I Mathilda Malling

Mailing, Ingrid Mathilda, f 20 jan 1864 i Norra Mellby, Krist, d 21 mars 1942 i Khvn, Esajas. Föräldrar: godsäg Frans Oskar Kruse o Anna Maria Mathilda Borgström. Mogenhetsex vid Lyceum för flickor i Sthlm 10 okt 83, inskr vid LU 22 febr 84, studier i Schweiz 84, i Khvn 85–86. Förf.

G 5 jan 1890 på Vetteryd, Norra Mellby, m köpmannen Peter Malling, f 24 jan 1864 i Khvn, Garnisonsförs, d 10 mars 1913 i Frederiksberg, Khvn, son till mäklaren Joachim M o Maria Elena Voss.

Mathilda M växte upp på landet, i Tjörnarp norr om Ringsjön i Skåne. Efter studier i flickskola i Lund fick hon gå igenom gymnasium i Sthlm. Enligt familjebeslut skulle hon bli lärarinna. Våren 1884 skrevs hon in vid LU som en av de första studentskorna. Redan i början av maj så for hon emellertid till Schweiz, där hon stannade över sommaren. Studierna fortsattes sedan i Khvn, där hon bl a åhörde Georg Brandes' föreläsningar. Hon hade även förmånen att få fritt tillträde till Det kongel teater, en ynnest som annars bara tillföll kulturpersoner av rang.

Redan som ung flicka skrev M dagbok, och under studietiden i Sthlm började hon intressera sig för modern dansk och engelsk litteratur. I Schweiz arbetade hon, under inflytande av nyare fransk litteratur, om en novell med namnet Berta Funcke i en mer djärv och naturalistisk stil. På hemvägen sökte hon i Khvn upp Herman Bang, som blev intresserad och publicerade novellen i dansk översättning med titeln Flirtations (i Nationaltidende 1884). Den utvidgades sedan till M:s lilla debutroman Berta Funcke, som utkom under pseudonymen Stella Kleve. Detta blev inledningen till en litterär verksamhet som skulle göra henne till en mycket populär och uppskattad romanförfattare.

M:s författarskap kan delas in i två distinkt skilda perioder. Den första omfattar hennes ungdomsdiktning, tillkommen 1884–89 under pseudonym. Under denna tid skrev hon utöver Berta Funcke också romanen Alice Brandt och en mängd noveller, debattartiklar och författarpresentationer i olika tidskrifter.

På 1880-talet var M starkt influerad av A Kielland och det danska genombrottets män, J P Jacobsen och framför allt Bang. Bland franska författare tog hon främst intryck av Flaubert, Baudelaire och bröderna Goncourt. Hennes ungdomsalster fick en mycket negativ kritik; man stöttes av den pessimistiska, dekadenta tonen och skildringarna av unga flickors oförlösta sinnlighet, som ledde till "bleksot" och "nervositet". Berta Funcke fördömdes som alster av en sjuklig och osund fantasi. I själva verket ger M här inte bara en kvinnlig motsvarighet till tidens håglösa manliga hjältar utan en psykologiskt trovärdig studie av en kylig, koketterande ung flicka med sado-masochistisk läggning.

Den ende som hade något positivt att säga om boken var Ola Hansson (bd 18). Han och M lärde känna varandra 1885 och förde sedan en gemensam kamp för "Sveriges europäisering", d v s för spridandet av kunskap om den sennaturalistiska, dekadenta litteraturströmning som utgick från bl a Baudelaire. Idéerna spreds i artiklar, bl a i tidskriften Framåt, men målet var en egen tidskrift, där "det unga Skåne" skulle sprida kunskap om den modernaste litteraturens utveckling i Europa. Till kretsen hörde även Axel Lundegård (s 249), medan Victoria Benedictsson ställde sig avvisande.

Resultatet av de båda meningsfrändernas kamp blev emellertid magert; deras böcker och artiklar möttes av såväl förläggarnas som kritikernas och läsarnas motvilja och oförståelse. M:s noveller och diskussionsinlägg i Framåt hade väckt ett sådant motstånd mot den radikala kvinnotidskriften att det bidrog till dess nedläggning. Det kom också till en brytning mellan henne och Ola Hansson.

Efter några års tystnad, under vilka M gift sig och flyttat till Danmark, inleddes den andra fasen av hennes författarskap. 1894 utgav hon anonymt En roman om förste konsuln, den första av en rad mycket lästa och populära historiska romaner. M:s mogna författarskap omfattar förutom dessa historiska skildringar, som bygger på noggranna förstudier, långa serier av herrgårdsromaner om familjerna Skytte och Stjerne.

I och med att Stella Kleve-perioden är över, var också M:s roll i det litterära avantgardet slutspelad. Under sin långa författarperiod under namnet Mathilda Malling gick hon i stället in i det populära kretsloppet och byggde genom sina mänskligt insiktsfulla skildringar av familjeliv, släktrelationer och historiska händelser upp en stor och uppskattande läsekrets. Allt det som chockerade och stötte läsarna i de ungdomligt överdrivna verken är nu borta. Men trots den stora olikheten i hennes båda perioder finns tydliga gemensamma drag. Det psykologiska intresset är fortfarande dominerande, och språket är liksom i början påfallande sensuellt, öppet för sinnenas intryck. Replikföringen är ofta träffande och exakt. Fortfarande skildrar hon helst den vaknande kärleken, den första förälskelsens olika turer med aningar, väntan, missmod, förtvivlan och slutligen förvissningen, lyckan. Hon rör sig också helst inom det högre borgerskapet, uppehåller sig gärna vid yttre ting som kläder, gester, konversation. Men de kyliga, passiva flickorna från Stella Kleve-perioden har gett plats åt skyddade familjeflickor, kvicka, gladlynta och varmblodiga. Myndiga mödrar och fastrar styr och ställer med stora hushåll i vardag och fest. Med all sin begränsning till vissa miljöer och ämneskretsar och en viss ytlighet i människoskildringen är M en läsvärd, ibland psykologiskt insiktsfull, populärförfattare.