SDHK-nr: 7087

Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven

Datering
1356  oktober  17
Utfärdandeort
Kalmar 
Innehåll

Erik, Svea och Göta kung och landsherre över Skåne, utfärdar proklamation till inbyggarna i Linköpings stift. Inför Gud och Sveriges ständer klagar han, som valts och lagligen dömts till kung, att han och kronan lider skada genom att kronan är söndrad och att rikets fiende Bengt Algotsson hindrar hans besittning av fästen, land och folk. Kungen beder därför adressaterna och allt Sveriges folk att hämnas den orätt som Bengt Algotsson gjort honom och riket och förklarar sig för Bengt Algotssons och hans medhjälpares fiende. Han uppmanar adressarerna att rätta sig efter de påbud som ges dem av Nils Magnusson, som av kungen fått fullmakt att straffa de ohörsamma.

Språk

svenska

Källor
  • Eftermedeltida avskrifter: Collectanea genealogica (Genealogica 41), fol. 172r, RA 0201
Brevtext

Wij Eriker medh Gudz nådhom, Swia och Götha konunger, och herra öfuir(a) Skånes (b ) landh, helsom eder alla klerka och leekmän som byggia i Linköpungz biscopzdöme medh Gudi sielfuan(c) . Kärom wii dett(d) firi Gudi, biscopum och clerkom, riddarum och swenum, köpmannum och allom Swerikis almoga, att wij och cronan i Swerike[,] till huilka wij ärom(e) af edrum nådom walder(f) , och efte allom rikesens(s) gambla rätt medh samtöcht aldra Swerikis manna till konungh dömde[,] ärum, storlika scadde i ty, att kronan(h) är sundrad och åthskild, och hafuir mist dön(i) hws ok land, som Gudi måtte mycken hedhir af göras, och cronan af thera misto hafwir störstan skada för landena wärio skuldh och christendomens ökilse, och oförwinnelikin(k) skada[,] som eij åht enust(l) wij, vtan än wåre efterkommanda och alder Swerikes almoge ther af hafuum, huilken landh medh husum och almoga hafuer och hindrar för oss wår och cronona fiende och richzens(m) skadaman Bendichter(n) Algotson å mothe allom rikisins rätt och sidwenio, Ty bidiom wij idher och allan Swerikes almoga för Gudz och rättzsins skuldh, och biudom hardelika huariom manne wider liiff och godz, egh åht enust(o) före wåra skuldh, vtan cronona hedher och egh sundringh, almogans tunga och gagne skuldh, att I oss och warom hullom rikesins mannom, som oss styrckiande ärw, hielpen till rättz att wreckia(p) then vrätt som then förnempder Bendichter(q) Algotson hafuer oss giortt och cronone(r) i Swerike, huiliken wij vntsägiom och alla hans hielpara nw medh tesso(s) breffwe, här(ss) och huar wij eller wåra män eller hielpare yfuir han komma, Willium wij och skulum och låfuum thet stadhlika idher (t ) och huariom månne i allo Swerike som oss fölge aller(u) areldes(v) rätt göma och styrckia, och ökia honom(x) ok alla godher(y) gambla sidhwanum(z) , Och säthen och lyden wårs elskeliks(aa) budhi Niclise Magnusons(ab) , natt och dagh, när han idher tilsigher, swå som wij sielfue när warom, huilkom wij folla(ac) macht gifua(ad) them att nafsa äpte sinum brutum, och tesso(ae) wåro brefue[,] som honom(af) olyduge ärw, swå högom som lagom. Scriptum (ag ) Calmarie(ah) anno Domini 1356(ai) in profesto beati Lucæ ewangelistæ, sub sigillo quo vsi hactenus fueramus.

Tryckt
    DS 5656 se pdf av tryck
    S. Lagerbring, Swea Rikes Historia III (1776), s. 429 not 1-2
    ST II:1, s. 227-228
Litteratur och kommentar

se DS nr 5656; Schück, Rikets brev och register (1976), s. 148.

Senast ändrad

2015-06-05



Kommentera post/rapportera fel