Sök i arkiven
Genvägar MENY

ÅDAHL, MAURITZ

Person

KategoriPerson (släkt). Ospecificerad
HistorikMauritz Ådahl föddes i Asarum den 15 juni 1881 och dog den 15 april 1912 och begrovs ute i Atlanten.
Han var son till möbelsnickaren Ola Ådahl som härstammade från Åryd och hans hustru Elna, som härstammade från Ringamåla, närmare bestämt Svansjömåla.
Mauritz utbildades till möbelsnickare av sin far och avlade sitt gesällprov, en treskottasäng, troligen år 1901. Denna säng finns i Mörrum. Gaveln är ett konsthantverk i almrot.
Av någon anledning som vi inte vet, så tog Mauritz arbete på en båt i Karlshamn och hamnade så småningom i Holmsund i oktober 1901. Där arbetade han i en skeppshandel. I Holmsund arbetade också Emelie Grönlund från Yttertavle hos handlare Säfström. Mauritz blev förälskad i Emelie och ville att de skulle flytta till Amerika. Detta godkändes inte av Emelies familj, en trygg bondfamilj, och definitivt inte med en "sjöman" från Blekinge, han måste ju vara en äventyrare.
Mauritz hade dock bestämt sig för att resa till Amerika kanske med ett löfte från Emelie att hon skulle komma senare. Den 27 februari 1903 åkte han hem till Asarum och förberedde resan till Amerika som han påbörjade den 22 april. Emelie började arbeta på Umeå lasarett.
Korrespondensen blev ganska intensiv över Atlanten, mellan New York och Umeå. År 1906 lyckades Mauritz äntligen övertala Emelie att resa över till Amerika och detta skedde den 14 september. Emelie bodde inackorderad hos en familj i New York och Mauritz bodde hos en annan. De gifte sig 6 oktober 1906 och bodde då i Brooklyn. Dottern Wera föddes den 8 oktober 1908 och Georgia den 22 februari 1910. Familjen hade kontakt med andra svenska familjer i Amerika. Emeilie trivdes inte särskilt bra och ville gärna flytta tillbaka till Sverige. På hösten 1911 såg hon sin chans att få sin önskan uppfylld. Svärfar, Ola Ådahl hade dött den 25 maj och då behövde säkert svärmor Elna hjälp och nu skulle ett svenskt par åka hem till Sverige som hon kunde få sällskap med. Och så blev det.
Mauritz kom hem för att fira jul tillsammans med familjen. Han gjorde en stor, fin, vit kälke till Wera med hennes namn ingraverat i guldbokstäver och även en liten vit docksäng blev en kär present till Wera. Både kälke och docksäng finns i Mörrum. Mauritz och Emelie köpte en tomt strax intill Mauritz föräldrahem, men pengar var tydligen en bristvara. Mauritz far, Ola Ådahl, bodde i Port Elizabeth i två år och arbetade där som möbelsnickare och det tjänade han pengar på. Mauritz beslöt sig för att åka tillbaka till Amerika för att tjäna snabba pengar till deras hem, kanske inspirerad av sin far. Han arbetade som timmerman på båtarna i Hudsonfloden. Emelie och barnen stannade kvar i Asarum.
I april 1912 reste Mauritz tillsammans med kapten John Holm från Karlshamn till USA. Färdvägen gick via Köpenhamn där Mauritz hälsade på sin faster Anna. Detta besök har han skrivit om i sitt näst sista brev som skickades från Southampton den 6 april 1912.
Han var några dagar i Southampton och väntade på att Philadelphia, den båt som han hade biljett till, skulle lägga ut. Den var kolstrejk i England och Amerikalinjens båtar låg upplagda. White Star linjens Titanic skulle emellertid göra sin jungfruresa och alla Amerikaresenärer blev ombokade till detta enorma, osänkbara fartyg. Ett annat brev, daterat den 10 april som också finns bevarat, beskriver detta.
Sedan kom den bittra sanningen.
Mauritz blev hittad den 24 april som kropp nummer 72 och man plockade av ring, klocka, manchettknappar, lyckoamulett och pennkniv (en snickares käre följeslagare). Dessa personliga tillbehör skickades hem till den nyblivna änkan Emelie i Asarum. Eftersom Mauritz inte hade några släktingar i Amerika och han var tredje klass passagerare så blev han begravd i havet.
Emelie försökte få ut skadestånd, eftersom hon stod ensam med två flickor, 3 1/2 och 2 år gamla. Efter mycket skriverier så måste hon acceptera en ringa summa eller ingenting alls. Hon försörjde sig och barnen på att sy flaggor hos Rydbergs Flaggfabrik i Karlshamn. Hon valde dock att stanna kvar i Asarum och hjälpa sin svärmor. Kanske hon tyckte att hon gjorde fel som åkte till Amerika mot sina föräldrars vilja. Svärmor Elna dog 1930.
Emelie var känd i Asarum som en avvaktande person och som ställde upp för sina flickor till ytterlighet.
[---]
Mörrum 1994-05-24
Hjördis Ohlsson
ReferenskodSE/SEI/SEI_2451
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/3KmG8BWvCagAoQgQEdF3m3
SpråkSvenska
ExtraIDSEI_2451