Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Myntverket


Grunddata

ReferenskodSE/RA/420182
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/rZzBq5lDQeZJW0018W43t3
Omfång
12,3 Hyllmeter 
Datering
1972–1986(Tidsomfång)
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd): F band, F-exp/band
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Arninge)
Arkivbildare/upphov
Myntverket (1972 – 1986)
Kategori: Statlig myndighet. Centrala civila myndigheter

Innehåll

Inledning (äldre form)Myntverket 1972-07-01--1986-06-30

Myndigheten Myntverket bildades den 1 juli 1972. Myntningen och därmed sammanhängande myndighetsfrågor hade dessförinnan utgjort en del av det år 1910 bildade Mynt- och justeringsverket. Förutom myntningen handhade mynt- och justeringsverket den offentliga kontrollen av mått och vikt av ädelmetallarbeten. Ett av motiven till att år 1910 sammanföra de tre verksamhetsgrenarna torde ha varit att myntsystemet baserade sig på att ”guld skall ensamt vara värdemätare i riket --” och att huvudmynten av guld liksom skiljemynten av silver och koppar var till sin vikt och halt mycket noggrant bestämda metallstycken. Mynt- och justeringsverket fick sålunda inom sin egen organisation tillgång till för den tiden hög kompetens inom såväl mätteknik som ädelmetallanalys. Sammankopplingen av de tre verksamhetsgrenarna var unik, dock har i Danmark myntningen och kontrollen av mått och vikt varit sammankopplade och i Belgien tillhör ädelmetallkontrollen myntverkets arbetsområde. Däremot är exempelvis i England föreskrivet att en regelbunden kontroll av myntningen skall göras av de fristående myndigheter som handlägger mått och vikt resp. ädelmetallfrågor.

Utvecklingen ifråga om myntningen har vad beträffande själva myntmetallerna gått mot att ädelmetaller övergivits utom för minnesmynt och att myntframställningen alltmer antagit formen av en rationell massproduktion i samarbete med in- och utländska leverantörer av halvfabrikat. Inom mått- och viktområdet har de tidigare enkla mätnings- och vägningsredskapen ersatts med alltmer sofistikerad utrustning under det att inom ädelmetallkontrollen utvecklingen gått mera långsamt fram.

I 1961-års statsverksproposition uttalade Kungl. Maj:t att behov förelåg av att bygga ett nytt myntverk och att detta skulle uppföras utanför stockholmsregionen. Samtidigt uttalades att så länge det gamla myntverket på Kungsholmen i Stockholm fungerade så fick nybyggnadsplanerna vila. Behovet av ett beslut i nybyggnadsfrågan blev emellertid aktuell i mitten av 1960-talet på grund av att dels efterfrågan på nya mynt hade ökat mycket kraftigt dels en nära förestående omläggning av trafiken på nedre Kungsholmen hade aviserats. Trafikregleringen blev emellertid inte utförd.

Efter utredningsarbete i vanlig ordning beslöt statsmakterna att myntverksdelen av Mynt- och justeringsverket skulle lokaliseras till Eskilstuna och där få ändamålsenliga lokaler. De båda kontrollavdelningarna skulle överföras till statens provningsanstalt och detta skedde den 1 juli 1972 varvid samtidigt det nya ”Myntverket” fick en ny och för verksamheten anpassad organisation.

Den nya verksledningens första stora arbetsuppgift blev att tillsammans med byggnadsstyrelsen slutföra planeringen av det nya myntverket i Eskilstuna. I fråga om myntproduktionen inriktades verksamheten helt på prägling av inköpta, präglingsfärdiga myntrondeller jämte framställningen av erforderliga präglingsverktyg. Man avstod således från att bygga smältverk, valsverk etc. eftersom man bedömde att präglingsfärdiga halvfabrikat kunde fås för lägre kostnad och med bättre kvalitet från redan etablerade stora metallverk. Då myntverkets verksamhet därmed blev inte endast till den inre utan även till den yttre miljön närmast problemfri kunde myntverket uppföras i centrala Eskilstuna. Statsmakternas uttalanden i samband med den stora utlokaliseringen under 1970-talet om en tilltalande placering på de nya verksamhetsorterna kunde därigenom infrias.

En grundsyn vid planeringen av de nya lokalerna var att dessa inte skulle anpassas till det kapacitetsbehov och den maskinella utrustning som var känd vid tiden för planeringen. Istället ordnades relativt stora och rena ytor med försörjning till maskinerna av elektricitet och tryckluft från taket. Maskinerna uppställdes i huvudsak på vibrationsdämpande underlag utan någon fastsättning i golvet och kunde därigenom vid behov lätt flyttas, kompletteras eller tas bort utan några byggnadstekniska arbeten. Det nya myntverket togs i bruk i juni 1974.

Rent utrymmesmässigt medger lokalerna er årlig produktion av ca 400 miljoner st mynt under förutsättning att moderna, snabba, präglingsprocesser används och en god materialförsörjning kan uppnås. Den hittills största årliga myntproduktionen i Eskilstuna har varit 280 miljoner st mynt.

