Sök i arkiven
Genvägar MENY

Indals friförsamling  (1884 – )

Organisation

KategoriFörening. Ospecificerad (G - Religiösa organisationer)
KategoriFörening. Ospecificerad (Missionsförbundet)
HistorikH I S T O R I K
Depå 2
20016 Indals friförsamling
Kortfattad hisorik över Indals friförsamlings tillkomst och 70-åriga verksamhet
Församlingens tillkomst
Hela Medelpad hade på 1870-talet en gripande besökelsetid. Många kolportörer drog fram genom bygderna och med liv ooch hänförelse predikade de nådens evangelium. Lekmän som vid denna tid ofta besökte Indal var grosshandlare J. Röst samt två norska sjömansmissionärer Tallaksen och Taansberg. Fosterlandsstiftelsens kolportörer besökte ofta socknen. Arbetet kröntes med framgång. Det började bli gott om läsare i Indal. Under dessa väckelsetider bildades Indals friförsamling.
I väckelsetider får guds ord dominans i människans liv. Olika frågor sökte sitt svar och natruligtvis var guds ord normgivande. Särskilt brännande blev nattvardsfrågan. För många av de nyomvända blev denna en verklig hjärte- och samvetsangelägenhet. Ingen ville vara orsaken till kyrklig söndring, de vill endast följa den övertygelse, de fått genom att läsa guds ord. Man väckte förslag om enskilda nattvardsgångar i kyrkan, men detta ledde till intet resultat enär kyrkoherden ej vågade tillmötesgå läsarnas önskan. Följden blev att 1878 samlades några troende vänner för att själva fira den heliga måltiden. Troligen skedde denna första samling hos A. P. Berglund i Bjällsta. Själv betjänade Berglund dessa vänner, som med helig gripenhet längtade efter att få fira den måltid, som Jesus instiftat åt sina lärjungar. Sedermera tog dessa deltagare i nattvardsgångarna initiativet till församlingens bildande.
Församlingens bildade
Den 25 februari 1884 samlades några troende hos M. Backlund i Kårsta och under ansvar och bön beslöt dessa bilda Indals Friförsamling. De troende anslöt sig sålunda inte till någon organisation som förut arbetade i socknen, beroende på deras ärliga övertygelse i församlingsfrågan. De fann vad Nya Testamentet lärde om församling, dop och nattvard, och skulle de vara trogna mot denna lära fanns det bara en väg att gå. Under predikanten J. Hellgrens ledning bildades församlingen. Till denna anslöt sig 16 personer. Vid detta möte valdes till föreståndare C. J. Berglund, till kassör A. P. Berglund och till diakon M. Söderberg. Församlingens äldsta protokoll är fört vid församlingsmöte hos Berglund i Bjällsta den 14 mars 1884.
Församlingens utveckling
Segerrik var dess början. Bröderna Mattias och Jonas Söderberg fick vara guds redskap att inbärga skörden under väckelsetiden åren 1890-1892. Protokollen från denna tid visar att man vid församlingsmötena ofta fick besluta om nya medlemmars intagande, många gånger var det över tiotalet som beviljades inträde. Verksamheten kom att omfatta hela socken. Under de första 10 åren anslöt sig sålunda 102 personer till församlingen under de flydda 70 åren har 247 personer varit medlemmar i Indals friförsamling. Genon avfall, utflyttning och dödsfall hade antalet minska till 8 stycken 1964.
Missionshuset
Redan från början kände församlingen behovet av ett eget hem. Från början samlades man i hemmen. Regelbunden verksamhet synes församlingen redan från början ha haft i Bjällsta och Loning. På församlingsmötet den 10 maj 1884 betonades nödvändigheten av att bygga ett missionshus, men det kom att dröja tre år innan något gjordes åt saken. På årsmötet 1887 började man samla medel till en fond för byggnaden. Tomt erbjöds från flera håll, dock syntes Bjällsta vara den lämpligaste platsen. Tomtfrågan löstes då Mattias Söderberg 1891 gav löfte om den tomt, på vilken missionshuset nu är byggt. 1893 skrevs gåvobrevet och församlingen erhöll lagfart på tomten. Samma år kunde också timringsarbetet börja, och i juli året därpå hade man kommit så långt att församlingsmöte kunde hållas i lilla salen.
Invigningen av missionshuset synes ha gott i etapper, beroende på många reparationer och tillbyggnader som gjorts. Första invigningen hölls den 4 augusti 1894, under medverkan av pastor Holmstrand från Sundsvall samt J. O. Söderberg och C. J. Berglund. Nu saknades både estrad och bänkar, vilka tillkom året efter invigningen. Många och stora arbeten utfördes 1901, bl a målades stora salen och i november samma år kunde stor invigningsfest hållas med distriksföreståndaren Johansson och pastor Holmstrand som talare. Sedan har predikantbostad och en del tillbyggnader gjorts under årens lopp. Förutom i Bjällsta har församlingen predikolokal i Loning. Denna har vännerna Jonsson ställt till församlingen förfogande. Tidigare samlades man i olika hem, men 1915 gavs löfte att iordningsställa den gamla handelslokalen till samlingslokal.
Församlingens konstitution
Ordentlig församlingsordning och fasta principer har kännetecknat församlingen redan från dess början, därom bära församlingsbeslut, stadgar och församlingsorning vittnesbörd. övertygelsen i församlingsfrågan ledde till att hon kände sig besläktad med Svenska missionsförbundet, till viket hon hört sedan 1888. Församlingen aktades högt och skulle skyddas från allt som kunde besudla henne. Ett beslut från 1885 visar, att ingen skulle få uppträda och predika i församlingen såvida han ej var väl känd eller ägde säker rekommendation.
