Lilliesparre, släkt

Lilliesparre, frälsesläkt, som i sitt vapen förde tre liljor ovanför en sänkt sparre. Dess stamfar uppges (Biskop Hans Brasks släktbok; Anna Pedersdtr Bielkes släktbok) ha varit en Erland Jönsson, vars sonson Per Jönsson skall ha bott i Böjeryd i Gryteryd, Jönk (Brask), eller i ett svåridentifierat "Nässio" (Bielke) eller "Nessie" (Genealogica) o varit far till Olof Persson (d tidigast 1491) i Böjeryd, vars söner upptog släktnamn från mödernet o blev stamfäder för de släkter som på Riddarhuset kallats Hård af Segerstad o Hård af Torestorp (bd 19).

Per Jönssons bror Abjörn Jönsson, som nämns i ett brev från 1430, skall ha varit far till riksrådet Bengt Abjörnsson (se nedan). Dennes son Ture Bengtsson (d 1524 enl HSH 13) på Händelö vid Norrköping inskrevs 1514 vid universitetet i Leipzig, namnes 1515 som baccalaureus vid UU o kanik i Linköping (Collijn) o inskrevs samtidigt med Olavus Petri 1516 vid universitetet i Wittenberg, där han blev baccalaureus så o magister 1517. I varje fall från 1518 (Sjödin 1977) var han åter i Sverige, o ännu 1520 (Oxenstierna) var han kanik i Linköping. 1523 (Ask o Södersten) gifte han sig emellertid med riksrådet Peder Turessons (Bielke) dtr Anna Pedersdtr (d 1551; bd 4, s 167). Senhösten 1522 hade T uppehållit sig i Lübeck (Carlsson 1949), tydligen för Gustav Erikssons (Vasa) räkning. Senast 1523 blev han riksråd o lagman i Närke. På sommaren s å var T en av dem som på konung Gustavs vägnar granskade Gorius Holstes (bd 19) redovisning av gods- o penningkonfiskationer i Sthlm för Kristian II:s räkning i samband med Sthlms blodbad (Carlsson 1949), o han anlitades även vid konungens underhandlingar om tvångslån från Hans Brask. På hösten s å fick han Allbo härad i Småland som förläning. T har förmodats vara författaren till en "mäster Tures krönika", om vilken intet annat är känt än att Johannes Messenius i början av 1600-talet sökte den i Polen. Hans änkas släktbok, som är bevarad i original i RHA, o varav avskrifter finns i RA o KB (Gillingstam, särskilt s 222 f innehåller de utförligaste uppgifterna om hans förfäder.

Bengt Abjörnssons ende i brevmaterialet säkert belagde bror, Lasse Abjörnsson (d tidigast 1489), gifte sig med en syster till riksrådet Axel Mattsson (Hällekisätten). Enligt släktböckerna hade Lasse o Bengt även en bror Jöns Abjörnsson, som troligen är identisk med Sten Sture d ä:s fogde med detta namn, känd genom Upplands lagmansdombok 1493. Hans änka skall nämligen ha gift om sig med den i Sthlms blodbad 1520 avrättade uppländske stureanhängaren Olof Walram, o hans dtr Ingrid Jönsdtr bodde på Bottna i Roslags-Bro, Sth (Peringskiöld). Hennes dtr Malin Ulfsdtr (Soop; d tidigast 1571) blev i sitt äktenskap med Henrik Persson (d tidigast 1571) på Kragsta i Ununge, Sth, stammor för en släkt, som i vapnet förde två halva liljor över en sänkt sparre, dvs en modifierad form av stammoderns mödernevapen, o vid Riddarhusets tillkomst fick namnet L af Kragstad. Den utdog redan med Henrik Perssons sonson överstelöjtnanten o hovmästaren hos franske ambassadören i Sthlm Ture L (d 1635), som blivit sårad i slaget vid Lützen.

