Meriter

13 Fleming, Klas (Hermansson), son av F 10, f 15 febr 1649 i Sthlm (enl begravningsvapen i Jakobs kyrka), d 31 juli 1685 i Holland på resa till Aachen, begr 2 maj 1686 i Sthlm (Jak). Inskr vid Uppsala univ 24 juli 1662, vid Åbo akad 1665–69 o vid univ i Groningen 7 okt 1671, auskultant i Svea hovrätt 24 okt 1670, utrikesresor 1671–74, hovråd i k kansliet 13 mars 1674, bankofullm 29 sept 1675, led av 1675 års ständerkommission 12 okt s å, kansliråd 10 juli 1677, överste för ett finskt reg till häst 1 mars 1678, lantmarskalk vid riksd i Sthlm 1680, landsh i Närke o Värmland 17 nov s å, pres i likvidationskomm 19 nov s å, led av kammarkomm 7 dec s å, pres i reduktionskomm 9 dec s å, landsh i Uppland 29 mars 1681–dec s å, pres i kammar- o kommerskoll s d, k råd 7 dec s å, som pres i kammarkoll led av likv: komm över stora komm: s domar ang kollegierna 27 maj 1682, riddarhusdirektor 29 dec s å, pres i red:koll 3 jan 1683, kansler för Lunds univ 17 juli 1684, v riksskattm 19 aug s å, pres i kammar-, kommers- o bergskoll samt statskontoret 10 sept s å. Led .av riddersk o adeln vid riksd 1675, 1676, 1678, 1680 o 1682–83.

G 10 jan 1675 m frih Anna Kruus af Gudhem, dp 17 sept 1654 i Sthlm (Nik), d 19 juni 1692, begr 4 dec s å i Sthlm (Jak; hennes o makens kistor nedsattes senare i Kruuska gravkoret i Björklinge kyrka, Upps), dtr av översten frih Lars Jespersson K af Gudhem o grev Agneta Horn af Björneborg.

Biografi

Sina akademiska studier började F vid 13 års ålder i Uppsala och avslutade dem som tjugoåring i Åbo, dit hans fader hade kommit som generalguvernör 1664. Både 1666 och 1667 begärdes F till rector illustris för akademien i Åbo, men fadern vägrade att ge sitt samtycke därtill. I sin senare verksamhet uppvisade F synnerligen goda insikter inom juridiken, vilket synes tyda på, att hans akademiska studier i varje fall omfattat juridiska ämnen. Samtidigt med universitetsstudierna förvärvade F hos sin fader en omfattande praktisk kännedom om landets kammarväsen, näringsliv och förvaltning. Fadern lämnade 1669 sin generalguvernörstjänst i Åbo och återvände med familjen till Sthlm. Året därpå började F som auskultant i Svea hovrätt. Men redan 1671 reste han utomlands och besökte bl a universitetet i Groningen. Det torde ha varit detta lärosätes undervisning i stats- och folkrätt (prof Jacobus Oiselius) samt rättslära (prof Wessel Bertling och Gerhardus Veltman), som lockade honom dit. På sin »peregrination» kom F även till Frankrike och Tyskland och tjänstgjorde därvid en tid vid de svenska legationerna i Paris och Köln samt i franska armén. Under vistelsen i Frankrike synes F ha förvärvat goda insikter både i Ludvig XIV:s absolutism och i landets av Colbert ledda finansförvaltning. Dennes verksamhet och idéer synes ha gjort ett djupt intryck på den unge F och lämnat åtskilliga impulser till hans senare verksamhet inom rikets förvaltning.

Sin riksdagsdebut gjorde F på kröningsriksdagen i Uppsala hösten 1675. Han uppmärksammades där genast och användes flitigt i åtskilliga utskott samt utsågs till fullmäktig i riksens ständers bank och till ledamot av ständernas kommission för undersökning av förmyndarstyrelsens finansförvaltning. Denna kommission, som hade tillkommit på riksdagens initiativ i sept 1675, auktoriserades av konungen 12 okt s å. Ungefär samtidigt blev F dess ordförande. Han placerades således redan vid förmyndarräfstens början på en utsatt post. Enligt konstitutorialet skulle kommissionen överse förmyndarnas räkenskapsrelation, som hade inlämnats till konungen 1672, och därav inhämta orsaken till rikets släta tillstånd. Uppdraget var således av tämligen begränsat omfång och kunde tänkas bli avklarat snabbt. Men det visade sig snart, att de i relationen åberopade bilagorna aldrig hade blivit utarbetade. Då dessa saknades, var kommissionen tvungen att gå till primärmaterialet, dvs till omyndighetstidens räkenskaper och handlingar. Bearbetandet av dessa igångsattes tack vare F:s ansträngningar redan på våren 1676. Arbetet var besvärligt och tidskrävande och mötte åtskilligt motstånd från kollegiernas sida.