På ett vist och förståndigt sätt sökte de ledande att lotsa församlingen genom faror som då och då uppstod. I en viktig församlingsangelägenhet beslöt man enligt protokoll från den 10 april 1886 följande: "Rörande den i våra dagar så mycket omtvistade dopfrågan beslöts, att den medlem, som enligt sin uppfattning så vill, har full frihet att som äldre taga dopet, men det oaktat fortfarande till höra församlingen." Dopet borde ske inom församlingen samt att församlingen skulle göra sitt bästa för att tillmötesgå medlemmarnas önskan. Vad det beträffar politiska tal beslöts att ej upplåta missionshuset för sådant.
Här berör vi också församlingsvården, vilken ej har varit förgäten. Man har i församlingslivet sökt låta ordet vara avgörande och därefter handlat kristligt och rättfärdigt. De felande har vidtalats, personliga samtal med medlemmar som ej bevistat församlingens enskilda sammankomster har förekommit. Prövningen av dem som anmält sig för inträde i församlingen har varit noggrann. man märker att det smärtat församlingen djupt när någon måste uteslutas ur församlingen.
Församlingens första ledning
1887 valdes den första styrelsen, vilken bestod av följande personer: M. Söderberg, Sunnås; P. Berglund, Bjällsta; C. J. Jonsson, Micksäter; Brita Eriksson, Östloning; Madam Backlund, Kårsta, madam Delldon, Kårsta.
Verksamheten
Fram till 1902 tjänade församlingens egna män tillsammans med tillresande predikanter med ordets förkunnelse. Man samlades i hemmen till predikan, sång, vittnesbörd och bön. Man längtade efter en ordnad verksamhet och nämnda år fick församlingen sin förste ordinarie predikant M. V. Danielsson. Församlingen för haft egen predikant fram till 1928. Från detta år har Gårdtjärn, Liden och Indal haft gemensam predikan och A. Lindberg var den förste som så anställdes.
Ordets förkunnelse har alltid stått i centrum. Metoderna att göra ordet känt för människor må växla, men målet kan inte ändras på. Härtill har missionsmöterna haft stor betydelse. Dessa har anor från den 3 juli 1884. Ändå har de inte överlevt sig själva. De är alltfort verkliga högtidsstunder. Vid sådana stormöten kallades många talare. Missionsmötena har hållits i regel i juli. Utom dessa har man hållit mindre missionsmöten på vintern. Dessutom har hållits kretsmöten samt möten gemensamt för omkringliggande församlinger.
Församlingen har också bedrivit verksamhet bland ungdom och barn. För ungdomen bildades dels en ungdomsförening, dels en juniorförening. Ungdomsföreningen bar först namnet Östlonings kristna ungdomsförening, men ändrade namnet till Indals friförsamlings ungdomsförening. Den bildades den 25 januari 1897 av 8 ungdomar. Den växte undan för undan och synes ha haft sin blomstringstid under åren 1915-1920. Den är numera nedlagd. Juniorverksamheten togs upp på allvar 1932 efter de första försöken som gjordes 1929 och 1930.
Söndagsskolan är den äldsta barnverksamheten inom församlingen. Styrelsen fick 1887 uppdrag att ordna med söndagsskolverksamheten. På nyåret 1888 börjande söndagsskolan i Bjällsta med M. Söderberg, O. P. Backlund och F. Östling som lärare. Sedan upptogs söndagsskolarbete i Loning. I stort har arbetet pågått hela tiden på dessa platser. På grund av brist på lärarkrafter har kortare avbrott skett. Söndagsskolan i Bjällsta var mer långvarig än den i Loning.
Under senare år har symötesformen visat sig varaz en god mötesform. I stort sett hålles ett eller två symöten i månaden. Vidare skall påpekas att intresset för yttre missionen har alltid varit stort bland vännerna i Indal. Redan vid ett av de första fösamlingsmötena gjorde man en god insamling för hednamissionen. Sedan har alltid annandag jul varit en av församlingens stora högtidsdagar, då insamling och sparbössetömning för yttre mission gjorts. Många ordets förkunnare i hemlandet har utgått från församlingen. M. Nyberg arbetade många år i Indal och sdan under flera år som predikant på Alnön; M. och J. O. Söderberg deltog troget med predikan här i Indal och på andra platser. Vidare har vi pastor Carl Berglund, som efter avslutade studier vid missionsskolan verkat på skilda platser i vårt land. Som evangelist i Helgelseförbundets tjänst har från församlingen utgått Tilda Backlund från Sunnås.
Församlingen har under alla år brottats med ekonomiska svåritheter. Gång efter annan har man allvarligt tagit upp frågan vad som bör göras för att stärka församlingens ekonomi. Byggnationer och reparationer, predikantlöner och löpande utgifter av olika slag har berett bekymmer, inte minst för den som fört kassaboken. Offerviljan har emellertid varit god. Offerdagar och skördeaktioner har stärkt ekonomin betydling. För att delvis täcka den tänkta reparationen har församlingen gjort insamlingar genom utsända insamlingbrev till församlingar och enskilda inom svenska missionsförbundet.
Till andra församlingar och svenska kyrkan har församlingen velat stå i ett förhållande som präglats av frid och endräkt. Alliansmötet har ofta hållits tillsammans med baptistförsamlingen och kyrkan.
[Källa: Kortfattad historik över Indals friförsamlings tillkomst och 70-åriga verksamhet]
Hänvisningar till orter
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
ReferenskodSE/FAY2/2_20460
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/VD4DQhCsBaIrwS9F2zFpQ4
SpråkSvenska
ExtraID2_20460