Lasse, Jöns o Bengt Abjörnssons syster Bengta Abjörnsdtr (d tidigast 1526) var enligt släktböckerna gift med en Olof skåning, som enligt obestyrkt 1600-talsuppgift (Genealogica) skall ha blivit adlad av konung Hans. Från dem härstammade en släkt, som också upptog mödernesläktens vapen i modifierad form, i detta fall med två liljor ovanför o en under sparren, o vid Riddarhusets tillkomst fick namnet L af Fylleskog. Sonen Jon Olsson (d tidigast 1563) på Asa i Asa, Kron, blev enligt Peder Svart våren 1522 jämte Erik Kyle (bd 21, s 737) hövitsman för Gustav Erikssons (Vasa) belägringstrupper norr om Sthlm. Senare hade han som förläning Norrvidinge härad 1525—43 o Kilbo fjärding i Västra härad 1543—49, o 1530 blev han häradshövding i Västra härad, vilket ämbete han uppges ha innehaft ännu 1537 (Berg). 1533 var J en av de främsta i slottsloven på Kalmar, o 1541 var han en av de båda lekmän som jämte västeråsbiskopen Henrik Jönsson skulle förrätta visitation i Småland, varvid de konfiskerade mängder av kyrksilver (landskapshandl). Hans hustru var dtr till riksrådet Bengt Gylta d y (bd 17, s 576). Litteraturuppgiften, att J på 1520-talet skulle ha varit verksam som amiral o hövitsman på Kalmar, beror på förväxling med en Jöns Olsson (jfr bd 17, s 576). Obevisad men ej otrolig är J:s antagna identitet med Gustav I:s 1527 avgående fodermarsk Johan Olsson, som dock lika gärna kan vara identisk med hans namne av släkten Gyllenhorn (bd 17, s 575). J:s son ryttmästaren Torkel Jonsson (d 1569) deltog i slaget vid Axtorna 1565, gifte sig (STb) med änkan efter Erik XIV:s sannolikt detta år avlidne sekreterare o ståthållare på Kalmar (Clason) Abel Palm o hade 1566—68 som förläning Norrvidinge härad, där han enligt en odaterad längd omkr 1568 (Almquist) också var häradshövding. Sedan konung Eriks bröder sommaren 1568 gjort uppror, sändes T o Ivar Månsson (Stiernkors) enligt Hogenskild Bielke till Nyköping, som de brände för att de upproriska ej skulle kunna slå läger där. Enligt hertig Karls rimkrönika måste T vika till Sthlm, då Karl anföll, o ett senare försök att återta Nyköping misslyckades, då en av hertigens knektar lyckades sätta eld på T:s läger. En senare tänkeboksnotis uppger, att han även på Eriks initiativ skövlade hertigarnas anhängare Gustav Banérs (bd 2) sätesgård Djursholm. I jan 1569 sände Johan III T i militärt uppdrag till Åbo, där han på hösten s å avrättades för delaktighet i ett upprorsförsök till förmån för den avsatte Erik. Hans bror Per Jonsson (d 1598) på Västerbygård eller Västergård, tydligen Västra Asa (Småländska archifvet), var häradshövding i Kåkind, Skar, 1578 (Sandbergska saml) — 80 (Västergötlands handl) o i Norrvidinge åtminstone från 1583 (Sandbergska saml) till sin död (Smålands handl). Han skall enligt Dalin ha varit Gunilla Bielkes (bd 17) fästman, innan hon 1585 blev gift med Johan III. Ett i ett stort antal avskrifter i olika arkiv (Broomé) bevarat brev från drottning Gunilla till hennes morbror Lage Posse 1591 visar, att hon bidrog till att han 1594 blev gift med en dtr till denne. P var åtminstone 1587 (RKB) - 94 (K 16) k stallmästare o var den som på hösten 1592 förde drottning Gunillas brev om Johan III:s död till hertig Karl (Werwing). Vid bisättningen var han en av dem som bar den döde (Olsson). På grund av sin verksamhet för Sigismunds räkning blev P ihjälslagen av hertig Karls anhängare, då han låg sjuk i en småländsk prästgård (Hertigh Carls slaktarebenck). Han spelar en framträdande roll i G H Mellins skönlitterära arbeten Blomman på Kinnekulle (1829; jfr Broomé) o Anna Reibnitz (1831). Hans son Jon L (1595-1641) reste 1613-23 i Frankrike o Italien, deltog i Gustav II Adolfs krig i Preussen o Tyskland, blev 1629 överstelöjtnant vid Smålands ryttare o tillfångatogs 1631 (Sveriges krig) under striderna kring Werben. Han blev 1632 (AOSB 1:7; Mankell) överste för ett värvat regemente o var från 1635 (Hemberg; AOSB 1:14) kommendant i Wismar.

Jon Olssons bror Jöran Olsson (d 1569 el 70) på Håkentorp i Bredaryd, Jönk, var 1543 verksam för Gustav I:s räkning under Dackefejden. En kvittens, där sätesgårdens namn är med, visar, att han är identisk med den person med detta namn som var fogde 1547—50 i Västbo o Östbo o 1547—48 även i Sunnerbo. Ovisst med vad rätt har J också identifierats med den eller de personer som var fogde (fogdar) 1551 — 54 över Vadstena klosters landbor i Östergötland o norra Småland, 1559—64 i Vi-folka o 1562-64 därtill i Göstring. 1565 var han bland dem som höll räfsteting i götalandskapen (Clason). 1554 (GIR) o 1567 (perg-.brev) — 69 (Västbo häradsrätts arkiv) kan J beläggas som häradshövding i Västbo, vilket ämbete han enligt obestyrkt uppgift (Berg) skall ha innehaft redan 1543—46 o från 1547. Hans son Jöns Jöransson (d 1623 eller 24) på Fylleskog i Ryssby, Kron, var efter långvarig verksamhet som vikarierande häradshövding i olika småländska härad assessor i Svea hovrätt 1614—15. Han kan beläggas som häradshövding i Norrvidinge 1614-20 (Sandbergska saml) o var en av kommissarierna för uppbörden av Älvsborgs lösen i Jönköpings län under de första fem terminerna (1614—18). Av hans söner stupade en i kriget mot Danmark 1611 o en vid Lützen 1632 (Biographica), men ättartavleuppgiften, att en tredje stupade vid Rigas belägring 1621, torde vara oriktig. Sonen Arvid L (d 1656) på Samseryd i Södra Hestra, Jönk, inskrevs 1609 vid universitetet i Wittenberg o var 1635—56 assessor i Göta hovrätt. Släkten utdog med hans bror major Olof L (d 1673) på Fylleskog, vars stambok länge fanns i arkivet på Tidö.