Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Fredrika Bremerförbundets Linköpingskrets arkiv


Grunddata

ReferenskodSE/VALA/02165
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/QPVvyavqQWZTuu1eMvyUeB
Omfång
0,8 Hyllmeter 
Datering
1905–1977(Tidsomfång)
ArkivinstitutionRiksarkivet i Vadstena (depå: Slottet)
Arkivbildare/upphov
Fredrika Bremerförbundet, Linköpingskretsen
Kategori: Förening

Innehåll

Inledning (äldre form)Fredrika Bremerförbundets Linköpingskrets

Det känns som en angelägen uppgift idag att framhålla, att Fredrika Bremerförbundet är en förening, som är öppen för både kvinnor och män. Enligt mångas uppfattning är FBF en organisation med kvinnor för kvinnor. Så är emellertid ingalunda fallet enl. stadgarna. Alla officiella skrivelser från FBF inledes med orden "FBF har till uppgift att förverkliga jämställdhet mellan kvinnor och män, byggd på samma rättigheter och skyldigheter i hem, yrkesliv och samhälle". Vi har sålunda en gemensam målsättning oberoende av kön och det borde därför vara naturligt, att män och kvinnor arbetade sida vid sida inom FBF. Vid FBF:s bildande fanns också under de första decennierna ett stort antal manliga medlemmar, men efterhand som åren har gått, har männen sökt sig egna vägar och kvinnorna ensamma fortsatt att arbeta för FBF:s ideologi.

