Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Tullstationen och gränsposteringen i Hån


Grunddata

ReferenskodSE/VA/12200
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/BiEPMZspqKQNEo03RgK9z4
ExtraIDTullHån
Omfång
3,5 Hyllmeter  (-)
Datering
1825–1973(Tidsomfång)
Övriga hänvisningar
PM: Handlingar som har gallrats pga vattenskadan 1991 (htm), Handlingar som gallrats på grund av vattenskador 1991
ArkivinstitutionVärmlandsarkiv, Region Värmland (depå: Zakrisdal)
Arkivbildare/upphov
Tullstationen och gränsposteringen i Hån (– 1973)
Kategori: Statlig myndighet. Tullstationer

Innehåll

ArkivhistorikDe äldsta handlingarna är från 1825. Tullstationsverksamheten i Hån upphörde den 1 maj 1962. Verksamheten övertogs av den norska tullstationen i Örje. Detta skedde i enlighet med det svensk-norska gränstullsamarbetet som innebär att de både länderna har rätt att utföra det andra landets tulluppgifter. Gränsposteringen i Hån fortsatte dock sin verksamhet. Häri ingår arkiven efter både tullstationen och gränsposteringen. Detta enligt TFS 1981:32 [2827]: "Gränsposterings handlingar skall på ort där tullstation finns ingå i tullstationens arkiv." Den upphörde den 31 december 1973 genom en omorganisation då den införlivades i Karlstads tullregion.

Tullverkets huvuduppgift var att bevilja tull på införda varor. Övriga uppgifter bestod av att uppbära fyr- och båkavgifter, skatt på vissa införda varor samt att lägga på införseluppgifter. Tullverket handlade även ärenden för tullrestitution, d.v.s. varor eller material som återutförts efter användande eller bearbetning. Detta kan gälla material som används för ombyggnad, reparationer m.m. Förutom de uppgifter som uppstod vid godshantering vilade det även på tullverket att förhindra olovlig införsel och förhindra insmuggling av varor. Detta skedde genom att kontrollera att bl.a. smittsamma sjukdomar inte fördes in och att övervaka att gällande regler och föreskrifter förljdes för de varor som var underkastade restriktiva bestämmelser. Vissa varor såsom tobak och sprit fick endast införas av speciella importörer och enligt vissa villkor. Dessutom skulle tullverket tillse att varor med oriktig ursprungsbeteckning inte fördes in. Kontrollen gällde dock inte endast för varor som fördes in i landet utan även för varor som skulle lämna landet. Tullverket skulle tillse att varor som hade utförselförbud inte lämnade landet.
Vid skeppsbrott eller när fartyg strandade skulle tullverket ta tillvara statens intressen genom att utöva uppsikt och bevaka kronans rätt genom att sköta handläggandet av dessa sjöfyndärenden.
Brott som begicks mot de regler och förordningar som gällde vid varuhanteringen beivrades av tullverket genom att det förde statens talan i de ärenden som föll under åtal. Även andra uppgifter åvilade tullverket som indirekt hade med import och export och den kontroll som då krävdes. Detta gällde främst skeppsmätningen som tullverket genomförde. För att kunna beräkna hur stor last som fördes in eller ut var man tvungen att mäta fartygens lastkapacitet. Fartygstrafiken kontrollerades och så även fisketrafiken. Persontrafiken har varit föremål för tullverkets kontroller sedan starten men i relativt blygsam skala jämfört med den huvudsakliga uppgiften som var godstrafiken.
För att tullverket skulle kunna utföra de olika uppgifterna organiserades olika avdelningar som hade ansvaret för vissa uppgifter. En del avdelningar hade renodlade uppgifter medan andra kunde i mindre skala ta hand om samtliga inom ett visst bevakningsområde. Således uppstod så småningom avdelningar inom olika delar av hamnen. I och med att tullverket hela tiden måste följa med i import- och exporthandeln har det skett ett flertal omorganisationer i syfte att klara av uppgiften och anpassa sig till kommersiella intressen.