Kommissionens verksamhet väckte farhågor och oro hos rådsaristokratin. Dennas motvilja mot den »ondskefulle och arge kommissionen» riktades samtidigt alltmer även mot dess ordförande. Vid riksdagen i Halmstad i febr 1678 begärde de rådsoppositionella kretsarna inom ridderskapet och adeln besked om vad kommissionen, uträttat. I sitt korta svar framhöll F, att kommissionens arbete ej var slutfört och att den enligt sin instruktion ej hade rätt att redogöra därför utan konungens tillstånd. Denne samtyckte först till ständernas begäran om redogörelse, men efter att ha sammanträffat med F och kommissionens andra ledamöter synes han ha ändrat sig: kommissionen slapp att redogöra för sitt arbete på denna riksdag. Samtidigt bedyrade F, att kommissionen skulle komma att avsluta sitt arbete inom ett halvår. Det behövdes emellertid ytterligare nära tre år till uppdragets avslutande.

Vid 1678 års riksdag deltog F ganska flitigt i debatten om kontribution och reduktion. På det senare området krävde han fullföljandet av 1655 års reduktion inom en viss av konungen fastställd tid. Det av Mauritz Posse på riksdagen framförda kravet på en ny reduktion synes ej heller ha varit alldeles främmande för honom. Såsom bankofullmäktig pekade han samtidigt på några brister i riksens ständers banks verksamhet och struktur samt föreslog tillsättandet av ett bankoutskott, som tillsammans med de andra ständernas representanter skulle försöka avhjälpa dessa brister. Samtidigt (22 febr) avsade F sig fullmäktiguppdraget i banken och motiverade detta med påståendet, att han i fortsättningen »intet bliver så stadigt i Stockholm».

Den 1 mars 1678 utnämndes F nämligen till överste med uppdrag att uppsätta och förestå ett finskt regemente till häst. Den 2 sept 1678 bröt han med sitt regemente upp från Viborg och fortsatte via Ingermanland landvägen mot Riga för att där ingå i Henrik Henriksson Horns expeditionsarmé och deltaga i dennes planerade fälttåg mot Preussen. Den 27 okt var han framme i Holmhof vid Dünafloden. Regementet var dock efter den långa och strapatsrika marschen i så bedrövligt och utblottat tillstånd, att det ansågs för fältodugligt och lämnades kvar i Livland, när huvudarmén bröt upp mot Preussen. F och hans regemente stannade i Livland till hösten 1679. Det avdankades där 14 okt s å.

Till Sthlm torde F ha återvänt först på våren 1680, ty ännu så sent som 25 mars vistades han på sin sätesgård Hermansaari i Finland. Ständerkommissionen slutförde nu under F:s ledning granskningen av förmyndarstyrelsens förvaltning. Dess slutrelation av undersökningens resultat överlämnades till konungen vid början av riksdagen i okt 1680. Först efter hemkomsten från Finland synes F ha kommit i närmare kontakt med Karl XI och vunnit dennes fulla förtroende. Han torde också ha deltagit i de överläggningar, som konungen under sensommaren och hösten 1680 anses ha haft med sina förtrogna för att planera den stundande riksdagen. Den 28 sept utsåg konungen – troligen i följd av dessa överläggningar – F till lantmarskalk.

