Hilda S Lindstedt

2 Lindstedt, Hilda Sofia, dtr till L 1, f 24 juli 1881 i Dorpat, Estland, d 2 april 1971 i Sthlm, Osc. Mogenhetsex vid Lyceum för flickor i Sthlm 20 maj 01, anst vid komm ang skandinaviska dödlighetstabeller 1 okt 01 —I juli 02, första biträde vid Skandinaviska komm ang försäkring av ickenormala risker 1 okt 02—1 juli 06, extra assistent vid VA:s bibl 07-11, inskr vid UU ht 07 —ht 09, tf amanuens vid KTH:s bibi (KTHB) 31 dec 07-14, extra elev vid KTH 13 okt 10, anställd vid Handelshögskolans i Sthlm bibi 10-11, tf bibliotekarie vid KTHB 23 mars 14-30, bibliotekarie o chef där 30—46, tf överbibliotekarie där 1 juli 46, anställd vid väg- o vattenbyggn:styr 16—19, bibliotekarie där 20—24, inskr vid STH vt 25, föreläsare vid skolöverstyr:s bibl:skola 28—43, led av styr för Sveriges allm bibl:fören 34—44, v ordf i styr för Tekn litt:sällsk 15 jan 36—45, led av styr där 45 — 48, sv ombud vid FID:s (Federation in-ternat de documentation) konferens i Oxford o London 38, korresp led av FID:s råd 38 — 46, led av FID:s o FIAB:s (Federation internat des associations de bibliothécaires) komm för specialbibi 39 — 46, hedersled av FID 50, v ordf i styr för Sveriges vetenskapl specialbibliotekariers fören 45 — 46, hedersled av Sv bibliotekariesamf 68. — Iqml 46. — Ogift.

Hilda L började sin biblioteksbana först sedan hon i sex år efter sin mogenhetsexamen varit verksam inom försäkringsbranschen, där hon deltog i statistiska o matematiska undersökningar. 1907 blev hon emellertid antagen som amanuens vid KTH:s bibliotek. Samtidigt arbetade hon timvis på VA:s bibliotek fram till 1911. Det var genom detta arbete hon förvärvade sitt kunnande i biblioteksteknik. Hon ville emellertid vidga sina vyer. Ett "reseunderstöd" från K M:t på 200 kr för att studera biblioteksväsendet vid europeiska tekniska högskolor möjliggjorde en resa under juni—juli 1911. I en utförlig reseberättelse (stencil i KTHB) redogör L för sina erfarenheter från de besökta biblioteken — som kom att omfatta även stora allmänbibliotek i bl a Berlin, München, Zürich, Karlsruhe o Khvn, inalles 18 stycken. Hemmabibliotekets praxis ifråga om registrering o katalogisering visade sig ha full motsvarighet vid de utländska biblioteken. Med tillgången på anslag för inköp, antal tjänster o bibliotekslokaler var det däremot betydligt sämre ställt vid KTHB. Hon fick genom sin studieresa argument for sina anslagsäskanden, när hon efter några år blev chef för biblioteket.

Det första synliga resultatet av L:s biblioteksverksamhet var KTHB:s tillväxtkatalog 1888—1913. Den kännetecknas av noggrannhet o exakthet, har mycket fa tryckfel o är försedd med ett utomordentligt fint register. Noggrannhet var ett karaktärsdrag hos L. Hon brukade säga, att det efteråt inte syns på ett arbete, hur lång tid det tagit att göra det, men däremot syns felen.

En viktig uppgift för L blev planerandet av en nybyggnad för biblioteket. Högskolans arkitekt Erik Lallerstedt (bd 22) utarbetade olika förslag till nya bibliotekslokaler i komplexet vid Valhallavägen, o L hade ett nära samarbete med honom. Hon gav också i anknytning till beskrivning av biblioteksbyggnader i USA egna förslag till dessas tillämpning på hemmaförhållanden inför sv expertpublik (Byggmästaren 1923). Till Lallerstedts första förslag till separat byggnad från 1919 hade L gjort dimensionsberäkningarna. Det skulle dröja elva år, innan förslaget förverkligades. Då ansågs det väl fylla dagens behov, o där fanns även utvecklingsmöjligheter. Dessa har senare utvecklats av L i ritningar o utkast från 1943 o 1945.

