Sök i arkiven
Genvägar MENY

CENTRALKOMMITTEN FÖR HEMSLÖJD OCH HUSLIG EKONOMI  (1869 – 1944)

Myndighet

KategoriKommunal myndighet. Ospecificerad (VO Kultur)
HistorikVerksamhet 1868-1944. Verksamheten övertogs av Stockholms läns och stads hemslöjdsförening och Stockholms läns Hushållningssällskap.
Landstingsarkivet i Stockholm
7 CENTRALKOMMITTÉN FÖR HEMSLÖJD OCH HUSLIG EKONOMI
"Den långa årstid, under hvilken allt hufvudsakligt arbete på jorden här i landet måste hvila, manar till sådana sysselsättningar, som kunna bedrifvas vid den husliga härden; och om redan den ekonomiska vinst, som för allmogen och landet i sin helhet skulle uppkomma genom husflitens allmännare utbredning vore väl värd att beakta, så bör icke heller den moraliska lyftning och den större trefnad inom familjen, som hemmens stilla flit och en därigenom förbättrad utkomst måste medföra, skattas ringa".
Bland annat detta låg bakom den år 1869 inrättade "Centralkommittén för hemslöjdens befrämjande", som från början var en för länets landsting och hushållningssällskap gemensam organisation, i vilken de representerades av vardera fem ledamöter.
Från år 1911 åtog sig emellertid landstinget ensamt det ekonomiska ansvaret för husflitens befrämjande.
År 1906 började hushållningssällskapet även utbildning i huslig ekonomi, vars verksamhet även anförtroddes åt kommittén som då arbetade under namnet, "centralkommittén för huslig ekonomi". Från 1909 var detta en gemensam angelägenhet för sällskapet och landstinget, vilken gemenskap dock upphörde 1916 då landstinget ensamt åtog sig anslaget härför.
Benämningen "kommittén för hemslöjd och huslig ekonomi" tillkom 1932.
Kommittén, som hade egen ekonomisk förvaltning, vilken granskades av landstingets revisorer, upphörde 1944, varvid verksamheten övertogs av Stockholms läns och stads Hemslöjdsförening respektive Stockholms läns Hushållningssällskap.
Historik 1971-01-01
SLL
FU:s kansli
Förvaltningsavdelningen
Arkivsektionen
Klas Havrén /tn
LANDSTINGET OCH HEMSLÖJDEN
Centralkommittén för hemslöjd och huslig ekonomi
Landstingets engagemang för att stödja hemslöjdsverksamheten inom länet började redan på 1860-talet. Dessförinnan hade denna typ av verksamhet helt saknat myndigheternas stöd. Landstingets arbete för att befrämja hemslöjden fick därför en epokgörande betydelse och utgjorde en viktig förutsättning för hemslöjdens uppblomstring.
1867 tillsatte landstinget en kommitté för att utreda vilka former landstingets stöd lämpligen borde få och året därpå framlade kommittén sitt förslag som antogs av landstinget. Man beslutade att inrätta en Centralkommitté för husflitens befrämjande. Dess ledamöter skulle utses dels av landstinget och dels av länets hushållningssällskap, som delade det ekonomiska ansvaret för verksamheten med landstinget. Det beslutades också att filialföreningar skulle inrättas inom hushållsgillesdistrikten och man beviljade verksamheten ett årligt anslag på 1 500 kr. Som jämförelse kan nämnas att anslaget till Södertälje lasarett vid samma tid uppgick till 3 600 kr.
Ur kommitténs utlåtande:
"Den långa årstid, under hvilken allt hufvudsakligt arbete på jorden här i landet måste hvila, manar till sådana sysselsättningar, som kunna bedrifvas vid den husliga härden; och om redan den ekonomiska vinst, som för allmogen och landet i sin helhet skulle uppkomma genom husflitens allmännare utbredning vore väl värd att beakta, så bör icke heller den moraliska lyftning och den större trefnad inom familjen, som hemmens stilla flit och en därigenom förbättrad utkomst måste medföra, skattas ringa." - - - "Svensken förstår i allmänhet icke värdet af det lilla; och större delen af vår allmoge har allt för ringa upplysning för att inse fördelen af att tillvarataga till utseendet mindre värdefulla ämnen, att till arbete begagna äfven stundens ledighet och att söka genom tillgängliga krafters förening åstadkomma ett fördelaktigare resultat. Denna allmoge saknar därför i allmänhet håg för den möda och ihärdighet, som husfliten påkallar; hon äger därjämte blott ringa företagsamhet och förslagskapital; hon kan under närvarande förhållanden icke göra sig försäkrad om afsättning å de alster af sin hemslöjd som hon kunde lämna, och hon betraktar i följd af allt detta mödan och bekymren såsom ett ondt, hvilket det ej står i hennes makt att på denna väg undvika eller afvärja."