Efter 1 juli 1972 har efter svenska förhållanden ovanligt många utgåvor av minnesmynt präglats:
1972 Gustav VI Adolf 90 år
1975 Grundlagsreformen
1976 Giftermålet mellan Konung Carl XVI Gustaf och Silvia Renate Sommerlath
1980 Ändrad successionsordning
1983 Carl XVI Gustaf tio år som konung
1983 Riksdagen till Helgeandsholmen
1984 Säkerhetskonferensen i Stockholm
1985 Världsungdomsåret
1985 Europeiska musikåret
1985 Internationella skogsåret

Den i Stockholm bedrivna medaljpräglingen fortsatte i Eskilstuna och i det nya Myntverket givetvis under bättre arbetsmässiga förhållanden. I samband med det i början på 1970-talet växande intresset för s.k. samlarmedaljer i guld, silver och brons påbörjade Myntverket en egen utgivning av medaljer. Från 1 juli 1975 förändrades också de ekonomiska förutsättningarna för medaljprägling och medaljutgivning genom att denna del av Myntverkets verksamhet omvandlades till s.k. uppdragsverksamhet. Detta innebar att verksamheten skulle vara minst självbärande och att inom vissa gränser resurserna kunde anpassas till behovet. I uppdragsverksamheten har också inneslutits förpackning och försäljning av särskilda samlarmyntsförpackningar.

Under 1970- talet ökade utväxlingen av mynt med Myntverkets produktionsökning men under början av 1980-talet skedde en kraftig med oförklarlig nedgång i utväxlingen. Detta gäller dock icke femkronemyntet där produktion och utväxling ökat i samband med att Riksbanken beslutat att inte längre växla ut femkronorssedlar. Indragningen av fem- och tjugofemöresmynten under 1985 medförde i sig ett betydande produktionsbortfall men även övriga valörer strömmade in till Riksbanken i takt med att sparbössor och dylikt tömdes. Det blev således betydande lagerökningar av mynt hos Riksbanken och därmed följande stopp i leveranserna från Myntverket till Riksbanken. Myntverket blev därför tvingat att besluta om en drastisk nedskärning av arbetskraften för myntprägling. Hanteringen av de oväntat stora mängderna fem- och tjugofemöresmynt som strömmade in till Riksbanken och därifrån till Myntverket skapade emellertid en del tillkommande arbetsuppgifter. Det visade sig också mot förmodan att bland de inkomna tjugofemöresmynten en del mynt präglade före 1962, och således silverhaltiga, fanns med. Det visade sig möjligt att på mekanisk väg sortera de drygt 300 miljoner stycken tjugofemöresmynten så att de silverhaltiga (ca 0,8 %) kunde tillvaratas för utvinning av silver. Den utvunna silverkvantiteten var drygt 2 000 kg.

Regeringen tog i slutet av 1983 upp frågan om att samordna penningutgivningen i Sverige. Utgivningen av mynt hade alltid varit ett ”Kungl. prerogativ”, efter 1975 formulerat som en endast regeringens tillkommande rättighet. Mynten var tidigare inte endast värdetecken utan också värdeföremål med av riksdagen bestämd mängd innehållande metall. De bokförs också som en tillgång så fort de överförts till Myntverkets lager. Det fanns två s.k. huvudmynt med valörerna 20 kronor och 10 kronor och 1 kg guld skulle utmyntas till 124 stycken 20-kronorsmynt eller 248 stycken 10-kronorsmynt. De s.k. skiljemynten i valörerna 2 kr och 10 öre präglades i en silverlegering och endast mynten 5 öre och 1 öre i oädel metall.

Sedlar utges däremot av Riksbanken och är i princip en skuldförbindelse som Riksbanken tidigare varit skylig att inlösa med guldmynt.

Genom utvecklingen på metallmarknaden och förändringen av betalningssystemet m.m. har metallerna spelat ut sin roll som grundläggande värdemätare och mynt och sedlar är båda betalningsmedel enligt det nominella värdet, oberoende av eventuellt materialvärde.

I 1970-års myntlag, som trädde i kraft 1972-01-01, avskaffades formellt anknytningen av myntens värde till någon metall, men den s.k. metallismen hade i praktiken redan tidigare upphört. Även Riksbankens skyldighet att inlösa sedlar i guld, som tidigare år från år suspenderats, finns heller inte längre kvar.

Riksbanken har det samlade ansvaret för landets försörjning med betalningsmedel och mot bakgrunden av detta och av de här omtalade förhållandena var det naturligt att överväga att ge Riksbanken rättighet (och skyldighet) att även svara för den egentliga myntutgivningen. Regeringen uppdrog åt en privat revisionsbyrå att studera frågan om fördelar kan vinnas genom en samordnad produktion av sedlar och mynt borde överföras till Riksbanken från regeringen. Denna belystes i en departementspromemoria.

Slutet på översynen blev att regeringen i proposition 1985/86:4 (13 juni 1985) föreslog att Riksbanken skulle överta såväl tillverkningen som utgivningen av mynt. Riksdagen beslöt enligt propositionen och vederbörliga ändringar i myntlagen trädde i kraft den 1 juli 1986 varvid Myntverket upphörde som central förvaltningsmyndighet men under en begränsad tid skulle finnas kvar som anställningsmyndighet för viss kvarvarande personal. Samma dag såldes Myntverkets fastighet med samtliga inventarier till det av Riksbanken ägda AB Tumba Bruk. Huvuddelen av Myntverkets personal har beretts arbete vid anläggningen i Eskilstuna som anställda vid AB Tumba Bruk.

Under andra halvåret 1986 har myntdirektören Benkt Ulvfot haft i uppdrag att avveckla de kvarvarande myndighetsfunktioner, främst personal- och arkivärenden, som förelåg vid Riksbanken respektive Tumba Bruks övertagande av verksamheten.

Benkt Ulvfot
Chef för Mynt- och Justeringsverket respektive Myntverket
1962-10-01--1986-06-30

Hänvisningar

Relaterade arkivenheter
Se även: Statskontoret (SE/RA/420405)

Kontroll

Skapad1993-09-30 00:00:00
Senast ändrad2016-10-05 09:30:23