Sök i arkiven
Genvägar MENY

Åkers krutbruk  (1889 – 1990)

Organisation (upphörd)

KategoriFöretag
HistorikOrganisationens namn: Åkers Krutbruk
Tidpunkt för organisationens tillkomst: 1552, 1943, 1970
Troligtvis började Åkers Krutbruks historia år 1552, då Gustav Vasa kungjorde att krut, närmare bestämt svartkrut, skulle tillverkas i Sverige. Att valet föll på Åker berodde på att det fanns vattenvägar över Mälaren till Stockholm. Krutet producerades för den svenska armén och till flottan. År 1641 överlät drottning Kristina kruttillverkningen till en tysk pulvermakare vid namn Heinrich Leschorn. Verksamheten var utarrenderad till privata intressen fram till 1889. Då kom förvaltaren Fredrik Rönnquist på obestånd och Kronan övertog tillverkningen. Brukets ledning bestod av styresmän under Kungliga Arméförvaltningens Artilleridepartement. År 1894 slutade man tillverka svartkrut till förmån för nc-krut (röksvagt krut). Detta ledde till att man 1904 uppförde en anläggning för tillverkning av nitrocellulosa. År 1932 började man med gasmaskstillverkning. Tillsammans med FOA startade man år 1945 en utveckling av kompositkrut för raketvapen och under mitten av 1950-talet tillkom produktion av såväl raketer som diglykolkrut.

År 1943 bildades det statliga verket FFV (Försvarets fabriksverk), som bestod av ammunitionsfabrikerna i Marieberg (Stockholm), Karlsborg och Zakrisdal (Karlstad), den centrala torpedverkstaden i Motala, Carl Gustavs stads gevärsfaktori (Eskilstuna) samt Åkers Krutbruk. Skälet till att FFV kom till var det pågående kriget men även den upphandlingsform som då gällde. Från början sorterade FFV under Försvarsdepartementet men år 1970 tillkom Industridepartementet för att samla alla statliga industrier under ett departement. År 1985 förenklades namnet till FFV.

Det svenska försvaret var länge FFV:s främsta kund men efter Koreakriget satsade man även på export, främst inom Västeuropa. Under perioder med låg orderingång satsades det även på civil produktion. På Åkers Krutbruk bestod den civila produktionen bland annat av uppfödning av försöksdjur samt tillverkning av läkemedel, tvättmedel och framkallningsvätskor.

Till och med sista december 1990 bestod FFV av affärsverket FFV och FFV AB. Affärsverket var juridiskt sett en statlig myndighet som förvaltade statens egendom och skapade allmänna handlingar. Från och med januari 1991 förvandlades FFV från verk till bolag genom ett riksdagsbeslut. I september 1991 gick FFV ihop med Nobel Industrier under namnet Swedish Ordnance FFV/Bofors AB. I och med affärsverkens upplösning upphörde Åkers Krutbruks handlingar att bli allmänna handlingar och den formella arkivbildningen upphörde den 31 december 1990.

FFV:s verksamhet 1970-1990
FFV har varit uppdelat på olika sätt genom åren. 1970 var uppdelningen följande: nytillverkande fabriker, underhållsverkstäder, överskottsförsäljning, centaltvätterier samt dotterbolag. Budgetåret 1971/1972 förenklades uppdelningen av verksamheten i försvarsmateriel och civila produkter och tjänster. Första juli 1976 fick FFV genom ett riksdagsbeslut en ny organisation: en koncernledning, sex koncernstaber, fyra serviceenheter samt sektorerna Försvarsmateriel, Underhåll, Industriprodukter och Allmateriel (tidigare Överskott). Vid årsskiftet 1985/1986 omvandlades sektorerna Underhåll och Försvarsmateriel till affärsområden. De blev fem till antalet: Ordnance, Aerotech, Elektronik (senare Telub), Holding/Samefa och Development. Försvarsmateriel blev Ordnance vars ursprung man finner bland de verkstäder som år 1943 bildade FFV. Ordnance delades upp i divisioner: Finkaliber, Grovkaliber, Undervattensystem samt Krut och kemi. Senare tillkom Marknad och Utveckling. Åkers Krutbruk kom att höra till division Krut och kemi.

I samband med att FFV och Bofors gick ihop 1991 fick divisionen Krut och kemi namnet Swedish Explosives och företagsledningen tog beslutet att kruttillverkningen vid Åkers Krutbruk skulle upphöra vid årsskiftet 1992/1993. Åkers Krutbruk köptes i september 1991 av dess ledning, fick namnet Åkers Krutbruk AB och fortsatte att arbeta med skydd och säkerhet. Tillverkningen bestod av keramer (västar) och hjälmar samt rökhandgranater, raketmotorladdningar och slitskydd.
ReferenskodSE/KrA/2613
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/LuUFr0N4rX61p03GjpvwY3