Riksdagen öppnades 5 okt. Kravet på en fortsatt räfst med förmyndarregeringen och begäran att 1675 års undersökningskommissions arbete skulle företes för ständerna väcktes av Hans Wachtmeister i riddarhuset redan 6 okt. F associerade sig genast med Wachtmeister i denna fråga och medverkade därefter kraftigt till räfstefrågans genomdrivande på riksdagen i den av Wachtmeister framlagda och av konungen önskade riktningen. F spelade en viktig roll även vid tillkomsten av 1680 års ständerförklaring om rådet och regeringsformen (Thanner). Även här gjorde han sina insatser i intimt samarbete med Hans Wachtmeister. I reduktionsfrågor var F betydligt moderatare än denne (jfr Ola Lindqvist). Han bidrog visserligen till att det Wachtmeisterska reduktionsprogrammet beträffande donationsgods drevs igenom på riddarhuset, men samtidigt lyckades han avvärja W:s försök att genomdriva en reduktion av köpegods mot löner. Bland F:s övriga ställningstaganden på denna riksdag märkes hans kritik av reduktionskollegiet och krav på att K M:t måtte föreskriva kollegiet en viss tid för arbetets avslutande, »ty sker det intet, så blivuer det aldrig ändskap däruppå». Dessutom pläderade F i riddarhuset för indragning av kommerskollegium: allt som anginge handeln skulle läggas under kammarkollegium och skötas på samma sätt som i Frankrike; »varest en man, Colbert, haver jämte andre sine sysslor också inseende på commercien».

Den 29 nov 1680 tillsatte riddarhuset den reduktionskommission, som skulle verkställa riksdagens reduktionsbeslut, och utsåg F till dess president. Konungen auktoriserade kommissionen 9 dec. Dessförinnan hade han utsett F till landshövding i Närke och Värmland, president i likvidationskommissionen och ledamot av kammarkommissionen. F:s ställning stärktes ytterligare i mars 1681, då han utnämndes till president i kammar- och kommerskollegierna. Samtidigt lämnade han sitt första län och blev i stället landshövding i Uppland för att mera kontinuerligt kunna vistas i Sthlm. I jämförelse med F:s andra uppdrag var landshövdingetjänsten av mindre betydelse, och då han i dec 1681 utnämndes till kungligt råd, avstod han från denna post.

Uppdragen i Sthlm var omfattande och besvärliga. Som president i likvidations- och reduktionskommissionerna var hans första uppgift att organisera dessa ämbetsverk. Reduktionskommissionens primära arbetsuppdrag att verkställa 1680 års reduktionsbeslut utvidgades snart till att omfatta även. det på 1682/83 års riksdag fattade nya reduktionsbeslutet. Trots sin kritiska hållning gentemot den på sistnämnda riksdag beslutade utvidgade reduktionen av donationsgodsen ledde F kommissionens verksamhet, konsekvent i den av konungen önskade riktningen. För att kunna fastställa alla reducibla gods och hemman utfördes på hans; initiativ i kommissionen åtskilliga systematiskt organiserade arkivundersökningar och excerperingsarbeten av äldre handlingar. I stort sett gäller det sagda även likvidationskommissionen, vars ursprungliga arbetsuppgifter var att likvidera kronans gäld tom. 1680 och förrätta undersökningen av förpantningarna i enlighet med 1680 års riksdagsbeslut. Fr o m hösten 1681 resp 1682. skötte kommissionen dessutom likviderandet av stora kommissionens och kammarkommissionens domar, undantagandes dock den förras domar angående kollegierna. Likviderandet av dessa domar uppdrogs åt den i maj 1682 tillsatta likvidationskommissionen över stora kommissionens domar angående-kollegierna. Som president i kammarkollegiet blev F även ledamot i denna kommission och fungerade de facto som dess ordförande. Vad beträffar F:s verksamhet i. likvidationskommissionerna har den karakteriserats såsom sträng mot förmyndarna, och forna rådsledamöter och mild gentemot dem som graverats på grund av dessas åtgärder (Lindqvist).

Med F:s utnämning till president i kammar- och kommerskollegierna verkställde konungen det förslag om kommerskollegiets indragande, som F hade pläderat för på 1680 års riksdag. F blev därmed riksskattemästaren Sten Bielkes närmaste man och i ett kungligt brev av 4 april 1681 ålades han att sköta »kammarsakerne i gemen» och »särskilt commercierne». Redan nu intog han en dominerande ställning i rikets ekonomiförvaltning, men hans position förstärktes ytterligare. I jan 1683 utnämndes han till president även i reduktionskollegiet. Syftet med denna utnämning var konungens önskan att påskynda avslutandet av kollegiets arbete. Året därpå blev F kansler för universitetet i Lund. Hans tid räckte knappast till att mera ingående befatta sig med kanslerssysslor. Han hann i alla fall med att återinrätta bibliotekarietjänsten vid universitetet och skaffa akademien ett formligt donationsbrev på Karl XI:s gåva av Edmund Gripenhielms bibliotek.