FBF startade centralt år 1884 av Sophie Leijonhufvud Adlersparre. Det var emellertid vid denna tid otänkbart, att en kvinna fick fungera som ordförande. Den posten upprätthölls i stället under de första 20 åren av riksantikvarien Hildebrand, som lär ha haft ett brinnande intresse för att hjälpa kvinnorna till en bättre ställning i samhället. Förbundet fick sitt säte i Sthlm och övervägande delen av medlemmarna var stockholmare. Man öppnade en byrå på Vattugatan, vars första föreståndarinna var Gertrud Adelborg från Rimforsa. Här debatterades angelägna kvinnofrågor som kvinnlig rösträtt, kvinnans juridiska ställning, skolfrågor, sedlighetsfrågor m.m. och många betydelsefulla initiativ togs. En pensionskassa för lärarinnor bildades och en stipendiefond för medellösa flickor instiftades. Likaså tillkom en sjuksköterskebyrå och en yrkesrådgivnings- och upplysningsbyrå. En kommitté för dräktreformsföreningen knöts till byrån. Den hade som mål att få tillstånd att förkorta den fotsida opraktiska promenadkjolen till 10 cm från marken!
Under de första åren fanns ingen kontakt med landsorten, men så småningom utsågs s.k. landsortsombud. De hade emellertid svårt att vinna landsortskvinnornas intresse för kvinnofrågorna, och så småningom väcktes tanken på lokala kretsar i landsorten. År 1905 inbjöds landsortsombuden, som då var 44 st., till Sthlm och gavs där impulsen till fortsatt arbete på det lokala planet och uppmanades att verka var och en på sin ort. Linköping representerades vid detta tillfälle av föreståndarinnan Ada Arwedson på flickskolan här (det hette inte rektor på den tiden).
Hon for hem från mötet i Sthlm fylld av entusiasm och brann av iver att få skapa och ge. Hon lär ha varit en kortväxt dam med ett varmt klappande hjärta. Hon lyckades entusiasmera vänner och bekanta för FBF:s idéer och den 25 november 1905 hölls ett konstituerande sammanträde, där Ada Arwedson blev Lkpg-kretsens första ordförande med 13 kvinnliga förbundsmedlemmar jämte domprosten Personne, som skulle hålla sin skyddande hand över kvinnorna. Några månader tidigare hade en krets bildats i Motala, vilken dock sannolikt upplöstes 1908, eftersom den ej omnämnts i årsredogörelserna efter denna tid.
Skillnaden mellan förbundsmedlemmar och lokala medlemmar var endast en kostnadsfråga. De förra betalade 3:-, de senare 1:- i årsavgift! Redan 1906 hade medlemsantalet tredubblats till 39 st.
Kretsarna skulle fungera som förbundets utposter i landsorten och skulle i stort följa FBF:s program, som i huvudsak gick ut på att väcka medlemmarnas intresse för samhällsplikter, framförallt vad det gällde kvinnorna. Det var emellertid även tillåtet att verka för lokala intressen. Ada Arwedson torde ha lagt ner ett stort och uppoffrande arbete, efter vad årsredogörelserna ger vid handen. Hon gjorde det mesta själv, någon sekreterare fanns inte. Många dåtida kända Lkpg-bor återfanns bland medlemmarna, bland dem fröken Jenny Wallerstedt, sedermera rektor i Örebro. Hon var Ada Arwedsons bästa vän och var ordförande i rösträttsföreningen, som –efter vad hon själv påstod- var ”lika tungarbetad som FBF”. Ingen kom, om man inte lockade med traktering!
Då Ada Arwedson inte kunde vinna tillräckligt intresse för FBF:s idéer satte hon och några få trogna i gång med andra uppgifter. Hon startade en ungdomsgård, en klubb, som hon kallade AT, uttytt ”arbete och trevnad”. Hon skriver själv därom redan i 1906 års redogörelse. Hon hyrde en lokal på två rum och kök på Nygatan och samlade där unga flickor för att skydda dem från ”gatulivets lockelser”. Själv bodde hon tillsammans med Jenny Wallerstedt i Lagerströmska villan vid Trädgårdsföreningen, där hon ofta tog emot AT-klubben i sin matsal. Ada A. tiggde ihop pengar och satte igång kurser av allehanda slag, räkning, skrivning, sömnad, skolkök, litteraturstudier och annat, som ansågs vara bra för unga kvinnor att lära. 1909 köpte hon en kolonilott vid Hjelmsäter och satte flickorna i jordbruksarbete med grönsaksodlingar m.m.
Efter 10 år hade AT-klubben 222 medlemmar men måste då läggas ner i brist på ledare, eftersom Ada Arwedson ej själv orkade längre. 1920 pensionerades Ada A. från sin tjänst vid flickskolan och avsade sig då också ordförandeskapet i FBF-kretsen, eftersom hon flyttade efter sin vän Jenny Wallerstedt till Örebro. Men när hon fyllde 70 år, gjorde hennes forna elever en insamling, som inbringade 10.000:-, en förmögenhet på den tiden. För denna summa lät hon bygga en liten villa i Kimstad, där hon framlevde sina sista år.
År 1921 börjar en ny epok i Lkpg-kretsens historia. Ny ordförande blev då grevinnan Louise Stenbock, sedermera Montgomery, och någon manlig beskyddare behövdes inte längre, kvinnorna hade då egen rösträtt sedan två år tillbaka. Sekreterare blev fröken Signe Tersmeden. Kretsen gjorde då ett hastigt uppsving, medlemsantalet ökade från 38 till 97. Kolonistugan såldes på auktion för det facila priset av 100:- + 16:- för trädgårdsredskapen. Pengarna insattes i stället i en arbetsstuga, som under några år blev kretsens verksamhetsfält. Där utspisades mellan 130 och 140 barn under krisåren på 20-talet. Efter rösträttens införande blåste nya vindar i alla föreningar, som verkade för en bättre ställning för kvinnorna, men redan 1923 klagar man ånyo över medlemmarnas bristande intresse och nya svårigheter uppstod att hålla kretsen vid liv. Från år 1927 och några år framåt hade Lkpg-kretsen dock egen klubblokal i gamla seminariet. Den tillkom för att unga kvinnor i stan skulle ha någonstans att ta vägen och för att – som det står i protokollet- kunna ordna samkväm och väcka intresse för samhällsfrågor och kulturspörsmål. Lokalen möblerades av grevinnan Stenbock. År 1928 avgick grevinnan Stenbock som ordförande i samband med hennes flyttning till slottet Herrborum i S:t Anna. Hon efterträddes av generalskan Leijonhufvud och 1932 övertog Landshövdingskan Tiselius ordförandeklubban. Sedan dess har drygt dussintalet kvinnor växlat på ordförandeposten fram till nu.
Kretsen har bevakat hem- och kvinnofrågor och avgivit yttrande till kommunala myndigheter i olika sammanhang. Man har varit med om att starta sjuksköterskehemmet, ungdomsgårdar, startat insamlingar av olika slag för olika ändamål, skapat stipendiefonder, ordnat föredrag, kurser, studiecirklar i konst, litteratur, språk, kommunalkunskap m.m. En medlem föreslog en gång för länge sedan att en cirkel i nationalekonomi skulle ordnas. Hon blev emellertid utskrattad, eftersom det ansågs, att en dylik kurs skulle överstiga ”den kvinnliga hjärnans förmåga” och man hänvisade till en passus i den gamla lagboken, där det stod följande: ”Kvinnopersoner voro i gemen enfaldige och kunde lätteligen blifva bedragna till egen och mannens skada”. Ett litet stycke längre på väg har kvinnorna i dagens Sverige kommit. De ökade möjligheterna till utbildning även för kvinnor har berett oss tillträde till de allra flesta yrkeskategorier. Ännu finns emellertid traditionellt manliga resp. kvinnliga yrken och arbetsuppgifter, i mycket hög grad förknippade med gamla fördomar. Det är därför glädjande att se, att nya vägar öppnas för båda könen att tränga in på varandras s.k. traditionella områden. Men vi har lång väg kvar och det är därför så oerhört viktigt, att män och kvinnor tillsammans kämpar för jämställdheten med lika rättigheter och lika skyldigheter, så att en rättvisare fördelning mellan könen kan komma framtida generationer till godo.

Linköping 780524

Kontroll

Skapad1995-08-29 00:00:00
Senast ändrad2018-10-16 07:55:02