ll  Mocccovi A; Millesimo tricentesimo lxxvjto B; lxxvi D; Mccclxxvj E.
  • lm  contingit B.
  • lo Härefter in B.
  • lp Här­efter et B.
  • lq Härefter ad B, E.
  • lr‑lr Så A, D; sicvt nemini nocere videbatur B; sic et nouum nocere videbatur E.
  • ls Saknas E.
  • lt Härefter överstruket precepto A.
  • lu Saknas D.
  • lv Så A, D; saknas B, E.
  • lx  se B.
  • ly Så A, B; vsque ad D, E.
  • lz  sanctas E.
  • ma Så B, D, E; Theobadum A.
  • mb  Brigidam B, E.
  • mc  B ‧ A, E; Brigidam B; Birgittam D.
  • md  Anneswidior B; Auneswedior D; Auesindor E.
  • me  Bra E.
  • mf Så A, B; familiari D; familiarij E.
  • mg Så A, D; Nicolaus B, E.
  • mh Härefter in B, E.
  • mi Så B; Swanshaw A; Swanzhals D; Swanschals E.
  • mj Saknas E.
  • mk‑mk Orden upprepade E.
  • ml  xlme D.
  • mm  Wasten med förkortningsstreck B; Watzstenum D; Vatzstena E.
  • mn Efter rättelse från tantummodo B.
  • mo Härefter diebus D.
  • mp Härefter eciam B, D.
  • mq Härefter presentibus tillagt senare, som det förefaller, B.
  • mr Så A, D; saknas B; presentibus E.
  • ms  Tycone efter rättelse B; Tutone D; Tibont E.
  • mt  Waderstade B; Waderstada D; Vedherstada E.
  • mu  Heredstade B; Haradstada D; Heradsthada E.
  • mv  Klastada B, D; Klastadha E.
  • mx Så B, D, E; parrochie A.
  • my  Wasten med förkortningsstreck B; Watzstenum D; Watezsena E.
  • mz Saknas E.
  • na‑na  quam guttur D.
  • nb  nec E.
  • nc‑nc Saknas D.
  • nd  Margarita E.
  • ne  dignito E.
  • nf Bokstäverna ex tillagda över raden och här insignerade B.
  • ng‑ng  dominam Brigidam B; d ‧ b ‧ D; dominam ‧ B ‧ E.
  • nh‑nh Så A, D; mamil­las sugere maternas B, E.
  • ni  examinatores B; examinatorum testimonium D.
  • nj‑nj Saknas D.
  • nk  Nicolao B, E.
  • nl Så B, E; saknas A.
  • nm‑nm Saknas B, E.
  • nn Så A, D; Nicolao B, E.
  • no  Oddonis D.
  • np  Hannikinj B; Hennikini D; Henichini E.
  • nq Saknas D.
  • nr‑nr  Woitbroneban Wazen B; Wickone wan Wazen D; Vichono wan Vicen E.
  • ns  Calmariensis B, D; Kalmarensis E.
  • nt  pre D.
  • nu Härefter in D.
  • nw  Vasten med förkortningsstreck B; Wazstenon med förkortningsstreck D; Vatzscere E.
  • nx‑nx  Millesimo tricentesimo lxxvijmo B; Millesimo ccc lxx septimo D.
  • ny‑ny  feria ij E.
  • nz  Robertus D.
  • oa  Hermani E.
  • ob  Bosbrildensis D.
  • oc‑oc  auctoritate jmperiali B, D, E.
  • od‑od  prefate domine Brigide B, D; prefate domine ‧ B ‧ E.
  • oe Härefter et B, E.
  • of Så A, D; singula B, E.
  • og  diuque D.
  • oh Så A, D; et B, E.
  • oi Så A, D; Ottoniensis B; Otthoniensem E.
  • oj Efter rättelse A.
  • ok‑ok  signaui consueto B.
  • 1‑1Härmed torde avses sätesgården Broby i Å socken i Björkekinds härad; se ÄSF I, s. 311.
  • 2För betydelsen ’fat’ (rymdmått) se GMLS: vas 2.
  • 3‑3Oidentifierad ort i Vätö socken. För Vätö se C. G. Styffe, Skandinavien under unionstiden (3. uppl., 1911), s. 382, och I. Wilcke Lindqvist, Bro och Vätö skeppslag (Sveriges kyrkor, Uppland 2:2, 1940), s. 195 f. Att det är Vätö som avses styrks av att Olofs vittne Henrik uppges komma från det näraliggande Anderssvedja i (Roslags-)Bro socken. Det kan påpekas att läsarten i B Rabulor parrochie Boytrex av Collijn tolkats som Orrböle i Burträsks socken (i nuvarande Västerbotten); se Collijn, a.a., s. 687. Detta förefaller dock mindre sannolikt.
  • 4D.v.s. chalybis. För ordet med betydelsen ’stål’ se GMLS: chalybs.


Kommentera post/rapportera fel