Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Stavre Kooperativa Handelsförening


Grunddata

ReferenskodSE/FAJ/FAJ_14183-1
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/zRzly7aolYWsiL3POFxp7J
ExtraIDFAJ_14183-1
Omfång
0,06 Hyllmeter 
1 Volymer 
Datering
1915–1944(Tidsomfång)
ArkivinstitutionFöreningsarkivet i Jämtlands län
Arkivbildare/upphov
Stavre Kooperativa Handelsförening (1915 – 1944)
Kategori: Förening. Ospecificerad (VI:Kooperativa/ekonomiska föreningar)

Innehåll

ArkivhistorikStavre kooperativa handelsförening 1915-1944
Vid sammanträde med kooperativt intresserade i Stavre den 24 maj 1915 beslöts bilda Stavre kooperativa handelsförening u p a. Sammanträdet antog Kooperativa Förbundets stadgar och anslöt föreningen till Kooperativa Förbundet från den 1 september 1915.
Sammanträdet beslöt också om affärslokal. Ett äldre hus inköptes av Erik Persson i Stavre för 650 kronor. Tomt, flyttning av huset och uppmontering samt inredning beräknades kosta 2850 kronor och därmed hade man affärslokal för beräknad kostnad av 3500 kronor. Den verkliga kostnaden blev 3479 kronor.
Vid styrelsens sammanträde en vecka senare fattades beslut om tomtköp av Henrik Olsson: två kvadratrevar (cirka 1760 kvadratmeter) för 300 kronor. Föreningen fick ytterligare ett stycke mark gratis av Henrik Olsson att sammanläggas med den köpta marken. Viklund från Nyhem åtog sig att flytta huset för 1000 kronor. Husets andra våning skulle inte timras utan utföras av resvirke och över packboden skulle läggas raskplank (torrfura).
I augusti 1915 uppfördes uthus med stall, vedbod, oljebod för fotogen samt avträde.
Men därmed var det inte slut på byggnationerna. I maj 1916 beslöt man uppföra ett tvåvåningshus med storlek 30x30 fot med magasin i bottenvåningen och bostad i övre våningen. Under huset skulle en källare 8x10 fot färdigställas. Beräknad kostnad för magasinet 2031 kronor, för bostadsstommen 1623 kronor och för källaren 165 kronor. Den verkliga kostnaden blev 4900 kronor. Brädfordring och inredning av bostadsdelen fick anstå i väntan på bättre tider.
För att klara kostnaderna hade Henrik Olsson gett föreningen ett lån på 7000 kronor. Lånet var helt återbetalt 1931.
1 mars 1918 påbörjades inredningen av bostaden. Olof Kristofferssons anbud på 3950 kronor - drygt 1000 kronor lägre än närmaste - antogs. Han fick senare också inreda röstkammaren för 735 kronor och sätta upp ett spjälstaket runt tomten för 70 öre per löpmeter.
I augusti anställdes som föreståndare biträdet i Stavre Handels AB Viktor Nikolaus Vestman med en månadslön på 125 kronor. Föreståndare Vestman och styrelseledamoten O Odhenkrans fick styrelsens uppdrag att i Östersund träffa uppgörelse om varuinköp. De uppmanades också till måttliga inköp, en uppmaning som återkom flera gånger då varulagret tenderade att öka.
Föreningen bildades den 24 maj då också beslut om inköp av hus fattades. Huset flyttades och gjordes i ordning som butik. Allt detta var klart och butik öppnades den 7 september 1915. Butiken sålde för 24 367 kronor till årets slut.
I augusti 1915 bestämdes att medlemmarna skulle betala sina insatser senast den 1 september 1915. Styrelsen abonnerade på rikstelefon med 600 årliga samtal för 40 kronor. I maj 1927 arrenderade föreningen bensinpump från Svensk-Engelska mineralolje AB.
I juli 1927 antogs Olof Johanssons Griånäs anbud på läggning av tegeltak på magasin och bostad, anbudssumman var 40 konor per 1000 tegel och 2800 tegel beräknades gå åt.