På de mindre tullkamrarna sköttes alla uppgifter inom tullkammaren. I Göteborg var dock tullförvaltningarna på grund av arbetsbelastningen uppdelade i självständiga avdelningar, vardera underställda Tulldirektören, beroende på arbetsuppgifter.

Enligt förordningen (1991:1524) med instruktioner för Tullverket och i de ändringar som gjorts i denna förordning med anledning av medlemskap i EU anges följande mål för tullverksamheten:
- att fastställa och uppbära tullar, mervärdesskatt och andra skatter samt avgifter så att riktig uppbörd kan säkerställas;
- att samla in och bearbeta uppgifter för handelsstatistiken så att underlag av en god statistik kan inges;
- att övervaka och kontrollera trafiken till och från tredje land så att bestämmelser om import och export av varor efterlevs;
- att fullgöra uppgifter avseende trafik till och från EU-land enligt särskilda föreskrifter.



Viktigare handlingar och ärendeslag:
Huvuddelen av arkivhandlingarna utgörs av gallringsbara klareringshandlingar för transportmedel och gods. Andra viktiga handlingar är ansökningar och tillstånd av olika slag. Såväl när det gäller volym som användning av arkivhandlingar dominerar gallringsbara fakturaakter avseende importvaror tillsammans med exportdeklarationer.

Sökingångar till arkivet:
- arkivförteckningen
- diariet
- microficheregister över fakturaakter

Sekretess:
Huvuddelen av handlingarna i arkivet är sekretessbelagda med hänsyn till att de berör enskilda företags ekonomiska verksamhet (sekretesslagen 9 kap. 1 § första stycket).

Gallring:
Merparten av handlingarna är gallringsbara enligt gallringsplan för tullstaten (TFS 1981:32 bilaga 5).
Stora arkivförluster gjordes 1866 då tullarkivalier såldes. 1991 drabbades tullstationen och gränsposteringen i Hån av en vattenläcka i arkivet med mögel som följd. Detta fick till följd att både gallringsbara och icke-gallringsbara arkivalier måste gallras (se extern länk från detta arkiv).

Det fanns länge tre sorters tullar, Lilla tullen, Sjötullen (även kallad Stora tullen) samt Landtullen. Lilla tullen fanns mellan åren 1622 och 1810. Det var en tull på inrikeshandeln mellan städer och landsbygd. Sjötullen var den handel med utlandet som skedde över havet. Landtullen var för de landväga transporterna mellan länder. Sverige hade fram till 1658 landgräns med Danmark. När Finland blev ryskt 1809 infördes gränsbevakning och tull även här, tidigare verkar det ha varit löst organiserat. Mellan 1658 och 1809 fanns landtull endast med Norge. Trots att Sverige och Norge var i union mellan 1814 och 1905 förekom tull mellan länderna. 1895 avskaffades mellanrikslagen (som reglerade handeln mellan rikena) samt unionens upplösning tio år senare påkallade en förstärkning av gränsbevakningen. Den dåliga kvaliteten på både vägarna och transportmedlen samt terrängen gjorde att varuforsling över landgränserna inte var betydande. Dessa faktorer hindrade ekonomiskt lönande transporter. Gränshandeln rörde sig i äldre tid mest om dagligvaror med korta transportavstånd.