Av stor betydelse för L blev den resa till USA som hon med statsunderstöd företog under tre o en halv månader 1921. Efter sin återkomst kontaktade hon de ledande för den nystartade IVA. Hos dess direktör Axel F Enström vann hon förståelse för flera av sina idéer. Närmast gällde det en inventering av matematiska, naturvetenskapliga o tekniska tidskrifter i offentliga o halvoffentliga bibliotek i stockholmsområdet. En första del av inventeringen, omfattande de teoretiska ämnena matematik, fysik, kemi etc, blev färdig i tryck till högskolans 100-årsjubileum 1927, o katalogen i sin helhet förelåg färdig 1931. Den är ett monumentalverk o har rönt de finaste omdömen på det internationella planet.

Inventeringen var ett led i strävan att skapa ett sv tekniskt centralbibliotek, L:s stora mål efter USA-resan. Särskilt poängterade hon betydelsen av ett "clearinghouse" för distribuering av vetenskaplig o teknisk upplysning. En dylik upplysningsbyrå kan "betraktas såsom en utveckling av den verksamhet, som ett välförsett och väl organiserat bibliotek önskar utöva" (L:s föredrag för SvTeknF okt 1921, upprepat i IVA mars 1922). Inom KTHB:s informations- o dokumentationscentral IDC väntar man alltjämt på att dessa 60-åriga förslag skall förverkligas.

Ytterligare ett resultat av USA-resan, som IVA ekonomiskt hjälpte till att föra iland, var det "depository set of Library of Congress printed cards", som L lyckades få löfte om vid sitt besök på kongressbiblioteket. Tidigare hade UUB av ekonomiska skäl måst tacka nej till erbjudandet. L förstod att KTHB aldrig skulle kunna ordna o härbärgera hela kortvolymen o föreslog därför, att korten skulle delas upp på flera bibliotek i Sthlm. KTH var inte heller intresserat av andra kort än sådana som berörde högskolans ämnen. Kongressbiblioteket gick med på förslaget på villkor, att L på sitt bibliotek åtog sig att ta emot kortförsändelserna i sin helhet o fördela dem. Mottagare blev utom KTH, KB, VA, Kl o riksdagsbiblioteket. Numera trycks kongressbibliotekets kort upp i stora böcker.

Trots alla motigheter hade L vid 50 års ålder uppnått några av sina främsta mål: en fristående modern biblioteksbyggnad var färdig, o en betydelsefull periodicakatalog var tryckt o distribuerad. Men lika mycket återstod. Det fattades tillräckliga anslag för litteraturanskaffning o framför allt personal för en rad uppgifter. Under 1930- o 1940-talen arbetade L målmedvetet o oförtrutet på utvecklandet av en biblioteksorganisation, som skulle kunna motsvara tidens krav. I samarbete med många företag o organisationer, vars anställda hörde till bibliotekets flitigaste nyttjare o som tillsköt erforderliga medel, anskaffades 1934 en Siemens reproduktionsautomat för framställning av fotokopior. Årsproduktionen av kopior kom snart upp i siffror jämförbara med landets största biblioteks.

Ett annat initiativ från L:s sida var bildandet i jan 1936 av Tekniska litteratursällskapet. På hösten 1935 hade L haft ingående diskussioner med TT:s chefredaktör Karl A Wessblad o civilingenjör Fritiof F:son Holmgren, som många år varit daglig besökare på KTHB, där han fick dokumentationsmaterial bl a till sitt arbete Svenskt tekniskt kartotek. De tre var eniga om behovet av att öka kontakten mellan de tekniska biblioteken o dem som skulle utnyttja dessas resurser. Så föddes idén till att bilda en sammanslutning bestående av forskare o lärare o av representanter för statliga tekniska verk, för branschorganisationer, för teknisk fackpress, för referenter av teknisk litteratur samt för offentliga o privata tekniska bibliotek.

