Epidemisjukhuset i Motala (1913 – 1954)

Myndighet

Kategori	Kommunal myndighet. Ospecificerad (Administration + stödverksamheter)
Kategori	Kommunal myndighet. Ospecificerad (Ledning/stab/styrelse)
Kategori	Kommunal myndighet. Ospecificerad (Sjukhus, sjukstugor)

History

Epidemistadgan från 1857 samt 1875 års detaljerade förordning, föreskrev att primärkommunerna skulle vidta åtgärder för att bekämpa de smittsamma sjukdomarna. Landstingen ålades detta genom 1919 års epidemilag.
Redan 1899 anställde landstinget i Östergötland en länssjuksköterska och fem distriktssköterskor speciellt för epidemisjukvården. Efter motion av förste provinsialläkaren i Linköping Fredrik G. Bissmark 1905, lät landstinget utreda frågan om epidemisjukvården inom Östergötlands läns landstingsområde. Enligt denna utredning fanns tidsenliga kommunala epidemisjukhus i Linköping, Motala och Skänninge samt ett äldre, odugligt i Söderköping och en tillfälligt anordnad lokal i Vadstena. Epidemisjukstugor fanns på flera platser i länet (Borg, Boxholm, Horn, Krigsberg (numera kallat Kristberg), Kvillinge, Finspång, Åtvidaberg, Östra Eneby och Ringarum), förutom en del mer eller mindre användbara sjukstugor inom länet.
Fr.o.m. 1907 tillsatte landstinget en epideminämnd på tre personer, som skulle ha överinseende över anstalterna. D.v.s. uppföra och iordningsställa epidemisjukhus, utse läkare, bestämma deras arvoden, inge årsberättelse till landstinget, framställningar om anslag etc. Varje epidemisjukhus hade dock sin egen styrelse som under epideminämndens överinseende skulle ha hand om sjukhusets förvaltning. Två städer, Linköping och Motala, föredrog att själva stå för sin epidemivård och befriades därför från den del av landstingsskatten som gällde sådan vård.
Den epidemilag från 1919, som trädde i kraft 1 januari 1920, innebar knappt någon förändring, utan organisationen blev i stort sett densamma som förut. Den förändring som skedde var att Linköping och Motala införlivades i sjukvårdsdistriktet, som enligt lagen utgjordes av landstingsområdet. Sedan det blev klart att Motala skulle ingå i länets epidemidistrikt, måste också detta landstingsägda epidemisjukhus byggas till för ytterligare sjutton patienter. Motalas epidemiområde var: Motala landsförsamling, V. Stenby, Varv, Styra, Ask, Vinnerstad, V. Ny, Ekebyborna, Brunneby, Fornåsa, Lönsås och Kristberg.
Under 1920-talet gick utvecklingen mot att man såg sig kunna begränsa epidemisjukvårdsverksamheten. Enligt ett landstingsbeslut som epideminämnden stödde, skulle endast nio sjukhus hållas öppna, däribland Motala. De övriga sex skulle finnas som reserver vid ett eventuellt ökat behov. 1932 beslutade landstinget om ytterligare inskränkningar som genomfördes genom nedläggning och försäljning av flera sjukhus. I slutet av 1930-talet var länets epidemisjukvård koncentrerad till Linköping, Finspång, Söderköping och Motala. 1954 beslöt landstinget att lägga ned de tre sistnämnda och kvar fanns alltså för Östergötlands del, centralepidemisjukhuset i Linköping med sina 136 platser.
Källa
Myrdal, Robert, "Östergötlands läns landsting, 1863-1962". Lund 1962. Uppgift om Motala epidemiområde, från tidigare förteckning.
Arkivbildning
Arkivhandlingarna sträcker sig från 1915-1957; Det är protokoll, patientliggare och journalblad men främst räkenskapshandlingar.
Lev nr 2000-76

References to locations

Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)

Reference code	SE/E023/LIO_89
Link to archive record	https://sok.riksarkivet.se/agent/283FdaiMGaEzJ17Ved3IA7
Language	Svenska
Extra ID	LIO_89

Archive descriptions

Epidemisjukhuset i Motala (Regionarkivet i Östergötland)

Success! You have made an order!

An error ocurred!

Search help: arkiv

News

Epidemisjukhuset i Motala (1913 – 1954)

News