Månsson, Karl Fabian  (1872 – 1938)

Person

KategoriPerson (släkt)
HistorikFödd 20 januari 1872 i Hasslö socken i Blekinge, död 4 januari 1938 i Stockholm.
Son till fiskaren och hemmansägaren Måns Nilsson och hans hustru Kerstin Svensdotter.
Gift med Maria Kvist född 5 september 1879.

Månsson hjälpte först till med fiske och jordbruk i hemorten, tog 1893 värvning vid Svea artilleriregemente, arbetade åren 1896-1899 som grovarbetare och rallare varefter han övergick till journalistiken. Sina läroår i detta yrke gjorde han i Skånska Dagbladet 1899 och i Falkenbergstidningen 1900 varefter han återvände till den förstnämnda tidningen och stannade där till 1904.
Han hade nu blivit engagerad i den socialdemokratiska arbetarrörelsen och antog därför ett erbjudande om anställning i Arbetar-Bladet i Gävle. Där stannade han till 1912 varefter hans intresse allt mer fångades av nationalekonomiska och historiska studier, föreläsningsverksamhet och skriftställeri. 1912 valdes han till ledamot av 2:a kammaren såsom socialdemokratisk representant för Gävleborgs län.

Sin politiska bana började han 1903 då han anslöt sig till den ungsocialistiska rörelsen, men kunde icke förlika sig med de försvarsnihilistiska och anarkosocialistiska tendenserna hos denna och när den socialdemokratiska ungdomsklubben i Malmö 1903 förklarade krig mot dessa tendenser och tog initiativet till ett socialdemokratiskt ungdomsförbund blev Fabian Månsson en av de ivrigaste förespråkarna för detta förbund.
Han kom med i förbundets centralstyrelse och medarbetade i förbundsorganet Fram. Sin betydelsefullaste insats gjorde han dock som agitator. I det socialdemokratiska ungdomsförbundet fanns han helst på vänstra ytterkanten. Han representerade också den s k oppositionen i den socialdemokratiska partistyrelsen 1911-1916 och var 1917 med om att bilda socialdemokratiska vänsterpartiet. Han återvände till SAP 1923.

Som politiker intresserade sig Fabian Månsson framför allt för tull- och militärfrågor. Han tillhörde riksdagens bevillningsutskott. Han var ledamot av 1919 års försvarsrevision samt av tull- och traktatkommittén 1919-1923. Hans kyrkohistoriska och kulturhistoriska intressen gjorde att han valdes till ledamot av 1921 års psalmbokskommitté. 1924 startade Fabian det mycket omtalade och omskrivna jordbruket på en gammal förfallen gård, Stenhöga i Lidhults socken i södra Småland, fjärran från både landsväg och järnväg. Fabian lade ned rätt mycket kapital på att sätta stället under kultur och det blev allt för kostsamt, allrahelst som han måste lämna dess skötsel i händerna på andra.

Hans historiska intresse ledde honom på 1920-talet till författandet av det stora krönikeverket Sancte Eriks gård, som utkom i tre delar och som senare följdes av ett liknande verk i tre delar om Gustaf Wasa och Nils Dacke.

1932 promoverades Fabian till filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet
KÄLLOR
Sigfrid Hansson: Samlingsverket Svenska Folkrörelser
Z Höglund: Fabian Månsson (serien Banerförare)
WebbsidaExtern länk
ReferenskodSE/ARAB/392
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/yFAhdzhYpL6ZssqwpyGR3I
SpråkSvenska
ExtraID392