Föreningen startade sin verksamhet strax efter första världskrigets utbrott. Det framgår inte i styrelsens protokoll att föreningen skulle ha några större svårigheter under krigstiden. Det är bara några noteringar om krigstidens verkningar: strax efter första världskrigets slut anmodades föreståndaren att försöka sälja ett parti saltkött och ett parti skärbönor, bägge varorna förpackade i tunnor. Senare beslöts att ha auktion på okuranta varor och att sänka priset på svårsålda skor med 25 procent och ett et parti sportmössor skulle säljas till det pris som kunde fås.
Redan vid starten antog föreningen Kooperativa Förbundets stadgar, som föreskrev kontanthandel. Ändå var krediten en punkt vid många av styrelsens sammanträden. Styrelsen ville att den som var beroende av kredit skulle förete anvisning från arbetsgivaren samt erlägga betalning inom 14 dagar. Krediten diskuterades på årsmöten, där alla tycktes eniga om kontanthandelns betydelse för både medlemmar och förening. Kooperativa Förbundets revisorer påtalade vid sina besök vådan av kredithandeln. Styrelsen försökte bearbeta medlemmarna för ökad förståelse för kontanthandel och anslag därom sattes upp i butiken. Det var nog inte så lätt att komma ur krediten. Många av föreningens medlemmar hade sin utkomst av skogsarbete, det visar bl a styrelsebeslutet 1935 att så länge skogsavverkningarna pågick skulle butiker, vara öppen till kl 7 e m på lördagar för att skogsarbetarna skulle kunna proviantera utan att ta ledigt från arbetet. Skogsarbetet hade vid denna tid inga fasta avlöningsdagar. En körare med häst åtog sig avverkningen och lejde huggare. Köraren fick förskott, som baserades på in tummat virke och av detta skulle huggaren få sin del. Dessutom var det under 1920-1930-talen mycket svårt att få arbete. Att under dessa förhållanden kunna skaffa sig en ekonomisk buffert för att slippa kredit var ej lätt. Sluträkningen för en avverkning kunde dröja ett halvår efter att den var klar på våren. Trots styrelsens alla beslut om kontanthandel beslöt den i maj 1944 att de kunder som handlade på bok och betalade varje månad skulle få fortsätta med detta:
1 oktober 1916 prenumererade föreningen på fem exemplar av Konsumentbladet för utdelning. 1924 ökades antalet exemplar till tio och fr o m 1925 utgick Konsumentb1adet/VI till alla medlemmar på föreningens bekostnad. År 1944 fick medlemmarna betala en krona för VI. Kooperativa Förbundets almanaeka utgick gratis till medlemmarna liksom barnboken Per & Lisa från 1924 till 1937.
Personalen utökades i slutet av december 1915 då biträdet Karl Larsson från Mälgåsen anställdes med en lön av tio kronor å månaden jämte mat och husrum. Sommaren 1925 bestämde styrelsen att ge åtta dagars semester efter ansökan i varje särskilt fall. Föreningens föreståndare deltog i Kooperativa Förbundets utbildning 1924, 1926 och 1928. I Vår Gårds biträdesveckor deltog Svea Fredriksson 1928 och Olof Sandström 1936. Men styrelsen var också mån om att medlemmarna skulle öka sina kunskaper om den kooperativa rörelsen. Därför utsåg den 1934 fem personer, som vardera skulle starta en kooperativ studiegrupp i vardera Stavre, Grimnäs, Mälgåsen, Ammer och Rind.
Så småningom kom begäran om att butik skulle öppnas i olika byar. Först var Grimnäs där föreningen den 22 februari. 1925 beslöt öppna filial hos Olof Johansson. Hyran var 30 kronor i månaden och inkluderade ved och trappstädning. Årsmötet 1926 beslöt med röstsiffrorna 27-18 att lägga ner filialen i Grimnås. Men i juli 1926 konstaterade styrelsen att filialen hade ett överskott på 650 kronor. Denna filial blev sedan kvar men i samband med sammanslagningen med Bräckeföreningen såldes varulagret till Gustafsson i Gällö.