Under riksskattmästaren Sten Bielkes sjukdom skötte F sedan aug 1684 även dennes ämbetssysslor. När Bielke dog i sept s å, utnämndes F till president i både kammar-, kommers- och bergskollegierna samt i statskontoret. Han blev därmed högste chef – riksskattmästaretjänsten indrogs – för rikets hela kammarverk. Det var en väldig arbetsbörda som sedan nov 1680 successivt hade samlats på F:s skuldror. Tack vare sin enorma arbetsförmåga och organisatoriska talang synes F ha bemästrat det mesta. Forskningen har kunnat peka på F:s närapå moderna sätt att organisera arbetet i kommerskollegium och statskontoret.

F:s tid som rikets högste chef på det kamerala området blev ej lång. Sommaren 1684 var han redan märkt av sjukdom. I juli s å reste han med konungens tillstånd till Medevi för att sköta sin hälsa. Återkommen i aug fortsatte han som vanligt med sina åligganden, men insjuknade allvarligt i jan 1685. Med järnhård energi fortsatte han under några månader med sitt arbete från sin sjukkammare, där både konungen och ämbetsmännen fick infinna sig för ärendenas handläggning. Efter en kortvarig förbättring försämrades hans tillstånd snart igen, och 16 maj rapporterade danske ministern i Sthlm till sin konung, att F som »paa nogen tiid hafver varit oppe, bleff uti forgars igien intil döden syg». I början av juli lämnade F landet för att söka bot mot sin sjukdom i de varma baden i Aachen. På resan dit avled han i Holland 31 juli 1685. F:s änka och barn upphöjdes 10 dec 1687 för hans förtjänster i grevligt stånd.

F ägde jordagods såväl i Sverige som i Finland och Östersjöprovinserna. Av sin fader hade han ärvt friherrskapet Liebelitz i Kexholms län samt sätesgårdarna Hermansaari i Vehmo sn i Åbo län och Tynningsö i Värmdö sn i Uppland. Genom sitt gifte kom han i besittning av Aspenäs – vilket han 1682 sålde till Gabriel Gyllenståhl – i Malexanders sn och Ljung i Ljungs sn i Östergötland samt Boo i Bo sn i Närke. Dessutom ägde han gemensamt med sina svågrar greve Fabian Wrede och frih Gustaf Kruus af Gudhem förutom säteriet Häringe i Västerhaninge sn (Sth) även herrgården Malla i Maholms sn i Estland och ett större godskomplex med Karkus och Rujen som huvudorter i Pernau krets i Livland. År 1678 förvärvade F det av farfadern uppförda s k Flemingska huset på Helgeandsholmen i Sthlm, där Karl XI påstås ha haft möjlighet att oförmärkt besöka honom genom en lönngång från det närbelägna kungliga stallet. År 1683 bytte F från kronan till sig sätesgården Tuna i Åkers sn i Uppland. I reduktionen förlorade F friherrskapet Liebelitz och den största delen av de livländska godsen. Även Tynningsö och Häringe reducerades men redan i april 1682 fick F konungens tillstånd att genom byte med kronan återförvärva Tynningsö. På samma sätt återförvärvade svågrarna Häringe.