Trots att gränshandeln var liten och inte kunde organiseras med ett stapelsystem som vattentransporterna, så hindrade det inte att även denna handel länge hade belagts med tull och regler, och att det fanns en gränstullorganisation. Ett försök till gränstull gjordes 1605. Men den var varken effektiv eller enhetlig och upphörde efter 1613. Ofta anges 1630-talet utgöra gränstullens födelseperiod. 1639 infördes en gränstulltaxa som var en variant av Lilla tullen. De varor som inte förekom här skulle beskattas enligt Sjötullen. Gränstullen avsedd för gränsbefolkningens varor blev ett komplement till Sjötullen. Särskilda gränstulltaxor användes in på 1800-talet. Gränstulldistrikten sammanföll först med Lilla tullens, och ofta var Lilla tullens inspektorer även detta över Landtullen. Gränstullen var dock administrativt underställd generaltullförvaltaren i Stockholm. Den tillhörde Värmlands och Älvsborgs gränsdistrikt. Värmlands och Älvsborgs läns gränsdistrikt bildades 1826 i samband med att Sverige åren 1825 och 1826 indelades i distrikt. Detta distrikt saknade en distriktschef. Dessa distriktschefer hade gränstullkamrar längre in i landet där godset förtullades. Syftet med denna indelning var att få en organisation av inspekterande och sammanhållande karaktär mellan den centrala ledningen (Generaltulstyrelsen i Stockholm) och den lokala administrationen på respektive tullkammare. Distriktsindelningen behölls som ett slags administrativt begrepp, utan chef, fram till 31 december 1904, då distriktsindelningen upphörde. Efter detta blev varje tullkammare direkt underställd Generaltullstyrelsen, och dess personal stod under befäl av respektive tullförvaltare i de olika tullkammardistrikten. 1974 återkom en regional organisation för tullverket.

Gränsbevakningen var en integrerad del av tullkammarens uppgifter. Dess främsta uppgift var att upptäcka och förhindra överträdelser mot de författningar som de har att övervaka, främst olovlig varuinförsel. De flesta posteringar efter norska gränsen var också gränsstationer där förtullning skedde. Själva förtullningen sköttes av tullbetjänter, medan bevakningen sköttes av gränsridare, som även var föreståndare. Det var dock mest ortsbefolkningens behov som tillgodosågs. För mer komplicerade förtullningar fanns även tullkammare vid järnvägsstationerna längs gränsen.

Gränsbevakningen indelades 1923 i fem gränsbevakningsdistrikt, varav fyra mot Norge. Hån tillhörde det Andra distriktet. Distriktet sträckte sig från Korungeröd i Bohuslän till Dalarnas gräns mot Härjedalen. Det leddes av gränsbevakningschefen i Karlstad. Distriktet var i sin tur uppdelat i tre gränsöveruppsyningsmannaområden, senare benämnt Gränstullmästarområden; varav Hån var ett. Omorganisationen 1923 berörde huvudsakligen administration, arbetsuppgifter och titlar. Gränsridaren omdöptes till Gränsuppsyningsman. Tullmästaren blev den högsta tjänstemannen i bevakningsarbetet. Gränsen uppdelades i distrikt, samtliga med befintliga tullförvaltare som chefer. En distriktsindelning skedde samtidigt med kustbevakningen. Denna distriktsindelning överensstämde i stor utsträckning med vad som redan gällde. För Dalsland, Värmland och Dalarna fanns fram till 1928 en särskild gränsbevakningschef med säte i Karlstad. Denna hade mot slutet enbart kamerala och personaladministrativa uppgifter, som den övertog från respektive tullkammare.

Gränsbevakningsdistrikten utövkades 1929 samt döptes till Gränsdistrikt. Dalslands, Värmlands och Dalarnas gränsdistrikt bildade ett eget tulldistrikt med gränstullkammare i Karlstad (som i och med detta fick två tullkammare). Gränstulldistrikten löd direkt under Generaltullstyrelsen i Stockholm. 1953 tilldelades kustbevakningschefen ( i detta fallet för Västra kustdistriktet) även chefskapet över gränsbevakningen. Hans tjänstetitel ändrades i och med detta till Gränschef. Chefskapet över gränsbevakningen utövades vid 1900-talets början av tullförvaltarna i Strömstad, Östersund och Haparanda.

År 1961 tillhörde gränsposteringen Dalslands, Värmlands och Dalarnes gränsdistrikt, under chefskap av gränsdistriktschefen i Karlstad. År 1963 tillhörde gränsposteringen dock Karlstads gränsdistrikt som omfattade samma område som Karlstads tulldistrikt.

Kontroll

Skapad2004-02-13 00:00:00
Senast ändrad2014-03-14 13:13:47