Rind och Nor hade medlemmarna framfört önskemål om butik. I Rind beslöt styrelsen öppna filial den 1 oktober 1928 med Hugo Åkervall som föreståndare. Begäran från medlemmarna i Nor föranledde däremot ingen åtgärd.
Vid föreningens årsmöten fanns det någon talare, film eller dansmusik och förstås kaffe med bröd. 1928 bjöd man dessutom på apelsiner och cigarrer. 1930 visades Kooperativa Förbundets film "Smid medan järnet är varmt" och 1933 var det musik av Albypojkarna, Torbersson sjöng kupletter och så blev det gammal dans till Lagajajs orkester: Vid årsmötet 1941 bjöds "på ett mycket utblandat Cirkott (som var ett kaffesurrogat) och dans till Lindquists trio.
1 november 1935 diskuterade styrelsen om att skaffa ny tomtmark på grund av vägomläggning. Ett drygt år senare erbjöd man Skönviks AB en krona per kvadratmeter för cirka 1500 kvm. Detta accepterades av Skönviks AE. Den avstyckade tomten blev 2237 kvm. Byggnadskommittén gjorde en tvådagars studieresa som längst till Duved. I augusti 1938 fick Kooperativa Förbundets arkitektkontor i uppdrag att upprätta ritningar. Årsmötet 1938 beslöt att inom kostnadsramen 40 000 kronor uppföra ny affärsfastighet med lokaler för televerket om skälig hyra kunde erhållas. Lån på 30 000 kronor skulle tagas. Vid årsmötet 1930, efter krigsutbrottet, rapporterade byggnadskommittén att brunn grävts för 1201 kronor och ritningar anskaffats för 988 kronor, men årsmötet beslöt byggladsfrågan vilande på grund av det osäkra läget. I juni 1944 utsågs Herman Olsson, Hugo Åkervall och A O Larsson som kommitté för eventuellt byggande av magasin på den nya tomten.
Första gången frågan om sammanslagning med andra föreningar kom upp var 1926. Förslaget var att föreningarna i Stavre, Gällö, Bodsjö och Sundsjö skulle gå samman. Frågan uppsköts av halvårsmötet 1926. Två år senare kom förslag från Bräcke om sammanslagning av föreningarna Albacken, Sörbygden, Nyhem, Dockmyr, Stavre och Bräcke. Vid årsmötet 1929 inledde Anna Johansson-Visborg sammanslagnings frågan, men årsmötet avslog även denna gång. I november 1931 ville Stavreföreningen på försök i ett år slå sig samman med Bräcke och ett medlemsmöte antog detta med rösterna 42-26, men något försök blev det inte trots detta. 1 november 1934 togs sammanslagningsfrågan upp ännu en gång och tillstyrktes av årsmötet med rösterna 36-19 men vid andra beslutande mötet blev det nej med rösterna 22-26. Sedan dröjde det till 1944 innan sammanslagningsfrågan åter togs upp och på årsmötet 19 november för styrelsens förslag om sammanslagning med Bräcke kooperativa handelsförening.
Alla tycktes besjälade av stor omsorg om föreningen. 1927 vägrade varukontrollanterna och revisorer att godkänna inventeringen eftersom endast bruttopriser fanns i inventeringslistorna, även inköpspriserna skulle finnas med enligt deras instruktion. Varukontrollanterna anmärkte några gånger på för höga varupriser, men endast en gång föranledde detta till åtgärd från styrelsen då salt sänktes till 18 öre per kilo.
Stavre kooperativa handelsförening fanns kvar som en butik i Bräckeföreningen till den 31 augusti 1969 då den stängdes för gott.
Allan Granström, 1995.

Kontroll

Skapad2019-06-27 11:47:21
Senast ändrad2024-04-25 09:18:04