Författare

E Blumfeldt

Arkivuppgifter

Brev från F till Fabian Wrede (16 st 1676 ^80, odat) i RA, till Henrik Henriksson Fattenborg-Lillienborg (1 st 1681) och enstaka brev till kammarkoll, red:koll, red:komm i Uppland m fl i KA.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: RR, 1675 års undersökn :kom-missions handl, RA; Kammarkoll prot, reg o ink k brev 1681–85, Likv:komm:s prot, reg o ink brev 1680—85, Reduktionskomm :s prot, reg o ink k brev 1681–85 samt akter ang donationer under Norrköpings besluts villkor, Likv:komm:s över stora komm:s domar ang kollegierna prot 1682–85 o relation 1687, Red:komm:s i Uppland akt nr 636, Red:koll prot, reg o ink brev 1683–85 samt akt nr 69, F:s likv:akter i Likvidationer, Ser 15: 17 o 30: 13, Avslutade byten nr 66, 91 o 348, Akter ang Malla o Karkus m m i Livländska donationskontoret F I b 2: 10 resp F II b 2:4, A Munthe, PM ang red:komm:s arkiv (1936) o ang red:koll personal (1944), KA; Adelns rusttjänstlängder 1678 o 1684, KrA; Rålambs deduction, KB (1 ex även i RA). – AdRP 12–14, 1675–1682/83 (1895–98); Album studiosorum academiaj Aboensis, ed V Lagus.' Suppl (1906); Album studiosorum academise Groningianae (1915); Alla riksdagars o mötens besluth, ed A A Stiernman, 2–3 (1729–33); Bref ifrån konung Carl XI till . . . R v Ascheberg (HSH 6, 1818); Handl om riksd 1682, ed J H Liden (1788); Handl til konung Carl XI:tes hist, ed S Lcenbom, 8–14 (1767–74); HSHF 1–3 (1836–39); Karl XI:s almanacksanteckn, ed S Hildebrand (1918); Lettres inédites de Feuquiéres . . ., ed Ä A Etienne-Gallois, 4–5 (1846); Samling af instructio-ner rör den civ förvaltn i Sverige o Finland, ed C G Styffe, 1* (1856); UUM, 1, 1595–1700 (1900–11). – JA Almquist, Bergskoll (1909); dens, Frälseg 1:1–2 o 3:1– 2 (1931, 1947); dens, Kommerskoll (1912–15); Les anecdotes de Suède ... (1716); K Beckman, Bidr till Sv riksdagens hist 1650–80 (1888); R Blomdahl, Förmyndarräfstens huvudskede (1963); L M Bååth, Helgeandsholmen o Norrström, 1 (1916), s 252 ff; dens o A Munthe, Kungl statskontoret 1680— 1930 (1930); W Carlgren, Kungamakt, utskott o stånd på 1680- o 90-talens riksdagar (HT 1921); F F Carlson, Sveriges hist under konungarne af Pfalziska huset, 2–4 (1856–75); dens, Om statshvälfningen i Sverige under Carl XI:s regering (1856); dens, Berättelse om riksdagen 1680 (1860); A Fryxell, Berättelser ur sv historien, 14–20 (1848–53); R Fåhraeus, Karl XI o Karl XII (Sveriges hist till våra dagar, 8, 1921); S Gerentz, Kommerskoll o näringslivet . . . 1651—1951 (1951); S Grauers, Bidr till kännedomen om det karolinska enväldets uppkomst (1926); dens, Den sv riksdagen under den karolinska tiden (Sveriges riksdag, 1:4, 1932); dens, Ätten Wachtmeister genom seklerna, 2 (1946); dens, Kring förspelet till 1680 års riksdag (Hist studier tillägn Nils Ahnlund, 1949) ; M Jokipii, Suomen kreivi-ja vapaaherrakunnat, 1–2 (1956–60); Kammarkoll hist (1941); J Kleberg, Kammarkoll 1634–1718 (1957); dens, Statskontoret 1680–1946 (1948); O Lindqvist, Jakob Gyllenborg o reduktionen (1956, jfr B Odens rec i HT 1958); dens, Claes F, räfstepolitiken o den samtida propagandan (Se 1959); A Munthe, Likvkommissionen (MRA 1931); dens, Kansliet under det karolinska tidevarvet (Kungl Maj :ts kanslis hist, 1935); G Rystad, Johan Gyllenstier-na, rådet o kungamakten (1955); Haqvin Spegel, Then rätta winning . . . [Likpred o personalia över K F] (1686); V E Svedelius, Om reductionen af krono- o adeliga gods under konung Carl X Gustafs o konung Carl XI :s regering (1849–51); R Swedlund, Grev- o frih:skapen i Sverige o Finland (1936); Sveriges riddarhus. Under red av C Hallendorff (1926); L Thanner, 1680 års statsrättsförklaring (1961); E Wahlberg, Studier rör Johan Gyllenstiernas verksamhet under krigsåren 1675–79 (1934); O Varenius, Räfsten mot Karl XI :s förmyndarstyrelse, 1–2 (1901–03); M Weibull o E Tegnér, Lunds univ:s hist 1668–1868 (1868); N Wimarson, Sveriges krig i Tyskland 1675–79, 1–2 (1897, 1912).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Klas Fleming, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14218, Svenskt biografiskt lexikon (art av E Blumfeldt), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14218
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Klas Fleming, urn:sbl:14218, Svenskt biografiskt lexikon (art av E Blumfeldt), hämtad 2024-04-26.