Sven A Lindhagen

7 Lindhagen, Sven Albert, brorson till L 3, L 5 o L 6, f 26 nov 1896 i Sthlm, Hedv El, d 27 juni 1969 där, Engelbr. Föräldrar: kanslirådet Albert Israel L o Hedvig Margareta Friseli. Studentex vid Whitlockska samskolan i Sthlm 15 maj 15, inskr vid StH 18 okt 16-vt 19, led av styr för Sim- o idrottsklubben Hellas 17—25, v ordf där 22, medarb i Idrottsbladet (IB) från 17, andre red där, led av styr för Sv skidförb 18 — 27, tjänsteman i Försäkrings-ab Skandia, Sthlm, 20-21, sportred i NDA 20—27, sekr i Sthlms idrottsförb:s vinter-idrottskomm 21, sportkommentator i radio från 29, speaker på Sthlms stadion från 33, led av red för NF:s sportlex 38—49, ordf i Sportjournalisternas klubb i Sthlm 52—54.

G 1) 12 juni 1920(-34) i Danderyd, Sth, m bibliotekarien Berit Hjulhammar, f 25 juli 1895 i Sthlm, Hedv El, d 14 sept 1974 i Danderyd, dtr till majoren Carl Sixten Eugène H o Anna Schubert; 2) 29 mars 1934 i Danderyd m Inga-Greta Dahl, f 7 febr 1907 där, d 5 okt 1969 i Sthlm, Engelbr, dtr till lektorn Waldemar Oliver D o Inga Maria Nyström.

 Sven L:s uppväxttid sammanföll med den sv idrottsrörelsens första genombrott som folkrörelse. Han tillhörde den generation ungdomar som inspirerades av de nyintrodu-cerade olympiska spelen. Uppvuxen på övre Östermalm i grannskapet av dåvarande Idrottsparken (som inför Sthlms-OS fick ge plats för Stadion) o friluftsområdena norr därom började L tidigt själv praktisera skilda idrottsgrenar. Genom släktingar, bl a A Heij-kenskjöld (bd 18), underblåstes intresset för skidåkning. Därtill utövade han i synnerhet fri idrott, den då dominerande grenen, o senare även orienteringslöpning, som började bedrivas på allvar kring 1920. Han lärde här- igenom känna idrotten inifrån, dock utan att nå högsta elitnivå.

Organisatoriskt tillhörde L — efter debuten i kvartersföreningen Hermes — den 1907 bildade Sim- o idrottsklubben Hellas, som snart blev en av landets mest framträdande, i synnerhet inom fri idrott o simning. L var en av de tongivande ledarna. Han engagerade sig också inom vissa samarbetsorgan för sthlms-idrotten som Idrottsringen (senare Idrotts-trusten). Inom riksidrotten gjorde han sina största insatser i Sv skidförbundets styrelse, som på 20-talet medverkade till att etablera ett fast internationellt tävlingsutbyte med vinter-OS (de första i Chamonix 1924). Han tillhörde vidare dem som lade ner ett avgörande arbete på att ge orienterings- o budkavlelöpning till fots ställning av erkänd tävlingsidrott.

Efter oavslutade juridiska studier vid Sthlms högskola o en kortare tid som försäkringstjänsteman gav sig L from 20-talets början idrotten helt i våld. Han förestod Nya Dagligt Allehandas sportredaktion under sju år. From 1917 hade han medarbetat i det 1910 grundade Idrottsbladet (IB), som snart mer eller mindre konkurrerat ut sina (öre- gångare inom den idrottsliga fackpressen. L utvecklades snart till en av tidningens stöttepelare under Torsten Tegnér. Han förblev tidningen trogen till sin död, alltså ett 50-tal år. IB blev snart det självklara husorganet för den växande skaran idrottsintresserade. Med tre nummer i veckan kunde tidningen hålla sig aktuell. Samtidigt hade den tid o utrymme nog att ge en betydligt djupare o mer allsidig bevakning av idrottshändelserna än dagspressen. L framstod snart som en välkänd auktoritet med fri idrott, skidåkning o orientering som främsta specialiteter. Hans produktion blev genom IB:s generöst tilltagna omfång imponerande o skall enligt en beräkning (IB 30 juni 1969) ha uppgått till 20 000 artiklar (notiser od oräknade). I samband med femlandskampen i fri idrott i Berlin 1935 lär han på en kväll o natt ha ringt in sju sidor reportage. Möjligen är L den hittills produktivaste inom sv (sport)journalistik.

L:s kunnighet utnyttjades så småningom även på andra områden. Fr o m 1929 blev han en känd röst i radio som flitig idrottskrönikör. För publiken på Sthlms stadion blev han några år senare o förblev en lång tid framåt en lika välkänd som uppskattad speaker med imponerande förmåga att detaljerat o korrekt återge tävlingarnas förlopp. Han medarbetade i skilda kalendrar o uppslagsverk, varvid insatserna som mycket aktiv redaktionsmedlem i det sjubandiga NF:s sportlexikon (1938—49) torde fa sättas främst. L utvecklade i synnerhet under 1950-talet ett livligt populärhistoriskt författarskap i form av en rad böcker om den internationella tävlingsidrottens höjdpunkter. Inte minst behandlade han OS, som han bevakat på ort o ställe alltifrån 1924. Också i dessa böcker stod fri idrott o skidtävlingar i centrum. Beträffande den förra fascinerades han i synnerhet av löpning o höll Jesse Owens som det oöverträffade fenomenet. Den senare grenen skildrades con amore bla i boken från Pava-Lasse till Mora-Nisse (1953), där den vanligen dominerande fixeringen vid de främsta idrottsmännen o resultaten punktvis far vika för vidare perspektiv.

L var otvivelaktigt en av Sveriges kunnigaste o mest produktiva sportskribenter. Mer än organisatoriska o ideologiska frågor fångade den yppersta tävlingsidrottens manifestationer hans intresse. Under ett halvt sekel lyckades han tillsammans med Torsten Tegnér befästa IB:s starka ställning hos den idrottsintresserade allmänheten.