Vad gick då centralkommitténs arbete ut på? Den viktigaste uppgiften var undervisningen. Man anordnade kurser av olika slag i vävning, sömnad, träslöjd, korgarbete, halmflätning, madrasstoppning med mera. Man förfogade inte över någon egen kurslokal, utan verksamheten var upplagd så att centralkommittén ställde ambulerande lärare till förfogande som fick resa ut i församlingarna och undervisa i de skolor som fanns där.
Man satsade speciellt hårt på utbildningen av skollärare för att dessa i sin tur skulle kunna ge barnen en mer kvalificerad slöjdundervisning. Skollärarna kunde också få stipendier från centralkommittén för sin vidareutbildning.
För att få ett begrepp om kursverksamhetens omfattning kan vi se på statistiken för ett år exempelvis 1942. Då anordnades sammanlagt 19 kurser inom hemslöjdsområdet, 6 större sömnadskurser, 5 kortare sy- eller klädändringskurser och 8 vävkurser. Antalet elever som kom i åtnjutande av centralkommitténs undervisning var 237.
Undervisningen var alltså centralkommitténs viktigaste uppgift men inte den enda, man bedrev också ett omfattande utställnings- och informationsarbete. Utställningar arrangerades ofta i anslutning till kurserna, men förutom vid dessa mindre utställningar deltog centralkommittén även i större sammanhang. Till exempel vid Stockholmsutställningen 1930 och vid Norrtälje stads jubileumsutställning 1922 då staden fyllde 300 år och vid Ålands första hemslöjdsutställning 1925 i Mariehamn.
Dessutom informerade man om hemslöjden genom föredrag och genom att sprida skrifter, exempelvis mönstervävböcker och liknande handböcker för hemslöjdens olika grenar, och man ställde gratis hemslöjdsredskap till förfogande för intresserade.
Länets hushållningssällskap och landstinget delade på huvudmannaskapet för centralkommittén ända fram till 1911 då landstinget ensamt tog på sig ansvaret för verksamheten.
Då landstinget 1936 tillsatte en utredning för att undersöka behovet av yrkesskolor i länet, var det naturligt att centralkommitténs framtida roll kom att diskuteras. Skulle man integrera hemslöjden i den nya yrkesskolan, eller skulle man låta den fortsätta som hittills eller skulle landstinget lägga ner verksamheten och överlåta den åt andra organisationer? Efter mycket diskuterande och utredande kom landstinget slutligen fram till att centralkommittén borde läggas ner och dess verksamhet överflyttas till de systerorganisationer inom länet som sysslade med samma typ av verksamhet som centralkommittén. Man ansåg att det var onödigt med flera organisationer som parallellt arbetade med samma sak. Därför upphörde centralkommitténs verksamhet 1944 och hemslöjdsverksamheten övertogs av Stockholms läns och stads hemslöjdsförening och länets hushållningssällskap tog hand om den delen av verksamheten som hade att göra med huslig ekonomi.
Stockholms läns och stads hemslöjdsförening
Depressionen i början på 1930-talet betydde att en större vikt kom att fästas vid försäljningen av hemslöjdsalstren. Centralkommittén anslöt sig därför 1931 till Hemslöjdsförbundet för Sverige och fick därigenom möjlighet att anordna förmedlingsverksamhet i Hemslöjdsförbundets lokaler. Men det var inte tillräckligt. Det behövdes en mer ordnad förmedlings- och försäljningsverksamhet. Därför bildades 1934 Stockholms läns och stads hemslöjdsförening. Föreningen övertog centralkommitténs förmedlings- och försäljningsverksamhet och dess andel i hemslöjdsförbundet.
När centralkommittén upphörde 1944 övertog föreningen dess hemslöjdsverksamhet. Föreningens styrelse utökades med två personer som utsågs av landstinget. Kursverksamheten bedrevs under yrkesskolstyrelsens överinseende, detta för att statsbidrag för verksamheten skulle kunna erhållas.
Föreningen utökade under 50-talet sin verksamhet. 1950 öppnade man en filial i Norrtälje och 1955 startade man en hemslöjdsaffär i Nynäshamn.
Landstinget har hela tiden funnits med som föreningens största ekonomiska bidragsgivare. I år ger landstinget 150 000 kr i anslag till föreningen.
SLL
Arkivet
Hänvisningar till orter
Stockholms kommun (Verksamhetsort)
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
Stockholms län (Verksamhetsort)
ReferenskodSE/AB019/LA_7
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/zWyKxyJmqgdNSRdpveBP2K
SpråkSvenska
ExtraIDLA_7