Sällskapet fick tack vare L tidigt utlandskontakter, o innan det inträdde som "membre associé" i Federation internationale de documentation (FID), fungerade hon som nationell representant för Sverige. Hon deltog i ett flertal konferenser o kongresser under 1930-talet, höll föredrag i Khvn 1935 om kongressbibliotekets kort, i Paris 1937 om organisation av en dokumentationscentral inom teknologins områden i Sverige o i London 1938 om den undervisning i bibliotekskunskap hon meddelat vid KTH. Aven efter sin pensionering deltog hon i FID:s konferenser med föredrag. Bl a sammanställde hon (tills med D Odqvist) en presentation av den förkortade upplagan av decimalklassifikationssystemet vid FID:s konferens i Paris 1946 på hösten. Denna första förkortade sv uppl av UDK hade just kommit ut o var utarbetad på uppdrag av Tekniska litteratursällskapet. Ett stort antal specialister hade anlitats för översättning av olika delar av systemet.

Krigsutbrottet 1939 orsakade nya problem o arbetsuppgifter. Särskilt värdefullt material bortfördes till skyddad plats, o under hösten 1939 överlämnades från bergsvetenskapliga avdelningens institutioner de manuskript som följt med från Falun, då bergsskolan där införlivades med Tekn inst 1866. Utöver allt annat viktigt arbete vid denna tid gjorde L under några månader en ytterst detaljerad o noggrann maskinskriven förteckning över dessa manuskript, huvudsakligen bestående av J G Gahns samling, innan de packades i lårar o bortfördes. Under krigsåren ökades också kraven ytterligare på de tekniska högskolebiblioteken, o 1942 tillsattes en statlig kommitté som resulterade i Betänkande med förslag till åtgärder för främjandet av litteraturtjänsten inom de tekniska fackområdena (SOU 1944:17). Utredningen resulterade i en väsentlig upprustning både personellt o anslagsmässigt från o med 1 juli 1946. Då hade L en månad kvar till sin pensionering. Det var mycket tack vare hennes strävanden som de tekniska högskolebiblioteken nu nådde upp i nivå med universitetsbiblioteken.

Till 1948 kvarstod L i Tekniska litteratursällskapets styrelse, deltog ofta i möten o diskussioner o gjorde utredningar. Hon hade många vänner i den europeiska bibliotekariekåren o uppehöll kontakten med dem både under andra världskriget o under sin pensioneringstid. Hon var till åren äldre än sina skandinaviska kolleger Arne Möller vid Danmarks Tekniske Bibliotek o John Ansteinsson vid Norges Tekniske Högskoles Bibliotek, med vilka hon under många år hade mycket nära samarbete. Men de gick bort före henne, o hon har skrivit nekrologer som vittnar om hur nära hon stått dem.

L hade även intressen utanför sitt fack. Hennes livliga intellekt o humoristiska sinne fann genklang hos många, inte minst i Sällskapet Nya Idun o i Sthlms Zontaklubb. Men arbetet för KTH var hennes livsgärning. Hon var en banbrytare, i mycket långt före sin tid. Hennes arbetsförmåga gränsade till det otroliga. L var också en chef med ledaregenskaper, sträng mot medarbetare, strängast mot sig själv. Sin entusiasm för arbetet meddelade hon till alla, o hon ingöt en samarbetsanda o lojalitet gentemot institutionen som ej är vanlig. Hon tog hand om sin personal på ett gammaldags patriarkaliskt sätt på såväl tjänstetid som fritid o visade stor gästfrihet. Hon fick länge njuta sitt otium o fick tid att känna den glädje av livet som hon hade sådan förmåga till.